Jessica Pilnäs Norma Deloris Egstrom – A Tribute To Peggy Lee [ACT / Naxos]
Sångerskan Jessica Pilnäs gör en hyllning till den norsk-svensk-amerikanska sångerskan och songwritern Peggy Lee (1920-2002). Det är en mjuk föreställning där melodier starkt förknippade med Peggy tonar fram. I’m Gonna Go Fishing, Fever och Do I Love You får här en välskapt reunion i intimitetens tecken. Fiskmelodin skapade Peggy tillsammans med ingen mindre än Duke Ellington.
I Bob Haggarts ballad What's New ringas sången mjukt av Mattias Ståhls sobra vibrafonspel. Mattias dubblerar även med mjuka marimbatoner.
I Peggys Boston Beans kommer inspirerade obligater från Karl Olanderssons eldigt sordinerade trumpet. Basist är välanpassade Fredrik Jonsson. Cole Porters Do I Love You får en lätt trippande version där Jessica och musikerna är mycket lyckade. För stråkinslagen bakom den väna sången i It Never Entered My Mind svarar Fläskkvartetten. GO
Bernt Rosengren Quartet Plays Swedish Jazz Compositions [PB7 / Plugged]
Tenorsaxofonisten Bernt Rosengren brukar kallas för den moderna svenska saxofonskolans fader. Idag sjuttiofem år visar han än en gång var skåpet skall stå. Vågar påstå att han är lika majestätisk och auktoritär som för ett halvt sekel sedan. Rötterna har han i hardbopskolan men han har mejslat fram en egen karaktär som är föredömlig. För den som gillar den skolan är skivan ett måste och så är den ju närproducerad på jazzklubb Fasching.
Alla skivans melodier har svenska kompositörer. Tre melodier har Bernt skrivit. Andra leverantörer är Lars Gullin, Åke Johansson, Gösta Theselius, Nisse Sandström, Thore Swanerud, Bertil Lövgren och Rolf Ericson. Bra idé att plocka fram starka melodier som inte spelas så ofta idag.
Bernt har en omgivning som verkligen ger honom support och inspiration. Stefan Gustafsson är pianist som smakar mera. Basisten Hans Backenroth är vid det här laget en ytterst välmeriterad musiker. Hans drivande basgångar och fina soloprestationer är begivenheter av klass. Samspelet med den stilistiskt välformade trumslagaren Bengt Starkt skall berömmas. GO
Agnas Bros The Fabler [AM / Naxos]
Agnas Bros är en mycket ung grupp som de senaste åren rönt stor uppmärksamhet. De är hemmahörande i Vallentuna och kommer från en familj som brinner för musik. Pappa Urban är klassisk trumpetare med en professur i Tyskland. Mamma Sabina är klassisk gitarrist. Generna har verkligen smittat av sig på deras jazzspelande fyra grabbar. Kasper är gitarrist, Max spelar piano, Mauritz trakterar kontrabas och äldste brodern Konrad, 21 år, är trumslagare.
Yngst är Max, 14 år. Mauritz och Kasper är 16 respektive 19 år. Det är en ambitiös kvartett där samtliga bidrar till skivans repertoar. Man kan inte bli annat än full av beundran för samtligas spel med soloinsatser som ligger på topp.
Konrads trumspel är lysande. Han är en lyhörd lyssnare som hela tiden har koll på musikens förlopp. Kasper är en gitarrist i vardande som snart kommer att låta tala om sig. Dessutom är han en bra melodiskrivare. Jag fastnar för The Fabler där spelarna verkligen lyssnar in varandra.
Mauritz ligger i fokus i sin Tre Världar där hans mogna trygga toner inger respekt och beundran. I den snabba Catching A Rabbit skapar han en kraftig drivande puls. Intressant är att höra honom ihop med Konrads fria spel. Mycket fritt och drivet gör här Max ett lysande solo. Vad månne bliva om han fortsätter att utvecklas?
Man blir glad av brödernas musicerande som säkert kommer att vara den svenska jazzen till gagn i framtiden. GO
Ahmad Jamal Blue Moon [Jazz Village / Naxos]
Ahmad Jamal var en av de få musiker som lyckades med konststycket att passera Miles smala nålsöga. Albumet But Not For Me är en klassiker. Nu har den åttiotvåårige pianisten tillsammans med basisten Reginald Veal, trumslagaren Herlin Riley och slagverkaren Manolo Badrena i New York spelat in albumet Blue Moon. Det känsliga tillbakalutade anslaget lever kvar och idéflödet visar inga tecken på avmattning på ålderns höst. Helt enkelt en gudabenådad musiker som levererar musik utan sista förbrukningsdag.
Gruppen spelar några standards och Dizzy Gillespies Wood’n You och tre titlar kommer från Jamal. Titelmelodin Blue Moon får ett spänstigt lätt trippande utförande där trummor och congas ger en spänstig botten. Bronislaw Kapers hit Invitation är ett lysande exempel på flexibel rytmik utan övertoner. Den själfulla tolkningen av Laura är magnifik och visar Jamals lyriska förmåga. GO
