Färsk statistik visar att den svenska musikförsäljningen nu domineras mäktigt av streamingtjänster. MI:s redaktör Lars Nylin tycker att det börjar bli hög tid för en mer klarögd syn på vad Spotify & co står för.
Ny statistik från GLF (se separat artikel) visar att den digitala musikförsäljningen i Sverige gick upp 33% under det första halvåret 2013. Denna står nu för 75% av den totala svenska musikförsäljningen, hela 94% av denna är i sin tur streaming.
Lägg till detta att streaming ökade med 66 % i Norge under första halvåret (siffror från norska Ifpi) och Norden i helhet ligger i fronten globalt för något som inte längre är en trend eller en fluga. Detta ÄR det nu rådande sättet att konsumera musik. Punkt.
Tyvärr är debatten inte lika tydlig som siffrorna. Fortfarande handlar det om antingen/eller. Antingen älskar man streamingtjänster och ser dessa som framtiden utan frågetecken, halleluja. Eller så fortsätter man att se det som hin håle och grabbar medan mossan växer frenetiskt fast vid faktumet att vinylförsäljningen ökar. Förvånansvärt få har en balanserad ståndpunkt mittemellan.
Senast blev det tydligt när Pink Floyd testade sina fans om de ville se bandet på Spotify – streamingen vann där – men ändå mer när Radioheads Thom Yorke gick ut och hårt kritiserade Spotify. Yorke pekade främst på att tjänsten, enligt honom, betalar dåligt till nya artister, följden blev att han drog bort sitt senaste soloalbum från tjänsten. Även i Sverige har det poppat upp sådan retorik.
Problemet med en sådan debatt är att det blir för hårddraget, det tar fokus från det centrala. Spotify och andra strömningstjänster kommer varken rädda eller förgöra artisterna. Streaming är en service från (förhoppningsvis) vinstdrivande underhållningsföretag, som kommer att finnas med oss framgent som en av flera inkomstkällor.
De flesta, troligen 90%, kommer att misslyckas i ambitionen att leva på sin musik. För så har det alltid varit, Spotify & co har inte ändrat på detta. Inte ens under den värsta CD-boomen var det särskilt många som håvade in avsevärda pengar på sin musikförsäljning. I synnerhet inte de ”nya” artister som Yorke, heder till honom, så vurmar för. Nya artister, i synnerhet på majorbolag, har i alla tider fått räkna med att debutverken är som gamla tiders visitkort, men med musik. De som tjänar avsevärda pengar på streaming är de som förr tjänade avsevärda pengar på skivförsäljning, det lär knappast ändras av den nya tekniken.
Det centrala borde vara att fortsätta stärka andra inkomstkällor. Som de sociala nätverken (det går en bra artistaktivitet på tio mediokra), fysisk musikutgivning (ja, den existerar fortfarande), alla former av merchandise (ett fält där sensationellt många ännu inte knäckt koden) och – trots sommarens krisrubriker – livesidan.
Stannar diskussionen, som det ofta är just nu, vid streamingtjänsternas plus och minus talar mycket för att siffran 90% snart ökar ytterligare. Det är trots allt fler än någonsin som ska dela den totala kakan.
PS. Parallellt med detta stångas artister/managements och skivbolag vidare om procentsatser kring streamingen, men det är något som varken jag, du eller Spotify kan påverka, det hoppas därför raskt över här. DS.
Lars Nylin
