Hur tog danskarna emot din beskrivning av hur Musiksverige skapats?
– Danskarna var imponerade av hur noggrant förberedelserna gjorts inför grundandet av Musiksverige och de trodde på att samma grundarbete kunde leda till att en gemensam intresseorganisation kan skapas även i Danmark. Här i Sverige genomfördes två förstudier och ett antal workshops för att ta reda på hur och om vad musikbranschen kunde samarbeta. I och med det enades branschen om att samarbeta kring tre frågor: upphovsrätt, musikexport och utbildning. Resten sköter var och en av organisationerna för sig.
– Jag betonade att den svenska branschen hanterar avtalsfrågor och arbetsmarknadsfrågor utanför Musiksverige och även att vi har avgränsat vårt arbete till att omfatta enbart den kommersiella delen av branschen. Det tyckte de var intressant, och värdefullt. Om de kan gå till väga på samma sätt, slipper de ju uppfinna hjulet igen. Det var ett starkt engagemang från publiken – som mest bestod av branschfolk – och många kritiska och nyfikna frågor. Efter debatten fick jag också mycket respons, de tyckte helt klart att Musiksverige är inspirerande.
Vilka tror du är de viktigaste olikheterna mellan länderna i denna fråga?
– Jag tror att det finns mer likheter än olikheter mellan våra länder, men Sverige ligger ett antal år före – Musiksverige finns ju på plats sedan ett halvår tillbaka. Framför allt märks det att vi kommit långt här i och med att vi lagt prestige och interna maktkamper åt sidan, vilket danskarna tyckte var närmast ofattbart. Den största och mest förvånande skillnaden för mig var att Danmark tydligen har 114 olika musikorganisationer, vilket jag tror till och med är fler än vi har här.
Hur långt har man kommit med ett "Musikdanmark"?
– Danskarna har en debatt om att det behövs en gemensam röst för musikbranschen i dialogen med media och politiker. Det finns också de som menar att det skulle vara effektivare och mer ekonomiskt att verkligen slå samman alla musikorganisationer till en enda. Så har vi inte valt att göra här, men däremot kan vi koordinera vårt arbete genom Musiksverige vilket också är effektivt. Under paneldebatten som jag medverkade i framkom också att politikerna i Danmark gärna skulle se en enda talesperson för musikbranschen. I Danmark är det nu upp till någon eller några av organisationerna att fånga upp bollen och leda arbetet.
Och så den oundvikliga frågan: hur klarade du branschdanskan?
– Jag har varit i det närmaste besatt av danska politiska thrillers i flera år, vilket visade sig vara en bra skola. Med hjälp av mina thrillerkunskaper och lite koncentration gick det faktiskt utmärkt.
Fotnot: Musiksverige samlar sedan hösten 2010 nio svenska musikbranschorganisationer. Grundare är IFPI, SMFF, SAMI, Musikerförbundet, STIM, SYMF, FST, SKAP och SOM.
Lars Nylin
