Är skivindustrin död, har den spelat ut sin roll? Detta är en uppfattning som allt oftare framförs i media och på Internet. Den nya dominerande devisen förefaller vara Do it yourself. Devisen grundar sig på uppfattningen om att den nya tekniken gjort skivbolagen överflödiga, att de idag därför är ”onödiga mellanhänder”. Ofta beskrivs den etablerade industrin samtidigt som driven av profit och som hänsynslöst exploaterar sina artister. Detta är en missvisande bild som inte enbart skymmer sikten för vad skivbolag gör och vad de bidrar med utan även hämmar förutsättningarna för en konstruktiv dialog.
Det finns flera argument mot uppfattningen om att skivbolagen har spelat ut sin roll. Devisen Do it yourself förutsätter att artisten behärskare alla delar i framställningsprocessen från låtidé och inspelning till distribution och marknadsföring av musiken. För att kunna nå ut och sprida sin musik konkurrar man enskilt således dels med all den ackumulerade kunskap som finns i branschen, dels med de resurser som olika skivbolag förfogar över. Det handlar både om ekonomiska resurser för exempelvis marknadsföring men även om symboliska resurser som exempelvis varumärke, kontaktnät, enskilda personers rykte och inflytande, något som kan vara avgörande för en debutant.
Det finns ett fåtal exempel på artister som lyckas på egen hand. Men en majoritet av framför allt oetablerade artister kämpar i det tysta en desperat kamp för att nå ut och sprida sin musik. Föreställningen om möjligheten att lyckas helt själv har även förstärkt av de skildringar som förekommit i media av artister som själva tar kontrollen över alla beslut och startar egna bolag. Tittar man något närmare på de här arrangemangen så finner man att de ofta är omgivna av hela team av rådgivare och bolag som hjälper till.
Även argumentet om att den digitala tekniken gjort skivbolagen överflödiga är en sanning med modifikation. Det är sant att allt fler idag kan spela in, producera, marknadsföra och distribuera sin musik. Men samtidigt så har det ökade utbudet av musik gjort de än svårare att tränga igenom och nu ut med musiken. De flesta kan spela in en skiva, göra en hemsida, lägga ut den på Spotify eller iTunes men sedan händer det i praktiken inte mycket mer. En paradoxal effekt är att det främst är de etablerade artisterna som effektivt kan använda Internet och sociala forum för att skapa uppmärksamhet.
Men stora och små bolag agerar under olika förutsättningar och fyller som följd olika funktioner för artisten. De små bolagens styrka ligger främst i förmågan att identifiera genuint ny musik och initiera nya karriärer. Men artisten växer i en viss fas av karriären ur det lilla bolagets kostym, de slår i taket. De stora bolagens styrka ligger till stor del i resursstyrka, kontaktnät och stordriftsfördelar. När artisten växt ur det lilla bolagets kostym har de större skivbolagen med majorbolagen i spetsen de resurser som krävs för en mer omfattande lansering. Samtidigt uppvisar majorbolagen en form av tröghet och oförmåga att just ta till sig och utveckla genuint ny musik. I den bemärkelsen fyller stora och små bolag kompletterande funktioner.
För en artist innebär idealt ett skivkontrakt inte enbart tillgång till kunskap och resurser utan även en kreativ samarbetspartner att diskutera med. Det kan handla om låtordning, val av singel, titlar, sound, medkompositörer, inramning av liveframträdande, omslag etc. På mindre bolag är skivbolagen ofta direkt involverade i den konstnärliga processen vid både inspelning, produktion och liveframträdanden i egenskap av musiker. Ett kontrakt med ett skivbolag kan även förstås som en möjlighet för artisten att fokusera på musiken istället för andra delar av processen som upphovsrätt, ersättningar, administration, logistik, etc.
Skivindustrin drivs på ett grundläggande sätt över tid av en förmåga att identifiera ny talang och skapa de mest gynnsamma förutsättningarna för framgång. I mötet mellan musiken som konstform och musikföretagande som affärsdrivande verksamhet möts samtidigt en konstnärlig och ekonomisk logik. Mötet är inte alltid friktionsfritt, men idealt är det en friktion som adderar värden till det slutgiltiga resultatet.
Thomas Florén
Fil Dr
Stockholms Universitet
E-post: thomas.floren@sociology.su.se
