1,5 års fängelse, 24,5 miljoner i skadestånd. Straffet för SAMI:s förre VD Hans Lindström blev rejält när dom till sist föll i fredags, sju år efter att han fick sparken.
”Den svenska musikbranschen är trots allt väldigt snäll och ren, det finns ytterst få undantag från detta”.
Jag vet inte hur många gånger jag upprepat detta mantra under min tid i branschen. Oftast har jag också trott på mitt eget påstående. Det FINNS givetvis de som tolkar avtal ytterst fritt och som utnyttjar sina positioner med arrogans och ibland rent griseri. Men rena bedrägerier och skurktrick – nej, det kommer jag fortsätta att påstå är extremt ovanligt.
Men fallet med SAMI:s förre VD Hans Lindström tillhör självklart undantagen. Sättet på vilket Lindström för inte minst privat vinning lekte med miljonsummor som borde gått till landets yrkesverksamma musiker är en skamfläck i svensk musikhistoria.
Det är även skamligt vilken tid det tagit att få Lindström straffad. Han fick sparken 2006, det tog sex år innan det blev ett rättsfall, ytterligare ett innan domen nu föll.
Och när domen nu ändå kom återstår fortfarande frågan: ska sådana som Tomas Bolme, ordförande i den styrelse som släppte genom Lindströms tokerier, gå fria ur det här?
En nämndeman pekade föga överraskande på att styrelsen givetvis borde satt stopp långt tidigare och reserverade sig. Det är förvånande, men samtidigt glädjande att inte fler gick på den linjen – då hade inte heller Lindström fått sitt ytterst rättmätiga straff.
Den som vill läsa mer om denna tragiska historia rekommenderas leta upp tidningen Filters artikel Stjärnsmällen från 2011. SAMI:s nuvarande styrelse påpekade när den publicerades en serie felaktigheter i artikeln, men den är likväl ytterst läsvärd.
Domen är överklagad, vi är några stycken som hoppas att Lindströms ombud är ute i ogjort väder.
Lars Nylin
Länk till Stjärnsmällen:
http://magasinetfilter.se/magasin/2011/19/stjarnsmallen
Länk till SAMI:s bemötande av artikeln
http://www.musikindustrin.se/2011/03/29/organisation_tidningen_filter_bemoter_sami/