Det är inte bara alla miljontals redan dedikerade fans jorden runt som har anledning att se fram emot det närmaste halvårets Why Pink Floyd?-kampanj, utan även de garanterat stora nya skaror lyssnare som nu kommer att upptäcka det för några år sedan Polarpris-belönade bandet och deras musik. Den här veckan släpps Pink Floyds samtliga 14 studioalbum (varav två 2CD) i remastrat skick – både var för sig och i boxen Discovery. Samtidigt släpps milstolpen Dark Side Of The Moon även som 2CD, vinyl-LP och i en innehållsmässigt optimerad Immersion-box med inte bara totalt 6 skivor (3 CD, 2 DVD, Blu-ray) med såväl originalmusiken som konsertinspelningar och demos i olika format, utan även förpackad med både bildböcker, backstagepass, biljetter, ett stort ”art print” och några mindre samlarbilder, spelkulor (!), glasunderlägg (!!) och en halsduk prydd av albumets välkända logotyp.
I november följs sedan detta upp med en ny Best Of-samling samt en ny stor påkostad Immersion-box med albumet Wish You Were Here. I februari nästa år får storverket The Wall samma behandling och redan nu ryktas det om att det därefter kan bli aktuellt med en box baserade på det Syd Barrett-relaterade materialet på Pink Floyds två första album The Piper At The Gates Of Dawn och A Saucerful Of Secrets.
Det var med Syd Barrett allting började. Den av alltför många alltför långa LSD-tripper till sin död mentalt brännskadade mannen lyckades med sina tidiga sextiotalslåtar och sin konstnärligt unika personlighet på bara ett par år för evigt skriva in sig som ett av de färgstarkaste kapitlen i rockmytologin. Trots att debutalbumet The Piper At The Gates Of Dawn inte innehåller någon av Pink Floyds två klassiska första singlar Arnold Layne eller See Emily Play är det en musikalisk jungfruresa som få andra band, musiker eller artister har lyckats skapa. Vare sig före, samtidigt eller senare. Psykedeliska färgbomber som Astronomy Domine och Interstellar Overdrive är musik från en annan planet. Uppföljaren A Saucerful Of Secrets rymmer visserligen det makalösa rymdeposet Set The Controls For The Heart Of The Sun, men med avslutande Jugband Blues som enda Syd Barrett-alster är det ändå inte riktigt lika starkt.
Pink Floyd var alltid ett experimenterande och nyfiket utforskande band, så att man efter förlusten av Syd Barrett (som efter några magiskt förvirrade soloalbum helt försvann ut i tystnaden) lyckades presentera ett dubbelalbum med stundtals snudd på tredimensionella ljudlandskap egentligen kanske inte var särskilt förvånande. Men Ummagumma låter inte som någonting annat än… bandets tusentals efterföljare på sjuttiotalet, åttiotalet, nittiotalet… (o.s.v.)
Albumet Soundtrack From The Film More kan kanske betraktas som ett litet mellanspel, för med den koprydda uppföljaren Atom Heart Mother tog man 1970 med hjälp av såväl kniv och gaffel (Alan’s Psychedelic Breakfast) som symfoniorkester (i titelspåret) återigen ett steg rakt ut i musikrymden igen. På Meddle – med dramatiskt suggestiva Echoes (som liksom ”låten” Atom Heart Mother är en hel LP-sida lång) – befäste man ett år senare sin ohotade position som den sinnesutvidgande rockmusikens kungar.
På soundtracket Obscured By Clouds (från filmen La Vallée) fortsatte bandet sin fascinerande resa framåt – men idag känns soundtracket trots det mest bara som en förövning för vad som komma skulle: mästerverket Dark Side Of The Moon från 1973. Att på hög volym, eller behagligt tillbakalutad med hörlurar, från början till slut lyssna sig igenom hela det världsberömda albumet är än idag en svåröverträffad lyssnarupplevelse. De intelligent sammanlänkade tio spåren utgör en helhet som inte ens tidens tand förmår decimera i styrka.
Det som man i den gigantiska boxen Immersion: Dark Side Of The Moon inte får veta om tillkomsten av det mytomspunna albumet – det mest centrala i Pink Floyds historik – är förmodligen inte värt att känna till. Efter att ha lyssnat, tittat, känt på och läst sig igenom innehållet kan man bara konstatera att en av hemligheterna bakom albumet förmodligen är att inspelningarna slutfördes, mixades och gavs ut vid den för största musikaliska effekt bästa tidpunkten. Även om exempelvis Richard Wrights pianodemo på låten Us And Them är ytterst hörvärd i sig – och ett par av andradelens mer improvisativa partier är ”häftigare” på inspelningen från den tidigare outgivna Wembley-konsert som bandet gjorde 1974 – så är det just bara exakt i albumets originalspår som magin är så påtagligt stark att den fortfarande kan få håret att resa sig på armarna även på tjugoåriga electrokids. Med sina djupa sinnesstämningar och ljudbilder som än idag skulle kunna rubriceras som nyskapande är Dark Side Of The Moon en konstnärligt fulländad skapelse. Att lyssna sig ”baklänges” genom boxen, och på så vis få en känsla för hur albumet växte fram, är en mäktig upplevelse.
Undertecknad är dock långt ifrån ensam om att ranka uppföljaren Wish You Were Here med sviten Shine On You Crazy Diamond lika högt. I sina nya remastrade ljuddress låter musiken dessutom ännu bättre och ännu renare än förr.
Därpå följande Animals – med den inledningsvis nämnda flygande grisen på omslaget – rubricerades vid utgivningen i januari 1977 som ”Punk Floyd” av den engelska musiktidningen NME. Musiken är hårdare, kallare, naknare, råare och mer obarmhärtigt hårtslående än på någon annan Pink Floyd-produktion. Men det var på det storsäljande dubbelalbumet The Wall (som även gjordes som film) som Roger Waters bitska cynismer om livet och mänskligheten i stort blommade ut i full styrka. På ”soloprojektet” The Final Cut (Waters sista album med bandet) hade han för gott lämnat det tidigare sjuttiotalets drömska ljudlandskap bakom sig. Nu handlade det om att berätta en historia och klä dess underliggande känslor i så starka färger som möjligt.
Efter Roger Waters bittra avsked på åttiotalet gjorde gitarristen David Gilmour, trummisen Nick Mason och keyboardisten Richard Wright (som egentligen fått sparken under The Wall-inspelningarna) först albumet A Momentary Lapse Of Reason (1987) och därefter The Division Bell (1994). Trots gemensamma ansträngningar och en rad prominenta gästartister så utgör väl båda dessa album idag främst någon slags monument över Pink Floyds klassiska ljudbilder – med ett eget mäktigt sound som få andra.
Samtliga ovan nämnda album är i boxen Discovery vackert förpackade i förhöjda varianter på originalalbumens omslag – och remastringarna ger ljudbilden och musiken full rättvisa. Varje enskilt album innehåller något litet nytt av värde. Boxens 60-sidiga bilderbok ger med flera tidigare aldrig publicerade bilder nya perspektiv på historien.
Och tycker ni att det låter som om ovanstående text är skriven av ett blint Pink Floyd-dedikerat fan, så har ni alldeles rätt. Nu är jag det – igen!
Claes Olson
Why Pink Floyd? är det engelska namnet på den stora världsomfattande Pink Floyd-kampanj som med remastrade och utökade återutgivningar av Pink Floyds hela backkatalog den här veckan inleddes med att EMI placerade en kopia av den berömda uppblåsbara grisen från albumet Animals högt i luften ovanför Battersea Power Station i London. Claes Olson har lyssnat på den stora Discovery-boxen med alla de 14 återutgivningarna och nyfiket utforskat den minst lika imponerande Immersion-boxen med bl.a 6 CD-, DVD- och Bluray-versioner av klassiska Dark Side Of The Moon.
