De övriga ursprungsmedlemmarna tackar bröderna Hans och Lars Sigfridsson i ett pressemeddelande utformat som ett tackbrev:
"Lasse Stefanz tackar bröderna Sigfridsson för 45 ljuva år
”Redan när Lasse Stefanz 1967 bildades hemma i Gärds Köpinge utanför Kristianstad visste vi att det skedde i landets mest långsträckta by. Men vi hade givetvis ingen aning om att övandet i familjen Sigfridssons hönshus var början på en av musiksveriges längsta och mest stabila orkesterkarriärer.
Men så blev det. Från 1969 till 2007 hade Lasse Stefanz samma sättning. Vi gick från pop och dans till disco och tillbaka till dans och schlager och country och blev – ett varmt tack för det – ett band med ett stort och troget följe. Hela tiden med gänget från slutet av 1960-talet intakt. Först 2007, när Gunnar Nilsson kom in på trummor och Olle helt koncentrerade sig på sången, och 2010, när Anders Pettersson efterträddes av Jonas Rignell, kom de första skiftena i sättningen.
Det är därför smått omvälvande när bröderna Sigfridsson nu lämnar bandet. Hasse och Lasse var 1967 allra först ut tillsammans med Olle. Den gången var Hasse en påg på 14 år, Lasse bara 12. Nu gör sjukdom att Hasse så många år senare tvingas tacka för sig. Samtidigt slutar också Lasse. Efter 45 år sker de största förändringarna i bandets historia.
Det här känns givetvis väldigt speciellt. Och det är en stor, stor ära att få säga ett mäktigt tack för de många ljuva åren. Det känns också lämpligt att detta sker ett år när Lasse Stefanz är mer aktuella än någonsin. Just nu är vi mitt inne i en ny intensiv turnéperiod. I höst kommer en bandbiografi, ”Gammal kärlek rostar aldrig”, av journalisten och dansmusikexperten Thomas Deutgen. En bok som sammanfattar den makalösa resan från dagen då vi beställde vår första gitarr på postorder fram till allt det som sker i dag.
Tack för allt Hasse och Lasse – välkomna Henrik Wallin och Joachim Svensson.
Olle Jönsson, Christer Eriksson,
Lasse Stefanz, maj 2012”
Claes Olson
