Musikindustrins jazzkonnässör Göran Olson lyfter den här veckan fram fyra nya svenska jazzproduktioner av internationellt intresse. Den amerikanske saxofonisten, flöjtisten och storbandsledaren Dave Liebman har spelat in en hyllning till Stockholm Jazz Festival-aktuelle Wayne Shorter – med arrangemang av Mats Holmqvist (bilden).
Dave Liebman Big Band A Tribute To Wayne Shorter – Directed by Gunnar Mossblad / Featuring The Arrangement Of Mats Holmquist (Mama Records / Big Bad Music]
Arrangören Mats Holmquist tar ett djärvt grepp när han hans arrangemang spelas av amerikanska toppmusiker. Under ledning av svenskättlingen Gunnar Mossberg sätter Dave Liebmans Big Band klorna i en tribut till Wayne Shorters kompositioner. Hokmqvist/Liebman har samarbetat förr med Mats Holmquist Stora Stygga i både Sverige och Tyskland.
Till det här New Jersey-inspelade albumet har sju nummer valts från Shorters penna: Infant Eyes, Speak No Evil, Yes Or No, Nefertiti, El Gaucho, Iris och Black Nile. Mats Hokmqvists ambitiösa arrangemang har verkligen hamnat i goda händer med Liebmans sopransax och flöjt i huvudrollen. Uppenbart är han är mycket tillfreds med de alster som ritats. Sopransaxen är som skuren för materialet. Liebman är skivans huvudaktör och visar tydligt att han är en av instruments främsta utövare. Med delikata märgfyllda slingor ger han Shorters kompositioner en stark pregnans.
Men även andra bandmedlemmar kommer i solistposition. Gunnar Mossblads altsax talar i El Gaucho. I Black Nile släpper tenoristen Dave Riekenberg loss. Solist bredvid Liebman i Infant Eyes är pianisten Jim Ridl. Andra solister i rytmsektionen är gitarristen Vic Juris och basisten Tony Mariano som kommer till tals i Iris. Marco Marcinkos trummor lyfts fram i Yes Or No. Solister i trombonsektionen är Tim Sessions och Jason Jackson och Sessions är verkligen på ett magnifikt spelhumör. I Iris använder trumpetaren Scott Reeves altflygelhorn. Beröm skall även ges till lead-trumpetaren Bob Millikan, som tidigare har medverkat på mängder av storbandsskivor med orkestrar ledda av Buddy Rich, Clark Terry, Chick Corea och Bob Mintzer. GO
Jonas Knutsson Quartet Livsmedel (Jonas Knutsson Musikproduktion]
Gillar man flexibel rytmik med kluriga förändringar i beatet är Jonas Knutssons band ett sällsynt bra val. Med Rafael Sidas trummor och percussion i botten och Clas Lassbos engagerande basspel bygger man musik på ett schvungfullt sätt med plats för en glimt i ögonvrån. Det må vara när man agerar med internationella folkloristiska förtecken eller i bluesen blå värld. I bluesiga Areatha får Jonas altsaxofon musiken att koka och får mig att tänka på Ray Charles-saxofonisten Hank Crawford. Så skitigt och stundtals härligt bryskt övertygande är det sällan jag hört en svensk saxofonist uttrycka sig från ett nordiskt perspektiv.
En pol till altsaxspelet är Jonas sopransax i Melts Dualites. Då har kompassnålen sökt sig till en harmonisk sfär. Där får pianisten Anders Persson smeka fram välavvägda förtroliga slingor. Anders som är bosatt i Göteborg borde höras oftare utanför hemregionen. Hans lyriska ådra borde uppmärksammas på ostkustsidan av vårt land. GO
Jacob Karlzon 3 Shine (ACT / Naxos]
Malmöpianisten Jacob Karlzons trio med basisten Hans Andersson och trumslagaren Robert Mehmet Ikiz är en väletablerad och tajt grupp. Det är Jacobs tionde album under eget namn. Melodierna har till nittio procent komponerats av Jacob med beståndsdelar som jazz och popelement. Musiken har en tillbakalutad avspänd elegans som i sina bästa stunder blir förföriskt lockande. Det kan bland annat konstateras i U2:s I Still Haven’t Found What I’m Looking For. Att Jacob använder keyboard och synth ger materialet en speciell lyster. Outsourced är ett exempel i den intressanta mosaik som serveras. GO
Claes Jansson Steve Wonder Unplugged – Arranged by Mats Engström (Ladybird / Naxos]
Pianisten Claes Crona har lett ett projekt där sångaren Claes Janson kopplats till Stevie Wonders kompositioner. Mixen blev lyckad och har nu givits ut på ett nytt album.
Materialet är arrangerat av skivans trumslagare Mats Engström. Många öppningar har flikats in i instrumentala utflykter. Trumpetaren Mårten Lundgren, rörblåsaren Klas Toresson från Sandviken, trombonisten Martin Pålsson och Claes Crona får rikliga tillfällen att sträcka ut i smakfulla improvisationer. Sedvanligt förnämligt kontrabasspel fås av Hans Backenroth.
Claes Janssons trygga stämma passar väl in i Wonders värld. Melodivalet har flera höjdare att erbjuda. Superstition, Isn’t She Lovely, Sir Duke och Don’t You Worry ´Bout A Thing är en grabbnäve ur innehållet. I den sistnämnda melodin levererar Mårten Lundgren ett lysande solo. Hög klass visar också förre sandvikaren tenoristen Klas Toresson. Enda melodi som inte Wonder skrivit är Ronald Miller och Orlando Murdens Once In My Life.
Göran Olson
Foto: Sune Andersson
