Till detta adderade Dag Vag reggaebeat och en allmänt lössläppt attityd och fick succéer som Dimma, Flyger och Hellre en raket. Bredaste framgången blev en version av Thore Skogmans Popitop.
Min MI-kollega Claes Olson beskriver i samlingen MNW Klassiker bandets sound bra: "Dag Vag var varken progg, punk, rock, reggae, pop, ska, 2 Tone, afro, high life, krautrock, calypso eller world music. Dag Vag som bäst var snarast allt och mer på en och samma gång…"
Dag Vag har senare gjort åtskilliga återkomster och spelade live så sent som 2011. Odeltorp hade i många
Dag Vag kom fram parallellt med punken i slutet av 1970-talet. Men gruppen hade markanta musikaliska rötter i den psykedeliska progg som Odeltorp pysslat med innan Dag Vag och som han rattat som ljudtekniker för Träd, Gräs & Stenar redan från slutet av 1960-talet.
Till detta adderade Dag Vag reggaebeat och en allmänt lössläppt attityd och fick succéer som Dimma, Flyger och Hellre en raket. Bredaste framgången blev en version av Thore Skogmans Popitop.
Min MI-kollega Claes Olson beskriver i samlingen MNW Klassiker bandets sound bra: "Dag Vag var varken progg, punk, rock, reggae, pop, ska, 2 Tone, afro, high life, krautrock, calypso eller world music. Dag Vag som bäst var snarast allt och mer på en och samma gång…"
Dag Vag har senare gjort åtskilliga återkomster och spelade live så sent som 2011. Odeltorp hade i många
Per Odeltorp, för de flesta mer känd som Stig Vig i Dag Vag, avled i måndags, 63 år gammal. Odeltorp, född i Norrbotten men sedan unga år Stockholmare, nådde den breda publiken som frontfigur för Dag Vag.
Per Odeltorp (Stig Vig) 1948-2012
Per Odeltorp (Stig Vig) 1948-2012
år problem med sina njurar – han fick även en njure transplanterad från en vän – och hade ständigt bekymmer med hälsan. Men trots det så var min uppfattning att han såg framåt, hade planer för Dag Vag. Det var med ålderslös iver som han så sent som i höstas postade en ny Dag Vag-singel till mig. Det var därför ganska chockerande att få detta besked.
Jag kände inte Per nära. Men jag följde hans karriär från att jag första gången såg Dag Vag på Mariahissen sent 1970-tal. I flera år skrev vi båda för tidningen Nöjesguiden. 2006 hade jag också nöjet att få släppa ett album med Dag Vag när jag arbetade på ett skivbolag.
I synnerhet under den perioden hann vi med åtskilliga samtal om musikbranschen, men oftast betydligt mer om fotboll. ”Stickan” var sedan han kom till Stockholm som 16-åring en inbiten supporter av Hammarby. Vi kunde tjäbbla länge om huruvida man som född norrlänning verkligen kan bli ”riktig bajare”. Eller om man, som undertecknad, bör bli kvar vid sina norrländska fotbollsrötter.
Det var mycket kul tjafs, Stickan. Vila i frid i din grönvita halsduk.
Lars Nylin
