Filmskapare, musiker, författare och spelkonstruktörer är fortfarande lika oskyddade som före ipred-lagen kom till. Politisk passivitet och internetoperatörer som inte alls samarbetar har därför skapat ett läge där det på allvar går att ifrågasätta om det idag finns ett upphovsrättskydd på nätet i Sverige. Det skriver företrädare för kultur- och dataspelsbranschen.
Ett decennium av rättslöshet på internet måste få sitt slut.
Snart fyra år har gått sedan alliansregeringens ipred-löfte här på SvD Brännpunkt. Trots detta har inte en enda svensk filmskapare, musiker, författare eller spelkonstruktör hittills fått lagens skydd. Ett utlåtande nyligen från EU:s generaladvokat riskerar att förlänga åren av värnlöshet. Lagen står inte i strid med datalagringsdirektivet men uttalandet som rör utlämnandet av uppgifter gör ändå att den kan bli obrukbar om EU-domstolen och därefter HD fortsätter på samma linje.
Under samma period som den svenska ipred-processen har pågått har flera EU-länder gått vidare med ytterligare skyddsåtgärder som tar sikte på att involvera internetoperatörerna mot den brottslighet som sker i deras nät. Den typen av åtgärder har svenska regeringen hittills varit senfärdiga med trots både utredningar och branschsamtal.
Kombinationen av politisk passivitet och maximalt obstruerande från svenska internetoperatörer har nu därför skapat ett läge där det på allvar går att ifrågasätta om det idag finns ett upphovsrättskydd på nätet i Sverige. Helt klart är att det saknas ett effektivt skydd på det sätt som varje EU-land är skyldig att ha. Detta är en nyckelformulering i den så kallade Telefonica-domen som var avgörande inför införandet av ipred.
2008 var Sverige ökänt som ett piraternas paradis där risken att hållas ansvarig för upphovsrättsintrång var obefintlig. Under en kort period i samband med att lagen trädde i kraft under våren 2009 fick vi ett bevis för den preventiva effekt ett effektivt skydd kan ge. De legala nättjänsterna för film, musik, tv, böcker och spel märkte av en rejäl efterfrågeökning. Till och med de av förståsigpåarna dödsdömda fysiska musikbutikerna och filmuthyrarna märkte hur kunderna började hitta tillbaka.
Situation idag är lika illa som 2008, eller egentligen värre om man även ser till den ackumulerade effekten. Analysföretaget Mediavision uppskattade 2010 exempelvis att antalet nedladdningar över internet av svenska användare uppgick till omkring 62 miljoner på 12 månadsbasis. 25 procent av dessa (15,3 miljoner) uppger konsumenterna att de skulle ha betalat för om det illegala alternativet inte fanns. Det är lika många biobesök som sker under ett helt år i Sverige.
De som har tjänat på det utdragna oklara läget är internetoperatörerna. De kreativa näringarnas innehåll kan nu fortsätta fungera som smörjmedel i operatörernas abonnemangsförsäljning. Utan att en enda krona tillfaller skaparna. Det är kampen om intäkterna på nätet, knappast värnandet om kundernas integritet, som är att skälet till att man vägrar acceptera ipred-lagen. Av samma skäl vägrar operatörerna att ta ett eget branschinitiativ för att exempelvis blockera och stänga av illegala aktörer som sprider upphovsrättskyddade verk. Och av samma skäl har man inga som helst problem att blockera andra aktörer när det är deras egen affär som hotas, som i fallen med olika ip-telefonitjänster. Så mycket för ett fritt och öppet internet. Internetoperatörerna utnyttjar kategoriskt sin ekonomiskt och tekniskt starkare ställning till att själva diktera villkoren för nätet som det bäst passar.
Även om det skulle visa sig längre fram att ipred skulle vara tillämpbar är det i dagsläget därför inte tillräckligt. Lagen måste kompletteras med ytterligare åtgärder som säkerställer operatörernas medverkan för att det inte ska kunna gå att hitta kryphål. De praktiska problemen att upprätthålla lagen går även igen på det polisiära området. Polisen vill hjälpa till men har behov av ytterligare förstärkning då ärendena ar resurskrävande. Och den lagstiftning som på EU-nivå reglerar möjligheten att en operatör ska agera mot illegal verksamhet, den så kallade 8:3 paragrafen, har i Sverige implementerats med minst möjliga styrka. Som sagt. Sverige saknar idag i praktiken ett effektivt upphovsrättsskydd på nätet.
Rätten att inte bli bestulen på sitt kreativa verk i det digitala landskapet skär igenom flera politiska fält. Trots detta stängs upphovsrättsfrågan gång på gång ute från relevanta politiska processer. Så var exempelvis fallet i regeringens nyligen presenterade Digitala agenda. Som om problemet försvinner bara man inte talar om det. Och när den varit en del av politiska överenskommelser, som i det nuvarande Filmavtalet där staten förbinder sig att agera mot olovlig spridning av film, så har man varit ytterst kraftlösa. Nu går det inte att stoppa huvudet i sanden längre. Regeringen måste inse att upphovsrätten är en fundamental fråga för hela den kreativa sektorn som påverkar alla politiska beslut som rör näringarna. Med bakgrund av det akuta läget vill vi därför nu se en samlad strategi från den svenska regeringen hur Sverige ska få ett effektivt upphovsrättskydd på nätet.
Tycker näringsminister Annie Lööf att Sverige kreativa sektor är värd samma konkurrensförutsättningar som andra branscher och som våra kollegor ute i Europa? Vad är du i så fall beredd att göra för att skapa förutsättningar för en digital marknad i Sverige utan illegala aktörer?
Tycker kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth att svenska kulturskapare förtjänar att behandlas som professionella yrkesutövare och att det ska kunna gå att leva på sitt skapande som kulturarbetare i Sverige även i framtiden? Vilka konkreta åtgärder vill du i så fall vidta för att säkerställa detta?
Och tycker justitieminister Beatrice Ask att det även på internet ska finnas ett upphovsrättskydd i praktiken, som verkligen förhindrar intrång och möjliggör att straffa den som inte respekterar upphovsrätten? Hur är du i så fall beredd att tydliggöra ipred-lagstiftningen och utreda åtgärder som involverar operatörerna?
Ett decennium av rättslöshet på internet måste få sitt slut. De vackra orden och tomma löftena måste nu ersättas av konkret politik och handling. Vår begäran handlar inte om förmåner och branschstöd, den handlar om den grundläggande rätten att fredas från illegal konkurrens.
KRISTINA AHLINDER
Svenska Förläggareföreningen
JAN BERNHARDSSON
Sveriges Biografägare
ERIC BROBERG
Sveriges Filmdistributörer
MATS CANEMAN
Sveriges Videodistributörers Förening
MONICA EKMARK
Svenska Musikförläggareföreningen
PER STRÖMBÄCK
dataspelsbranschen
GERRE VERSTEEGH
Scandinavian On Line Video
LUDVIG WERNER
IFPI Svenska Gruppen
