Lasse Törnqvist – Jan Lundgren Everything Happens To Me [Spice of Life / Plugged]
Kornettisten Lasse Törnqvist kommer från Stockholm. De senaste åren har han varit flitigt verksam med sin grupp Sweet Jazz Trio – inte enbart i Sverige, utan även i Japan som har besökts flera gånger. Törnqvist är en lågmäld romantiker som håller sig till Bobby Hacketts melodiska idiom.
Tillsammans med den sirligt smakfulle pianisten Jan Lundgren väver han här ihop ett dussin melodier av hög klass. Såväl rent melodiskt som harmoniskt har melodierna en substans som tilltalar. Everything Happens To Me, Little Man You’ve Had A Busy Day, The Very Thought Of You, Moonlight Becomes You och Lars Gullins örhänge Danny’s Dream är alla hudnära och innerligt spelade. Samspelet musikerna emellan fungerar ypperligt. GO
Jazz Craft Recordings 1978-79 Featuring: Howard McGhee, Teddy Edwards & Benny Bailey [Storyville / Naxos]
Trumpetspel av högsta klass garanteras när Howard McGhee och Benny Bailey går loss i kvintett och sextettformat. Inspirerade drabbar de ihop i häftiga dueller i sextettnumren. Tredje blåsare är då tenorsaxofonisten Sonny Redd som även han tillhör hard bop-eran. Pianist stöpt i bebop-traditionen är igen mindre än Barry Harris som väl förvaltar Bud Powells stilbildande intentioner. Basist är Lisle Atkinson och trumslagare Ella Fitzgeralds och Oscar Petersons favorit Bobby Durham.
I repertoaren märks Fats Navarros Nostalgia, Benny Golsons I Remember Clifford och Clifford Browns Brownie Speaks.
I kvintettavdelningen är kraftfulle tenorsaxofonisten Teddy Edwards McGhees blåsarpartner. Här är repertoaren än mer bebop-betonad med flera Charlie Parker-kompositioner samt bidrag från Thelonius Monk och Tadd Dameron. Den senares underbara ballad If I Could See You Know och On A Misty Night visar repertoarens klass. Monks Ruby My Dear är inte heller att förglömma. Det här är helt enkelt en dubbel-cd som de med rötterna i bebop-jazzens rabatter måste ta till sig. Inspelningen gjordes i New York 1978. GO
Steve Lacy Solo, Duos, Trios [Soul Note / Naxos]
Sopransaxofonisten Steve Lacy, 1934-2004, hade stilistiskt en bred karriär. Han började som dixielandmusiker med spel med legender som Henry Red Allen och Pops Foster. När han gick över till Kansas City-jazz kom han att höras med till exempel trumpetaren Buck Clayton. Sedan anslöt han sig till New Yorks avantgardistiska garde som mynnade ut i spel med pianisten Cecil Taylor. Gil Evans och Thelonius Monks grupper kom han även att medverka i.
Den här 6CD-boxens inspelningar daterar sig från 1982-94. Att Monks melodier låg honom nära framgår av de två inledande skivorna, Only Monk och More Monk.
Med pianisten Mal Waldron gör han skivorna Sempre Amore samt Communique. Här byts den tidigare inslagna Monk-kursen något och ändras till kompositioner från Ellington, Charles Mingus, Billy Strayhorn samt några egna melodier från duon. Samtliga kompositörer av högsta rang. Exempel är Prelude To A Kiss, Stars Crossed Lovers och A Flower Is A Lovesome Thing från Ellington och Strayhorn, samt Peggy´s Blue Skylight av Mingus. På albumet The Window hörs Lacy i trioformat tillsammans med pianisten Jean-Jaques Avenel och trumslagaren Oliver Jackson. Här svarar Lacy för fem av de sex kompositionerna. Titelmelodin är tillägnad trumslagaren Max Roach. En annan trumslagare – Art Blakey – hedras med Twilight.
Den sjätte skivan – The Flame – är helt vikt för Lacys kompositioner, så när som på pianisten Bobby Fews Wet Spot. Trions tredje musiker är trumslagaren Dennis Charles, vilket ger en udda sättning utan bas. Musiken är fritt skapande, bitvis aggressivt gäll och påmanande och skiljer sig markant från boxens övriga innehåll. GO
Lee Konitz The Complete Remastered Recordings On Black Saint & Soul Note [Black Saint & Soul Note / Naxos]
Saxofonisten Lee Konitz var en av de få altsaxofonister som naggade i kanten på den rättmätiga uppmärksamhet som kom Charlie Parker till del i slutet av fyrtiotalet och i femtiotalets början. Konitz var en annan typ av musiker som kom att höras i den vita coola jazzstilen, särskilt när han var lierad med pianisten Lennie Tristano och Claude Thornhills orkester. Han är i hög ålder, född 1927, fortfarande aktiv och skapande, vilket hans samarbete på den nyligen släppta skivan med pianisten Brad Mehldau: Live At Birdland [ECM / Naxos] verkligen bestyrkte.
De inspelningar som presenteras är från 1979-1992. Live at Laren är inspelad på jazzfestivalen i Laren 1979 där Konitz nonet med bland andra trumpetaren Red Rodney och trumslagaren Billy Hart medverkar. De ypperliga arrangemangen har ritats av Konitz, Gil Evans, trombonisten Jimmy Knepper och Sy Johnson. Med finns Moon Dreams i arrangemang av Evans (som även arrade melodin för Miles inspelningar på Birth Of The Cool). Mycket bra spel hörs av såväl Konitz som Rodney.
Konitz Quartet från 1986 tar hand om Ideal Scene i en inspelning från Italien. Här spelar Konitz enbart sopransax. Pianist är Harold Danko, basen hanteras av Rufus Reid och trumslagare är Al Harewood. Med Reid gör Konitz en mycket intim personlig tolkning av Tadd Damerons underbara ballad If You Could See Me Now.
1987 spelade Konitz dåvarande kvartett in The New York Album. Medspelare var pianisten Harold Danko, basisten Marc Johnson samt trumslagaren Adam Nussbaum. En synnerligen attraktiv grupp där musikens öppna form och frihet får Konitz att agera djärvt och nyfiket. Mycket beroende på medspelarnas öppna attityd och okonventionella hållning till materialet. Candlelight Shadows är ett slående exempel. I Kenny Wheelers vackra Everybody´s Song But My Own visas Konitz ljusa sopransaxspel som följs upp av Dankos helgjutna solo. Att konvolutet missat att notera att Konitz använder såväl sopran- som altsax är en miss. Dynamisk är Limehouse Blues där den fränt attackerande altsaxen får excellent support av de elastiskt fullfjädrade kompmusikerna. I Konitz Monkian Round finns naturligtvis paralleller till Thelonius Monk. Bronislaw Kapers Invitation blir en spänstig avslutning på det lyckade New York-besöket.
1990 är Konitz tillbaka i New York, men med en annan kvartett. Pianist är Kenny Werner, som med synthesizer lägger in stråkklanger. Bas spelar Ron McClure och Bill Steward finns vid trummorna. Alla musikerna har bidragit till repertoaren där Duke Ellingtons Prelude To A Kiss och Duke Vernons Taking A Chance On Love ingår. I Konitz Blue Samba lirkas en brasiliansk atmosfär in.
Även albumet Lee Konitz & Peggy Stern Lunasea har tillkommit i New York, men två år senare: 1992. Här är det ett intressant sextettformat som gäller. Den rejält klassiskt utbildade pianissan Peggy Stern som i början av jazzkarriären spelade med trombonisten Julian Priester och altsaxofonisten Richie Cole är även en stark kompositör. I fjorton av numren har hon sin hand med. Undantaget är Konitz och gitarristen Vic Juris hommage till Peggy, To Peggy, vilken påminner om Alone Together. Peggy är också en utmärkt solist med ett vackert anslag som attribut. Harvie Schwartz spelar bas, Jeff Williams är trumslagare och percussionist är Guilherme Franco som kommer väl till pass i de latinfärgade numren. Dit hör Bossa Tia, Lunasea, Leeway och S’Gone. Skivans mest udda inslag är den avantgardistiska The Final Blow.
En summering ger en samling med överraskande moment som verkligen håller att gå tillbaka till. Att Konitz även kunde spela kraftfullt, vilket inte alla känner till, är värt att notera. Han inger respekt. GO
