Anders Johansson är sedan mitten av 1990-talet ett av de mest respekterade namnen i den sysselsättning som på musikbranschspråk kallas ”a&r”. Karriären inleddes på Stockholm Records – där han låg bakom bl.a. LOK och A-Teens – och fortsatte på Universal där han från 2001 och fem år framåt var chef för artistsidan.
Från 2008 är han sin egen med a&r och management-bolaget Albot & Albot. Bland uppdragsgivarna finns de flesta majors och även flera av de större independentbolagen. Namnet Albot & Albot är en bokstavslek med uttrycket A Little Bit Of This & A Little Bit Of That. Men just nu är han mycket här och mycket där som dirigenten bakom Veronica Maggios mäktiga genombrott.
Vad trodde du om musikindustrin när du först började?
– Eftersom jag har artistbakgrund (misslyckad!) så hade jag viss inblick innan. Kanske ett tråkigt svar men jag trodde nog att det skulle vara som det var. I dag är tiderna helt annorlunda – hårdare, spännande men mer rättvisa. Hårt jobb lönar sig.
Beskriv hur det varit att arbeta i musikbranschen det senaste decenniet.
– Efter att ha varit med om en fullständigt kollaps från 2001 och framåt är det en förmån att få vara med om återuppbyggnaden som nu sker. Det är i hårda tider som de smarta lyckas bäst. När jag började i musikbranbschen berättade mina mentorer Ola Håkansson, Peo Berghagen och Eric Hasselqvist om 1980- och 90-talens musikbransch. Jag tänkte ofta att det verkade så enkelt, jag har säkert fel, men allt verkade så okomplicerat. En floppande skiva skeppades då ut i 20-40 000 exemplar från majorbolagen. Idag skeppar en hitskiva 10-15 000. Det ställer högre krav på smarthet och effektivitet.
Har du några exempel när du anser att du själv spelat en roll för hur en artist framställs, kanske t.o.m låtit?
– Det är egentligen en fråga för de artister jag arbetat med att svara på. Men självklart vill jag tro att jag varit en del i skapandet av artistens sound. Det varierar enormt mycket, vissa artister har en solkklar bild över hur de vill låta, då handlar det mest om kvalitetssäkra och agera bollplank. Andra artister mår bäst i det ständiga sökandet efter det perfekta soundet, då innebär mitt och artistens jobb att vi jagar namn, ideér, tankar, inspiration och nya infallsvinklar. Självfallet är det senare arbetsformen något roligare.
– Ett enormt roligt exempel är Martin Stenmarcks 7milakliv. I ärlighetens namn hade vi lite svårt att få allt förankrat på skivbolaget till en början. Många förknippade Martin med schlagerdöden med låten Las Vegas. Men Martin hade skrivit 7milakliv och vi kände direkt att vi hade något magiskt. Dock var soundet på ursprungsproduktionen lite för arena-betonat. Vi visste att vi kommer att behöva radiosupport – för att slå genom – och arenasoundet passade inte riktigt. Jag hade tidigare arbetat med Sveriges – då – mest underskattade producent, Peter Boström. Peter, jag, radiopluggaren Nicke Rune och Martin började snacka om en radioremix.Peter gjorde – som alltid – ett fantastiskt jobb. Låten blev "Årets Låt" och både Martin och Peter har numera lysande och välförtjänta toppkarriärer.
Beskriv din roll i fallet Veronica Maggo.
– Veronica och jag har arbetet ihop ändå sedan jag kontrakterade henne 2005. Då fick jag, via min assistent, höra en demo på Dumpa mig och älskade den direkt. För mig är Veronica en av de riktigt faschinerande och största rösterna Sverige har. Hennes sätt att förmedla text är unikt. Att hon sedan skriver fantastiska texter gör självfallet lyssnandet ännu mer spännande.
– I starten av skapandet av Satan i gatan hade Veronica träffat Markus Krunegård och några andra enormt duktiga låtskrivare. De hade börjat småskriva lite men inget konkret hade riktigt kommit fram. Hon älskade att skriva med Markus och de andra men vi båda kände att hon var behov av en stark producent. Många namn diskuterades och vi kom egentligen fram till att vi inte riktigt hittat rätt namn än.Veronica är en fantastisk visionär, hon vet exakt när någonting känns rätt, eller fel. Men hennes resonemang varför det är rätt/fel har oftast en visionär anledning. Det gillar jag. Därför blev producentletandet enormt viktigt. Under denna process fortsätta Veronica att skriva flera låtar på egen hand, hon skickade oftast enkla skisser (en vers, brygga och refräng), den perfekta demon. Det är enormt enkelt att avgöra hur bra/mindre bra hennes låtar är på dessa demor. Då blev jag ett traditionellt låtbollplank. Jag och Veronica någon kuslig förmåga att nästan alltid ha samma åsikt om sound och låtar.
Rollen att förlösa detta fick Christian Waltz?
– Efter att vi hittat Christian Walz så var det solklart, Veronica hittade sin visionär och låtskrivarpartner. De började skriva låtar, bland de första, som jag kommer ihåg det, var låten Satan i Gatan. Efter det jobbade Veronica och Christian med jämna mellanrum och vi stämde av allt eftersom. Mitt jobb blev väldigt mycket att jaga på och se till att låtar kommer fram. Christian – förlåt mig min vän! – har ett rykte om sig att vara extremt perfektionist vilket oftast mynnar ut i försenade produktioner. Det innebar att jag arbetar som vanligt, d.v.s, ljög om deadlines, jagade och stressade på…Vi sågs oftast i Christian studio och lyssnade. Jag är en överorganiserad människa som noterar allt jag lyssnar på. Vilket är bra när man jobbar med Christian. Han är så överproduktiv att en låt kan ha två-tre olika prouktionskostymer innan han bestämt sig. Då är det bra att ibland kunna gå tillbaka till anteckningar och ursprungsidéer.
När vågade ni presentera något för skivbolaget?
– När vi hade 5-6 låtar mer eller mindre klara presenterade vi dessa för Universal. Skivbolagssamarbetet är extremt viktigt och Veronica är vårens riktigt stora släpp för dem. Samarbete med Universal fungerar mycket bra. Jag tycker att alla är lyhörda och även respektfulla inför vem-gör-vad i detta projekt. Universal är ett extremt modernt musikbolag, även i formerna för hur de arbetar med sina artister. Det gillar jag.
Varför tror du att begreppet "onödiga mellanhänder" uppstått? Även folk som borde veta, som vissa artister och journalister, säger nu detta slentrianmässigt…
– Jag vet faktiskt inte. Personligen har jag aldrig fått höra det från mediefolk, snarare tvärtom. Media brukar ofta vara enkla att samarbeta med och berömma att de faktiskt får svar snabbt – från mellanhanden. Men traditionellt kanske termen kommer från att media egentligen aldrig någonsin vill ha mellanhänder. Drömsitsen för en journalist är väl alltid direktkontakt med artist.
Varför startade du Albot & Albot istället för att arbeta på ett existerande musikbolag?
– Anledningen till att jag startade Albot&Albot var att jag insåg att mina artister – efter varit Head of A&R på Universal Music i mer än fem år – hade fått allt mindre tid. Efter kollapsen 2001 hade skivbolagen skurits ner från kansske 100 anställda till 35. Budgetarna var tightare än tidigare och skivförsäljningen fortsatte – då – utför. Det innebar att varje artist fick mindre tid per skivbolagsanställd. Med detta som bakgrund borde det finnas ett utrymme att ta in konsult-hjälp för vissa projekt. Det visade sig vara rätt. Jag tycker att musikbolagen varit otroligt enkla och samarbetsvilliga. Är väldigt tacksam för detta.
– Jag är helt övertygad om att mellanhändernas tid är här. Sverige har exempelvis haft en ganska dålig konsulttradition i musikbranschen. Även managementkulturen har varit lite eftersatt, några bra men allför få managers har funnits. Idag är läget annorlunda, det finns många riktigt duktiga spelare därute. Det innebär att Mellanhänderna blir fler och kanske rentav viktigare.
Vad väntar härnäst för Albot & Albot?
– Jag kom precis hem från Paris där Ulrik Munther spelat in en duett, som första singel för Frankrike. Jag har haft ett fantastiskt år. Är så tacksam och glad för artisernas framgångar. Bara de senaste sex månaderna har jag arbetat med Swingflys comeback och stora genombrott, Veronica Maggios fullständiga dominans, Sahara Hotnights släpper snart en fantastiskt skiva, Carola senaste skiva blev nummer ett på topplistan för nån vecka sedan, Malena Ernmans storsäljande julskiva och Ulrik Munthers break. Martin Stenmarcks TV-show hade premiär i helgen och tittarsiffrorna och recensionerna har varit väldigt bra. Singeln, som vi nyligen släppte (Tonight´s The Night) är redan topp-20 på Music Control, så kul. Jag letar dock nya talanger och uppdrag. Har utrymme för ett nytt uppdrag i höst, vet inte riktigt vilket det blir. Älskar att leta talang.
Lars Nylin
