Om någon undrar efter lördagens invigning av Friends Arena i Solna har MI:s Lars Nylin svaret. Ja, Sverige har fått en superarena för konserter och fotboll. Men giganten inramas av en Solnaskog med frågetecken.
Eftermälet av lördagens storslagna invigning av landets nya nationalarena blev ideliga recensioner av Colin Nutleys förmåga, oförmåga ansåg många, i konsten att arrangera en värdig invigning.
Personligen anser jag att det med ganska små medel kunde blivit betydligt mer bang for the buck, för att ge sig in på Nutleys modersmål. Med en gnutta humor adderat kunde det rent av blivit en änglamark av positiv svenskhet. Men intressantare en vecka senare är frågan: har även musikbranschen fått det som fotbollen fått, en ny nationalarena? Svaret är tveklöst ja.
Varje minut som jag längtade efter en antydan till röd tråd och möjligheter till leenden följdes av en kvart då jag andäktigt njöt av en mäktig nöjeskatedral som klarar de flesta jämförelser i den stora arenavärlden. Stackars Ullevi.
Då jag undrade varför man inte utnyttjade det gigantiska golvet till att vara mer än en parkeringsplats för raggarplåt under ett medley av Sven-Ingvars kom strax insikten. Där nere kommer att stå tiotusentals under tak om så en mild Gertrud drar in över Svealand de dagar då Bruce Springsteen eller åldrade rullande stenar pysslar med bang for the mega buck. Stackar Malmö Arena.
Jag såg efteråt på de sociala nätverken att det klagades friskt på ljudet. Några jämförde till och med Globen. Ytterst elakt. Själv tyckte jag ljudet var ovanligt okej för att vara en arena med konsertkapacitet 65 000.
Men tyvärr stannar utropstecknen i nuläget i princip vid arkitekturen och det konserttekniska. Omkring detta reser sig en Solnaskog av frågetecken.
Den mest grundläggande kan vi för enkelhetens skull skjuta på framtiden. De ansvariga får bevisa oss cyniker fel som tror det blir svårt på gränsen till omöjligt att fylla arenan med vettiga evenemang. I synnerhet som Friends Arena strax får en ettrig lillasyster strax söder om Globen.
Men det går inte att blunda exempelvis för dilemmat med den ytterst provisoriska lösningen för kollektivtrafiken. En arena som Allianz i München, för övrigt en uppenbar förebild i andra avseenden, inleddes med bygget av en järnvägsstation. I Solna ligger den delen av projekt i en dimmig framtid.
Om 65 000 ska utrymma området lär vi få gå betydligt längre än den halvtimme det tar till Solna Centrum. Då är det nog säkrast att låna in sig på en av de Segways som Nutley kryddade ett nummer med.
Eller om vi i väntan på att utrymningen lugnar ner sig fördriver lite tid i Mall of Scandinavia, det gigantiska shoppingcenter som ska öppnas intill nationalarenan.
Men hoppsan, det får vi vänta med till cirka år 2015. I den skog av frågetecken som gjort att invigningen på Twitter fick hashtagen #mutfest har byggföretaget Peab och andra ansvariga slirat till det så pass att det tar tre år innan Mall of Scandinavia blir verklighet.
I det perspektivet blev det en petitess att den på förhand haussade arenakorven, med 80% kött och serverad med surdegsbröd, knappast motiverade priset 35 kronor.
Lars Nylin
