Jonas, med din höga produktionstakt måste väl du nästan kunna göra anspråk på att vara en av Sveriges mest kreativa och produktiva musiker. Hur hinner du egentligen med allt?
– Faktum är att det finns mycket mer jag skulle vilja göra, så jag hinner egentligen inte med allt. Men jag är nog manisk på något sätt, och har svårt för att vänta på saker.
– Sedan så jobbar jag i stort sett bara med musik som jag själv tycker om, sedan spelar det ingen roll om det är med The Hives eller med Goran Kajfes. Jag gör sällan avstickare med sånt jag inte gillar – om det inte är ruggigt bra betalt…!
Ditt senaste skivprojekt är ett album med Svenska Kaputt, en grupp som regelbundet har spelat tillsammans i några års tid men först nu förevigats i en studio. Hur kommer det sig?
– Det tog lite tid för oss att hitta vår riktning musikaliskt då våra influensspektran är enorma, men nu är vi på rätt väg känner vi.
– Jag och basisten Torbjörn Zetterberg har känt varandra mer än halva livet, men gitarristen Reine Fiske och jag lärde känna varandra när vi gjorde Cornelis-hyllningen Poem, Ballader & Lite Blues – Återbesöket, för några år sedan. Jag har länge varit ett stort fan av Dungen där Reine Fiske ingår, och han gillade grejor jag hade gjort, så det var väl där vi började klura på vad vi skulle hitta på. Johan Holmegard som spelar trummor i bandet är också med i Dungen, men honom lärde jag känna när han kom med i Goran Kajfes Subtropic Arkestra, där jag själv är med.
– Sedan är det många timmar med rep, mat, vin, kaffe, skivor med mera som resulterat i vår första skiva.
Vilka andra musikprojekt är du involverad i just nu?
– Massor… Men här är ett axplock: Goran Kajfes Subtropik Arkestra, Jonas Kullhammar Quartet, Kullrusk, Basement Trio, The Hives, Nacka Forum – med mera. Jag och Goran Kajfes har också ett nytt projekt på gång tillsammans med Thomas Öberg från bob Hund.
Om jag räknar rätt så är Svenska Kaputt den 80:e albumproduktionen på ditt skivbolag Moserobie. Berätta gärna lite om verksamheten! Hur är det egentligen att driva ett huvudsakligen jazzinriktat skivbolag idag?
– Jag startade Moserobie år 2000, när jag var typ 22, med syftet att ge ut mina egna skivor, men då jag lyckligtvis fick stora framgångar med mina två första plattor kände jag att jag ville få ut mina vänners musik, som jag tycker är fantastisk. Kände också att det inte fanns någon svensk jazzlabel som jag kände kunde stå för hur jag skulle vilja att det såg ut.
– Det har gått 12 år och 82 produktioner, varav två boxar, men jag jobbar fortfarande hemifrån med det och har en stor del av lagret i en klädkammare i mitt radhus. Visst har man märkt av nedgången i branschen, men främst för att skivbutikerna försvinner. Lyckligtvis har jag aldrig tagit på mig en för stor kostym, så produktionerna går fortfarande oftast runt i alla fall.
– En stor fördel är också att vår musik funkar runt hela världen, och det finns fortfarande många länder där folk köper skivor. Vi får också väldigt mycket bra press i utlandet, och är ute och turnerar mycket utanför Sverige.
– Dock så har vi ännu inte hakat på Spotify-trenden, då ersättningen därifrån är för kass. Det är för biliigt helt enkelt. Dessutom kass ljudkvalitet…
Claes Olson
