Multiinstrumentalisten Ale Möller har varit artist in residence på Vara konserthus, där han bl.a har samarbetat med Bohuslän Big Band och skapat Pegasus. Domonique Records sänder en postum hälsning från sångerskan Agneta Baumann, vars sista konsert i livet förevigas på det stämningsfulla albumet Ballads At Midnight. Scott Hamilton spelar Swedish Ballads & More och i en 50 år gammal inspelning från Vita huset har MI:s jazzskribent Göran Olson lyssnat på Tony Bennett och Dave Brubeck.
Ale Möller & Bohuslän Big Band / Special guests Mats Öberg & Rafael Sida Huizar Pegasus [Prophone / Naxos]
Den ytterst kreative folkmusikern och multiinstrumentalisten Ale Möller har ett imponerande arbetsfält där musiken har många kostymeringar. En längre tid har Ale samarbetat med fräscha Bohuslän Big Band där han varit artist in residence i Vara konserthus. Han har där framfört egna kompositioner och arrangemang. Här kastar han sig obehindrat mellan olika flöjttyper, accordeon, banjo, skalmeja och jaws harp.
Ale bjuder lyssnaren på en exposé av sällan skådad art tillsammans med ett ytterst vässat storband där solisterna håller högsta klass. Trombonisten Christer Olofsson har skrivit spännande arrangemang för Ales melodier i det unika mötet. Musikens redan varierande klangbild får också accenter av gästerna pianisten Mats Öbergs harmonica och Rafael Sidas percussionspel. Sammanfattning en ovanlig skiva när storbandet kliver ut från det traditionella storbandstänkandet med ett intressant slutresultat. GO
Agneta Baumann Quartet Ballads At Midnight [Dominique Records / Plugged]
Sångerskan Agneta Baumann avled 2011 efter några års sjukdom. Agneta var en enastående balladsångerska med stark känsla för jazzens nyanser. Hon var de senaste åren ofta lierad med pianisten Gösta Rundqvist och trumpetaren Bosse Broberg. I den här inspelningen från Grünevaldsalen i Stockholms Konserthus 2005 spelar Hans Andersson bas. Gösta Rundqvist är, liksom producenten Sarah Lindloff, också borta. Han avled 2010 varför skivan blir en påminnelse om den personlighet som Agneta och Gösta ägde. De gör ett innerligt hudnära intryck som kompletteras med Bosse och Hans sensibla spel.
Melodivalet är minutiöst framgallrat och välanpassat till musikernas sinnelag och känsliga uttryck. Agnetas varma röst har en feeling som har få svenska motstycken frånsett Monica Zetterlunds. Fraseringen andas genuint jazzkunnande och har paralleller till Bosses sordinerade trumpet och Gösta Rundqvists sirligt följsamma tonval. De två är verkligen ett radarpar som kreerar ett makalöst samspel.
I Agnetas sångbok finns pärlor som Once Upon A Summertime, Time After Time, Tadd Damerons If You Could See Me Now, Whats New och Jimmy Dorseys I´m Glad There´s You. GO
Scott Hamilton Swedish Ballads & More [Stunt / Naxos]
Tenorsaxofonisten Scott Hamilton är en mäkta populär jazzmusiker som regelbundet besöker vårt land. Gäller också Danmark och det är i Köpenhamn som han spelat in ett knippe med svenska kompositioner hämtade från skilda musikgenrer. Med i studion är pianisten Jan Lundgren och danskarna Jesper Lundgaard bas och trumslagaren Kristian Leht.
Albumet inleds med Dear Old Stockholm som i original heter Ack, Värmeland Du Sköna. Tempot ökas i Ove Linds klassiska Swing In F. Al Sandströms vackra You Can’t Be In Love Without A Dream. En skön tolkning gör gruppen av Olle Adolphssons Trubbel som följs av Quincy Jones Stockholm Sweetnin’.
Nils Pernes Min Soldat är ett överraskande inslag och samma kan sägas om Jan Johanssons Blues i Oktaver. Det får väl också vara ett tecken att Scott Hamilton har breddat sitt spel allt sedan han slog igenom som tenorist i trettiotalsanda med tydliga influenser från Coleman Hawkins, Lester Young och Ben Webster. Idag har han skapat en egen identitet som blivit ett varumärke.
Även medspelarna håller alla högsta nivå. Jan Lundgrens pianospel är elegant sinnligt och håller en hög internationell klass. De två danskarna skall också framhållas. Jespers basspel är något av branschens främsta. Att Scott och hans mannar gör en turné i vårt land i höst ser man fram emot med förväntan. GO
Bennett/Brubeck The White House Sessions / Live 1962 [Sony Music]
Den här konserten hemma hos president John F. Kennedy i Vita Huset är en tredelad historia producerad av Teo Marcero. Dave Brubecks legendariska kvartett med altsaxofonisten Paul Desmond, basisten Eugene Wright och trumslagaren Joe Morello öppnar föreställningen med sex nummer. Därefter kommer Tony Bennett in och sjunger sju melodier ackompanjerad av hans ständige pianist Ralph Sharon, basisten Hal Gaylor och trumslagaren Billy Exiner. Konserten avslutas med att Tony förenar sig med Brubecks grupp där Desmond klivit åt sidan.
Naturligtvis finns Take Five med i Brubecks set. Något annat hade varit otänkbart i sammanhanget. Mindre känd är Nomad som har paralleller till Miles Davis Four. Gruppen sträcker ut rejält i elva minuter med spel på en absolut topp där Desmond och Brubeck firar stora triumfer. Morellos spel är högeffektivt och stimulerande. Att publiken uppskattar gruppen märks tydligt och bra är det.
När Bennets grupp avlöser bjuds en föreställning där sångarens charmiga sång verkligen slår an. Bennet är en av de få som nosat Frankie Boy i hasorna. Han visar sin starka utstrålning i nummer som Just In Time, One For My Baby och I Left My Heart In San Francisco och Make Someone Happy.
När Brubecks trio ansluter sig serveras Lullabye Of Broadway, Chicago, That Old Black Magic och There Will Never Be Another You. Här visar Bennett ett härligt klös vilket får hela föreställningen att gå I mål med fanan i topp. Skivan har femtio år på nacken men tidens tand har inte satt sina spår. GO
Göran Olson
Bilden: Ale Möller
