I veckan släppte Spotify sin första iPad-app. Men när jag lyssnar runt i min omedelbara omgivning och på de sociala nätverken är reaktionen inte alls den jag trott. Det är inte ordet ”äntligen” som dominerar utan snarast reaktionen”jag vill ha mer”.
Reaktionen tas upp i en intressant krönika av Aftonbladets Håkan Steen. Under rubriken ”Gränslöst musikutbud inte bara en frälsning” tittar Steen på fenomenet att det enorma utbudet av strömmad musik har en baksida. Det riskerar att göra oss blasé och bortskämda. Men det gäller inte bara oss användare. Mer problematiskt är om även artister och musikbolag släpper på kvalitetskraven när det är så lätt att göra musiken tillgänglig.
Spotify serverar oss numera mer än 16 miljoner låtar. Häromåret visade statistik att av då nio miljoner tillgängliga låtar på iTunes hade bara tre miljoner blivit köpta minst en gång. Mycket talar för att liknande siffror gäller för Spotify. Det säger sig själv att det, om man vill, går att sätta etiketten ”onödig utgivning” på åtskilligt av den musik som ingen lyssnar på.
Jag är långt ifrån lika negativ som producenten och skivbolagsbossen Jimmy Iovine. Denne har i en intervju för Rolling Stone sagt att 90% av det som släpps i dag aldrig borde ha släppts. Men det finns alla skäl för oss som ger ut musik att allt oftare tänka tanken ”Hur f-n ska jag nå genom bruset med det här?”
Nyligen var jag i New York och träffade det spännande svenska bolaget X5 Music. Detta i princip helt digitala bolag (med digitalt bolag menas alltså att man inte släpper fysiska produkter) har visat att man med skicklig presentation och ett tillräckligt mått av fokus kan nå ut även i det gigantiska digitala bruset.
X5:s klassiska framgångar i USA – jämte Universal är man DET mest framgångsrika bolaget på det klassiska fältet – är bara ett skäl till att man nu även har ett USA-kontor. Samtalen med X5:s amerikanska anställda belyste på ett mycket intressant sätt hur man kan balansera mäktigt utbud med ett sunt mått av självkritik. Rapport kommer i MI.
Något som blir allt mer uppenbart är också behovet av guidning. Svenska Tunigo är något klart intressant på spåren. Flera skivbolag har skärpt till sig rejält med skickliga guideplatser.
Men kanske framförallt: vi måste alla enas om att hålla lite striktare i våra produkthästar. 50, 60 kanske 70% procent helt olyssnad utgivning är faktiskt inte mer upplyftande än tiden när vi satsade blod svett och tårar på CD-utgivning och sålde 34 ex.
Lars Nylin
Länk till Håkan Steens krönika
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/hakansteen/article14775839.ab
