Jan Lundgren /Chuck Berghofer / Joe La Barbera Together Again…..At The Jazz Bakery [Fresh Sound / Naxos]
Kombinationen Jan Lundgren piano, Chuck Berghofer bas och Joe La Barbera trummor nådde höga höjder när de spelades in på The Jazz Bakery i Los Angeles. I melodier mestadels hemmahörande i The Great American Song Book visas en professionalism som gör skivan till en av de senaste årens främsta pianoproduktioner. Den avspända stämningen borgar för att musikerna hela tiden kretsar kring zenit. Så tilltalande är anrättningen. Jans nobla anslag och sirligt utformade slingor har karaktär och stark utstrålning.
Självklart gillar Jan konserten där hans två medspelare ger ifrån sig det bästa av vad de kan prestera. Berghofers bas är mäktig och bärig vilket ger musiken en fast grund att bygga vidare på. Solistiskt är han också tilldragande. I Jerome Kerns Yesterdays har han en lyckad feature och i Blues In The Closet får han också släppa ut för fullt. La Barbera är en bra lyssnare som snabbt reflekterar musikens förlopp.
Några av numren är hyllningar till pianokolleger som Jan gillar. Oscar Peterson hedras med Tenderly. Pete Jolly (som Jan gjort en dubbelpianoplatta med) blir påmind i I’ve Never Been In Love Before. Lou Levy är i åtanke i I’m Old Fashioned. Kompositören Thelonius Monk är med på ett hörn med den avslutande Rhythm-A-Ning. GO
Don Byas At Nalen With Jan Johanson – Live In The Swedish Harlem
[Riverside Jazz Label / Border]
1962 besökte den amerikanske tenorsaxofonisten Don Byas Nalen. Han spelade där med pianisten Jan Johansson, basisten Georg Riedel samt trumslagaren Egil Johansen. Av någon mystisk anledning försvann de inspelade banden från ställets jamlokus Harlem, men våren 2011 kom de åter tillrätta. Byas och hans medspelare hörs i fem titlar. Som bonus medföljer en upptagning från Town Hall i New York 1945. Där spelar Byas tillsammans med basisten Slam Stewart i I Got Rythm och Indiana.
Att åter få höra en av jazzens stora tenorsaxofonister (tyvärr lite underskattad…) är en högtidsstund. GO
The Country Black/Blue Harris [Found You Recordings / Plugged]
Det här är The Countrys andra skiva med samma sammansättning. Kompositionerna kommer från Fredrik Nordström, Joakim Simonsson och Andreas Simm. Skivan är öppen och fri från schabloner med sitt omväxlande spektra. Periodvis kan det tendera till att bli för internt och introvert även om det finns tuffare aggressiva partier som när Fredrik spräcker upp. Jag skulle gärna vilja höra mera av den varan.
Joakim är en personlig pianist som förtjänar att uppmärksammas. Han har också bidragit med flera intressanta teman som den variationsrika Hope. I temats början skapas en dramatisk mörk effektfull stämning när Pelle Sollingers basgångar sätts samman med ljusa rörelser i pianots diskant.
Simms gitarr har en betydande roll såväl solistiskt som i de arrangerade partierna. Avslappnat lyrisk är han med sitt vackra sound. Hans kompositioner Kick Back och titelmelodin Black/Blue Hearts skall framhållas. Johans fria rörliga trumspel ger injektioner i Kicko och inte bara där. GO
Garzone & Tiberi Audacity [Stunt Records / Naxos]
Jag blev verkligen överraskad när jag fick den här skivan. Tenor- och sopransaxofonisten Frank Tiberi, född 1928, samspelar med sin förre elev George Garzone.
Skivan spelades in i Köpenhamn 2011. Garzione har relationer till den danska jazzen från 1999 då han var lärare vid en jazzcamp. Med då var skivans pianist Rasmus Ehlers som bidragit med flera kompositioner.
De övriga spelarna är basisten Jonas Westergaard och trumslagaren Jacob Höyer. Tre standards spelas: Softly As In A Morning Sunrise, Solar och Theme For Ernie. Tiberi har skrivit My Man. Saxofonisterna möts i samspel och dueller av klass. Garzone är spänstigt alert och spelsinnet är på topp.
Efter alla år i storbandsblocket är Tiberi fortfarande en kreativ skapande musiker. I nästan två decennier var han medlem av Woody Hermans orkester och även dess ledare efter Woodys frånfälle. Skivan är en nyttig påminnare om hans kapacitet och kvalité. När han använder sopransaxen får klangen ett spetsigare sound.
Ehlers är en utmärkt kompositör vars lyriskt vackra W.S. är tillägnad Wayne Shorter. Robustare och hetsigare är hans Minor Delight där han med den fritt spelande trumslagaren Jakob Höyer motar in blåsarna i fräna utmanande attacker. Samma mönster är det i Solar. Basisten Jonas Westergaard är också en rytmisk tillgång och en hörvärd solist när tillfälle ges. GO
