2007 kom Göteborgspoeten Dan Berglund tillbaka efter 20 års tystnad och sjöng på albumet Såna som vi skönt kärvt om människor som tippat över kanten till samhällets avgrund. I en intensiv inspelning, tre dagar, med musiker som Harald Svensson (piano) och Henrik Cederholm har han den här gången i produktion av Göran Petersson valt att skildra de som stod för knuffen. Egentligen säger nyckelversen i den Dylan-influerade titellåten det mesta om tonläget: ”Dom sa att allt var gudarnas fel/Dom sa att allt var den blöta sommarens fel/Dom sa att allt var den jävla domarens fel/Men jag vet vem som driver sitt spelt/Allt är idioternas fel”. LN
Brothers Of End Mount Inside [Konjaga/Playground]
Om man vill är Brothers of End ett svenskt ”superband” eftersom de tre medlemmarna Bengt Lagerberg, Lasse Johansson och Matti Areskog har bakgrund i The Cardigans. Men egentligen bör sådana associationer undvikas. Detta står i högsta grad på egna ben. Försiktigt tassande ben som har mer av folkdoft än debutens mer elktriska Radiohead-kopplingar. Spår som instrumentala Välinge träsk och Let Silence Speak tillhör det vackraste du kan höra från ett svenskt band detta år. LN
Richard Lindgren Memento [Rootsy.se / ADA / Warner]
?They say there is no more honest than a dying man, and Richard Lindgren sings and writes like a dying man”, skriver den av bl.a Bob Dylan själv hyllade Mary Gauthier i den här lilla stilrent formgivna 3CD-boxen med undertiteln: Best Of + Rare & Unreleased Tracks 1994-2010. Richard Lindgren är i sanning en sorgligt förbisedd svensk mästare, med kvaliteter som – hade han t.ex varit boende och verksam i Austin, Texas – placerar honom högt på skalan även enligt amerikanska parametrar. Hans musik är onekligen djupt, djupt rotad i americana, men det är innehållet i hans sång och sånger som beröm – inte hans fullödig behärskande av själva formen. De totalt 46 spåren rymmer såväl egna små musikaliska betraktelser som ytterst värdiga tolkningar av låtar signerade bl.a Townes van Zandt, Hank Williams, Tom Waits, Woody Guthrie, Leonard Cohen och Dylan. Den sistnämndes klassiska Blind Willie McTell gör han på ett så självklart avspänt sätt att det nästan känns som om den en gång skrevs någonstans i Sverige. ”Richard is a true artist, and I am a true fan”, skriver Mary Gauthier. Låt mig härmed få skriva under på det. CO
R&B Hipshakers Vol 2: Scratch That Itch [Vampisoul / Colectivo / Border]
Den här färgsprakande samlingens 20 spår är hämtad från huvudsakligen rätt obskyra singular ursprungligen utgivna på någon av de guldkantade etiketterna King, Federal och DeLuxe. En rak genomlyssning är som att doppa huvudet i en stor påse lösgodis av högsta kvalitet – en våldsamt häftig kick! Till de finaste godsakerna hör bl.a Freddy Kings instrumentala The Bossa Nova Watusi Twist och Elliot Shavers & His Blazers titellåt. Men här finns även massor av söta energiförhöjare signerade mästare som Amos Milburn, Johnny Watson, Hank Ballard, Willie Dixon och Otis Redding, men flera av guldspåren är så obskyra att förmodligen bara en handfull konnässörer i landet kan hävda att de känner till dem. Att flera av de upp till 55 år gamla vinylsinglarna här återutges för första gången är bara ett av ytterligare många försäljningsargument för den här samlingen. Scratch! CO
