Under onsdagen spreds det flitigt på de sociala nätverken en länk där Tomas Ledin anför Helan går under galamiddagen efter utdelningen av Polar Music Prize. Till middagen var inte en enkel MI-redaktör bjuden; andra får analysera om toastmaster därmed Ledin var ”en skam för nationen” – en flitig fras på Facebook och Twitter i dag.
Men intresset för en välmenande snapsvisa säger en hel del att om Polar Music Prize inte engagerar den stora musikvärlden – en annan elakhet som många gärna sprider – så engagerar priset numera sannerligen i Sverige.
Åsikterna samlas i en fyrstegsraket och även de som inte säger sig titta vet vad de tycker:
1) reaktioner på de juryn väljer, i min omgivning främst populärpristagaren. 2) reaktioner på vilka som haft den goda eller dåliga smaken att säga ja till inbjudan att vara på plats i Konserthuset. 3) reaktioner på hyllningslåtarna. 4) reaktioner på TV4:s produktion.
Själv gör jag även i år tveklöst tummen upp på punkterna eller och tre.
Visst, det finns stundtals något överbombastiskt när orkestern öser på i snart sett varje låt, allt låter som Don't Cry For Me Argentina med Julie Covington. Men till skillnad från de första åren behövs numera aldrig skämskudde. Alla hyllningar är inte klockrena – hur sjöng Timbuktu i går? – men de är alltid värdigt utförda av respektabla artister och ingen kan seriöst ifrågasätta om Paul Simon och Yo-Yo Ma är förtjänta mottagare av Stikkan Andersons pris. ”Jojje” Wadenius och Hans Ek står som kapellmästare/dirigent för kvällens kanske mest imponerande insatser.
På punkt två och fyra blir det däremot ingen glad mun när jag nu tar möjligheten att tycka.
Inslaget av elit i smoking och blåsa i Konserthuset är överväldigande. Lagom intresserade, åtskilliga bara där för att de får. Åtminstone ytterligare en charterbuss med representanter för svenska artister och musiker borde nästa år avresa från galan till galamiddagen efteråt.
Och TV4, vad kan man säga? Kanalen har redan strypt det levande musikutbudet i Nyhetsmorgon. Sändningen från Polarpriset förstärkte ytterligare känslan att man är ganska ointresserade av musik. Musik är en pusselbit att placera mellan reklamblocken. Punkt.
Det är väldigt långt till begreppet public service när First Aid Kits överjordiska version av America avbryts för reklam efter bara några få takter.
Vilka som ska ha priset nästa år? Två ur sextetten Kraftwerk, Chuck Berry, Prince, Brian Eno, David Bowie och Arvo Pärt. Det vill säga, om inte Phil Spector bereds permission.
Stopp. Jag VET att mina förslag inte är dina.
Ännu ett bevis på att Polar Music Prize provocerar och engagerar.
Och numera förtjänar detta.
Lars Nylin
