En optimistisk MI-krönika som såg möjligheter att rejält öka mängden betald streaming väckte många reaktioner hos er läsare. De flesta är ganska skeptiska. Man menar att den miljon som i dag betalar för Spotifys premiummodell skulle vara ungefär så många som är beredda att betala för streaming.
Krönikan under vinjetten NYLIN var i sig en kommentar på en krönika som MI:s krönikör, analytikern Daniel Johansson, skrivit.
Så här svarar Daniel på mina mer optimistiska tongångar:
”Jag håller helt med dig, Jag kanske borde ha uttryckt det som ett temporärt ”tak”, eller kanske ett tak med en stor taklucka som är fullt öppningsbar. 🙂
Dels kan vi ju inte med säkerhet säga att vi de facto har nått någon form av gräns, vi behöver nog ha siffrorna för första och andra halvåret 2014 innan vi kan säga bu eller bä. Och det kanske bara är så att vi går in i en annan fas av utvecklingen, där även jag tror att exportintäkterna kommer att bli betydande i takt med att omvärlden successivt går över till streamingen som huvudsakligt format.
Men, jag tror det kommer att ta ganska lång tid, säkert tio år, och jag tror också det kommer att komma upp och nedgångar under resans gång. Även när CD-skivan tog över som format fanns det hack i kurvan, och t.o.m. en ganska anmärkningsvärd nedgång i intäkterna 1993 – 1996, även om den nedgången till viss del (stor del), berodde på den allmänna ekonomin i samhället under de åren.
Även intäkterna till musikbolagen påverkas ju av sådana mer externa faktorer, och framtida allmänna ekonomiska nedgångar kommer troligen att påverka streamingintäkterna på samma sätt.
Jag håller helt med om att det finns potentiella grupper som ännu inte anammat streamingen, men som har en riktigt bra potential, och precis som du är jag övertygad om att tillväxten kommer att fortsätta, på lång sikt.
Trots det, siffrorna talar sitt tydliga språk, just nu. Något hände sista halvåret 2013, och vi får helt enkelt se vad första halvåret 2014 kommer att innebära. Förhoppningsvis var det bara ett temporärt hack i kurvan.”
Läsaren Patrik Lindberg tillhör de mer skeptiska:
”Jag tvivlar starkt på resonemanget ovan. Möjligen kan premium-betalarna öka ännu lite, men största delen av människorna är troligen helt nöjda med Spotifys gratisversion, speciellt efter ändringarna i slutet av förra året. Incentiven att betala för premium är ganska små. Om sedan Spotify plötsligt beslutar sig för att helt slopa freemium-modellen och bara erbjuda betalalternativet, kan situationen förändras.
Att jämföra med när CD-försäljningen var som störst är ett fundamentalt fel som hela industrin gör stup i kvarten. När den var som störst höll de stora massorna på att migrera från vinyl och kassett till CD och dublettköpen var många, dvs man köpte sånt man haft tidigare i ett annat format.
Nuförtiden slåss dessutom många olika nöjestjänster om folks tid och pengar. Jag vågar påstå att utbudet var mycket sämre och konkurrensen om tiden mycket mindre, när CD var som störst. Film, mobilspel, konsoler, tv-serier, VOD tar upp allt större andel av fritiden och plånboken på bekostnad av musiken.
Däremot kan streamingintäkter säkert öka. I Daniel Johanssons analys pratades det ju bara om Sverige och skivbolagens intäkter där. När streamingintäkter ökar i Tyskland så syns det ju inte i IFPIs lokala siffror (som bara gäller svenska marknaden), men däremot nog i skivbolagens intäkter. Och Norden är ju föregångare inom streaming, resten av världen ligger långt efter. Därför tycker att jag att Johanssons analys, som gällde Sverige, i dagens ljus verkar helt logisk och intäkterna kanske inte ökar så mycket mera… men 2014 får vi se om det blir en ihållande trend eller bara en tillfällig svacka.
Och visst finns det en outnyttjad potential i åldersgrupperna 50+, men frågan är om skivbolagen lyckas locka dem till att betala. Tekniken borde inte vara ett hinder längre, eftersom det är lätt att sätta upp och ett dagisbarn kan använda tjänsterna. Det handlar mera om aversion mot eller osäkerheten inför teknik bland de äldre, tror jag.”
Jag håller, som läsaren anar, inte helt med Patrik. Dels så nådde CD-försäljningen sin toppnivå långt efter att CD-skivan slog genom på allvar. Det sistnämnda skedde under första halvan av 90-talet, medan branschens all time high-siffror kom så pass sent som före och efter millenieskiftet. Visst, detta var långt för genombrottet för Play Station och Netflix, men ändå så pass modern tid att jag anser det ändå går att suga optimistiska visioner ur åren innan Pirate Bay.
Ytterligare ett skäl till optimism: ett premium-abonnemang på Spotify kostar 1200 kronor. När CD-försäljningen var som störst köpte svenskarna i snitt 2,5 CD om året. Det innebär, om min usla mattehjärna får det rätt, att svenskarna i snitt då var beredda att betala ”bara” 500 kronor.
Hoppsan, säger då någon, det fanns kanske en miljon svenskar som lade 1200 eller mer på CD även på den tiden?
Det fanns det INTE påstår jag, trots att det inte finns några seriösa analyser.
Jag påstår att det sällan funnits mer än några hundra tusen svenskar som lägger lejonparten av sin ekonomi på musik. Att så många i dag är beredda att betala 1200 tyder, anser jag, på att summan i sig inte är hindret för ökad betald streaming.
Om jag därmed anser att Spotify ska överge gratismodellen?
Svar: vet ej, den analysen får andra mer kunniga stå för. Jag ville bara peka på att betalningsviljan kanske inte är så maxad som många påstår. Och att taket därför ännu inte långa vägar är nått. I synnerhet inte så om branschen lyckas nå den växande gruppen 50+.
Lars Nylin
