Sedan slutet av 1980-talket har Lars Tengroth varit flitigt närvarande i den skivbolagscen som funnits någonstans mellan majorbolagens arbetssätt och de renodlade indieetiketterna. Först fanns han på MNW, numera är han A & R-ansvarig på bolaget Playground. Det innebär skiftande roller i anslutning till artister som Jenny Wilson, The Concretes, Theresa Andersson och nykomlingar som Ljusår och Jenny Almsenius. Att Tengroths jobb kan knyta band tillbaka till när han inledde karriären visas av att han just nu är inblandad i en ny platta från 80-talsprovokatörerna Dom Dummaste. Men ännu tydligare har det på sistone bevisats av hans arbete med Kajsa Grytts nya soloalbum. Den utgivningen blev extremt rubrikvänlig då Grytt parallellt släppte en självbiografi.
Hur gick det till i din del av skivbranschen när du började?
– Jag började på MNW ute i Vaxholm 1987, ville bli producent och fick vara lärling i deras studio. Men efter en månad fick jag börja på kontoret och sköta promotion. Då var bolaget litet, bara fyra anställda. Allt sköttes med en telefonlinje. Ibland kom det telex från utlandet, då fick chefen Jonas Sjöström ta bilen till Sam-distribution, där telexmaskinen stod, för att läsa det. Allt var enkelt och direkt då, det räckte med medverkan i ett TV-program för att en skiva skulle börja sälja.
Summera din mer formella roll på Playground…
– Jag är Head of A & R på Playground Music, den enda anställda med formellt A & R-ansvar. Sen är jag produktchef/label manager för både våra egna artister och externa svenska lablar som vi distribuerar. Jag har även delat A & R-ansvar för vårt förlag Playground Music Publishing.
Hur har din roll sett ut i projektet Kajsa Grytt?
– Som A & R har jag varit med från de första mötena, genom demostadiet och inspelning, koordinerat omslag och foto, skött tillverkning av cd och trycksaker, releaseplanering, tagit fram biografier, marketingplan och budget, planerat Kajsas webnärvaro, releasekalas mm. Kajsa skulle släppa en bok i vår så det har även blivit möten och planering tillsammans med bokförlaget Norstedts. Kajsa Grytt är själv väldigt drivande, med mängder av idéer och energi som vi har försökt göra verklighet av. En stor del av jobbet är kontakten med artisterna. Sen är vi förstås flera som jobbar med varje release och man kan säga att jag är projektledare.
Vad väntar härnäst i din "vanliga" roll på Playground?
– Jag jobbar vidare med Jenny Wilsons och The Concretes senaste album. Vi släpper under våren nytt med bland andra Brothers of End, Simian Ghost, Dom Dummaste, Parker Lewis, Contardo, LaPuma, Magnus Rytterstam och Jenny Almsenius och där är jag i de flesta fallen produktchef. När det handlar om nya artister som startar egna lablar så får vi ofta undervisa dem i hur allting fungerar, förklara vad de behöver göra och varför, vilka koder de måste skaffa, vilka videoformat och audioformat som gäller, biografier ska läsas och ibland skrivas om. Bilder ska formatteras till rätt storlek, filerna ska döpas rätt. I dagens digitala hantering av releaserna så måste alla detaljerna vara väldigt uppstyrda och formatterade på rätt sätt – annars fastnar releasen i systemet. Sen gör jag ju en kvalitetskontroll på allt också och säger till om det är något som kan bli bättre.
Vilka är dina egna egna tankar om faktumet att många i dag rubricerar skivbolagsfolk – och musikbolagsfolk generellt – som "onödiga mellanhänder"?
– Det är klart det känns trist att kallas onödig. Vi gör ju hela dagarna en massa saker som inte syns utåt och som inte är speciellt intressanta för media att skriva om. Med all rätt, för det är en del av musikbolagsjobbet som inte är speciellt sexig. Det mesta är inte direkt raketvetenskap utan saker som man givetvis kan lära sig som artist som vill starta en egen label. Men det är så många saker som måste vara rätt.
– I dessa dagar, när allt fler vill göra det själva, så kan jag tycka att det är onödigt att hundratals artister som startar egna lablar ska behöva lära sig alla dessa bakomfunktioner och lägga ner tid på att sköta dem. Det finns ju idag sätt att ladda upp sin musik själv till iTunes och Spotify men om man har bara lite högre ambitionsnivå än så, så blir det snabbt komplicerat om man inte vet hur man gör. Hur man hanterar inkommande synkförfrågningar, fixar EAN-koder, hur man ser till att inkassera olika typer av ersättningar som mekaniska utförandeersättningar från såväl Sverige som utlandet, hur man når de viktigaste bloggarna, hur man lägger upp musik i Sveriges Radios promoportal, hur man får en feature på iTunes, syr ihop en kampanj på Spotify eller får uppmärksamhet på WiMP.
Lars Nylin
