Förra årets vinnare av Polarpriset – Björk och Ennio Morricone – var i min bok det dittills intressantaste vinnarparet i det svenska musikprisets historia. Men detta slås av årets. När juryn som 20:e vinnarpar utsett Patti Smith och Kronoskvartetten har man hittat en mix av rockattityd och seriös musikalitet som förhoppningsvis gör att priset växer en aning i internationella mediers ögon. Att få Stikkan Andersons välmenande pris att fästa internationellt har annars varit ett ständigt problem sedan det först delades ut 1992. Inte minst ur amerikansk synvinkel borde årets vinnare vara rubrikvänliga.
På sociala nätverk såg jag under tisdagen åtskilliga åsikter att Patti Smith främst står för attityd, i mindre omfattning för stor musik. Men läser man innantill i statuterna så går det knappast att ifrågasätta om Smith är kvalificerad även om man inte höjer Free Money och hennes övriga musik till skyarna.
Där står nämligen att priset är "awarded for significant achievements in music and/or musical activity, or for achievements which are found to be of great potential importance for music or musical activity, and it shall be referable to all fields within or closely connected with music”.
Även man ser henne främst som en poet borde få insatta kunna ifrågasätta hennes roll som ikon. Fråga exempelvis Michael Stipe i R.E.M. om han hade varit rocksångare utan henne som föregångare.
I fallet The Kronos Quartet – av Aftonbladet på tisdagen kallade för ”stringkvartetten” – finns ingen tveksamhet om att vinnaren är den ledande i sin ”genre.” David Harringtons kvartett har sedan mitten av 1970-talet både varit bäst och bredast i sin klass.
Däremot så gör vinnaren Kronos att det blir lätt för denne krönikör att växla över till den årliga frågan: vilka borde då ha fått priset, egentligen?
Den estländske kompositören Arvo Pärt – vars mäktiga verk hjälpt till att popularisera bl.a. just Kronos – borde givetvis ha fått priset före sina lärjungar.
Traskar vi in på fältet tycke och smak börjar det bli mycket hög tid att ge Chuck Berry priset. Rockens fader är nu 84 år. Priset riskerar att göra om misstaget James Brown. När denne dog 2006 hade juryn haft åtskilliga överläggningar där de kunde hamnat rätt.
Däremot så har man ännu tid att ge priset till de som borde haft det redan vid premiären: tyska Kraftwerk.
Elvis (med Chuck Berry som förebild), Beatles, James Brown och Kraftwerk har satt ramarna för dagens popmusik. Kraftwerk har dessutom gjort verk så komplexa att de är kvalificerade att vinna även det seriösa priset.
Det vore därför sanslöst om Kraftwerk inte vunnit priset innan det fyller 25 år.
Lars Nylin
