Jan Johansson In Hamburg With George Riedel [ACT / Naxos]
Åren 1962-1968 var svenska jazzmusiker till Hamburg och Norddeutscher Rundfunk Studioband (NDR). I spetsen för besöket stod pianisten Jan Johansson och basisten Georg Riedel, båda kompositörer av rang. Frånsett King Coles hit Nature Boy och Jerome Kerns Yesterdays har all musik på den här postuma utgåvan svenskt ursprung.
Naturligtvis finns här en stor dos av svensk folkton, där idag välkända melodier som Emigrantvisa, Gånglek Från Älvdalen och Vals från Delsbo ställs mot Riedels Sommar Adjö och Jan Johanssons Dimma Idag.
Täta klanger ger färg i de större grupperna, som i Yesterdays där bland annat saxofonisterna Arne Domnérus, Lennart Åberg, trumpetaren Boss Broberg, gitarristen Rune Gustafsson och trombonisterna Eje Thelin samt Kurt Järnberg ingår i sättningen. Jan Johanssons komposition Fem blir med sitt offensiva upplägg en kontrast i sammanhanget, liksom snabba 3, 2, 1 – Go! där trombonisten Eje Thelin visar sin höga internationella klass. Naturligtvis gäller det också Jan Johansson själv, vars geniala spel är en stor skatt i den svenska jazzhistorien.
Här Kommer Pippi Långstrump – inspelad fem år efter Jans bortgång 1968 av kompisarna Arne Domnérus, Rune Gustafsson och Georg Riedel – är ett avslutande bonusspår och en hommage till Jan Johansson. GO
Bengt Hallberg & Jan Lundgren Back To Back [Volenza / Naxos]
Att sammanföra pianisterna Bengt Hallberg och hans yngre kollega Jan Lundgren är mer eller mindre ett lyckokast. Giganten Bengt Hallberg är sedan det tidiga femtiotalet en galjonsfigur inom den svenska jazzen. Efter närmare tio års uppehåll från sceniska framträdanden är han mer än någonsin eftertraktad av arrangörer. Han gillar att spela solokonserter vilket publiken i Gävle nyligen fick uppleva. När han nu får möta Jan Lundgrens eminenta tangentbehandling i en duo-session blir resultatet av högsta klass. Ofta brukar dubbelspel mynna ut i cirkusuppvisningar, men icke när de här två eleganterna samspelar.
Varianten av All The Things You Are kallad All Things inleder mötet. Det öppnar för en improviserad lek i femtio minuter. Där Lover Man blir en grand final som får genljud lång tid framöver. I den ystra leken flikas även melankoliska teman in. Varsamt och innerligt smeker där paret tangenterna. Bengts Autumn Walk ger en intim stämning. Jan kontrar med sin The Longest Night. Angenämare kan det knappast bli.
Parets humoristiska spontana sida får många tillfällen att göra sig gällande. Cheers och Sweet Georgia Brown är inslag som måste nämnas. Charles Trenets La Polka Du Roi får med ett smil i ögonvrån ett ansiktslyft och även Schuberts Ständschen Op. 135 rycks med. Scott Joplins klassiker Maple Leaf Rag är rolig, utan att originalets karaktär suddas ut. Här är det gentlemän som agerar.
Blues kan tolkas på många sätt. Bengt och Jan beträder den svarta myllan i en dialog som får jazznerven att gå i taket. Picasso Blues kallas opuset. Blåtonad är även Jan Lundgrens London där Bengts vänsterhand ger Jans löpningar i diskanten ett spirande fundament. Växelspelet är genialt. Fullkornsjazz produceras av de lyhörda musikerna i Bengts Lucky Corner. Tala om samspel! GO
Erik Söderlind Happening [Prophone / Naxos]
En av landets skickligaste gitarrister är utan tvekan Erik Söderlind. Här presenterar han sig i en schvungfull orgeljazzmiljö. Vid B3-orgeln finns Kjell Öhman vilket garanterar jazz av klass. Stuket är ofta raka rör med rytmiska accenter. Erik har komponerat huvuddelen av repertoaren men Kjell och basisten Kenji Rabson har varsitt bidrag med. Inlån kommer i form av Toots Thielemans Song For My Lady, Horace Silvers Sister Sadie samt Guy Woods ballad My One And Only Love. Fredrik Lindborg spelar mustig tenorsax och Moussa Fadera är trumslagare.
Det är glädjande att åter få höra Kjell på en maffig orgel. Få andra har som han kramat ut så mycket substans ur det stora instrumentet. Även saxofonisten Fredrik Lindborg måste nämnas. Här har landet begåvats med en musiker som verkligen ger järnet i alla lägen utan att ta till patentfraser och nötta schabloner.
Slutfacit: En platta där musiken sitter som en smäck i en tät klubbmiljö. GO
La Grande Histoire du Jazz 1952-1955 [Le Chant Du Monde / Naxos]
Med tjugofem cd bjuds man med den här boxen in i en omfattande exkursion i femtiotalets kokande jazzliv. Boxen som helhet är en förstklassig introduktion till det kreativa femtitalet med dess stora personligheter och innovatörer. Männen bakom det dignande urvalet är André Francis och Jean Schwarz. Stilistiskt presenteras musik av olika stilarter. En fingervisning är de många pianister som förekommer i samlingen. Där finns Count Basie, Duke Ellington, Dave Brubeck, Moose Allison, Nat King Cole, Dave Brubeck, Bud Powell, Red Garland, Bengt Hallberg (!), Erroll Garner, Lennie Tristano, Ahmal Jamal, Thelonius Monk, Art Tatum, Oscar Peterson, Horace Silver, Martial Solal och Paul Bley.
Lika omfattande är raden med andra instrumentalister. Listan kan göras hur lång som helst. Berättigat utrymme får Dizzy Gillespie, Miles Davis, John Coltrane, Sonny Rollins, Clifford Brown, Stan Getz, Art Blakey, Chet Baker, Lee Morgan, MJQ, Charlie Parker och Charles Mingus. Dit skall också Jazz At The Philharmonic läggas. Att redovisa varje nummer är inte möjligt med tanke på det stora utbudet, men man behöver inte vaska alltför länge för att få fram guldkorn i samlingen. De glänser lika starkt som för femtio år sedan. Tilläggas bör att boxen är nummer tre av de fyra som Le Chant Du Monde ger ut. GO
