De senaste tio åren har inneburit ett stålbad för musikindustrin, oavsett storleken på aktörerna. Trots att musikintresset är större än någonsin tror många analytiker – i och utanför industrin – att det framöver bara kommer att bli än tuffare att göra affärer i musik.
Därför har många överraskats stort av det mäktiga intresset att förvärva Warner Music Group, efter att musikbolagets ägare i februari lät en brokerfirma börja sondera intresset hos marknaden.
När sista bud ska vara inne på torsdag 14/4 kommer mer än tio aktörer att ha anmält sig. Bland dem finns såväl andra musikbolag som några av USA:s och Europas större riskkapitalbolag. Några vill köpa hela bolaget, andra har primärt visat intresse för skivkatalogen. Det högsta budet ligger i dag på 3 miljarder dollar, vilket är över de 2,7 miljarder som Warner brukar värderas till.
Parallellt har EMI Musics ägare Citigroup låtit en konsult ta in bud inför en försäljning av EMI som experter tror kommer att ske omedelbart efter att Warners ägare – med Edgar Bronfman i spetsen – beslutat om de ska sälja eller ej.
Oavsett hur de två affärerna faller ut – det kan mycket väl sluta med att fusionen Warner/EMI till sist blir av efter ett decennie av spekulationer – är budgivningarna en intressant bild av marknadens syn på musikindustrin.
De flesta analytiker tror att de intresserade köparna anar ljuset i slutet av musikindustrins tunnel. Att man ser att streaming och annan digital musikdistribution till sist kommer att fylla det svarta hål som uppstått med nedgången i CD-försäljning.
Bishop Cheen, analytiker på Wells Fargo Securities, sa i förra veckan till New York Times:
”Det finns en musikindustri, och någonstans finns ett värde. Men det är en omskakad, utmanad industri. Det kommer att krävas någon med strategiska fördelar och en djup plånbok för att få det att fungera.”
Men det finns också de som tror att det stora intresset i de två musikbolagen främst hänger ihop med att det fortfarande anses ”sexigt” att röra sig i nöjesindustrin. De som hävdar den tron pekar framförallt på den finske miljardären Poju Zabludowicz, som privat är bekant med Warner-artisten Madonna.
Bolaget som lagt det hittills högsta budet, tre miljarder dollar, är Kalifornienbaserade Yucaipa Companies. Det leds av Ron Burkle, en stormarknadsmiljardär som tidigare gjort seriösa affärer i mediesammanhanget.
Skvallret säger att Burkle som konsult i Warner-affären använt Sean Parker. Parker startade en gång i tiden Napster, förebilden för The Pirate Bay, och blev senare inblandad och delägare i Facebook.
Parker, med alla sorters kontakter i USA:s underhållningsbransch, är i dag konsult även för Spotify i det bolagets Nordamerika-satsning.
Skulle Yucaipa köpa Warner med Parker inblandad uppstår plötsligt även ett intressant svenskperspektiv på affären. Som om affären inte redan hade tillräckligt med rubrikvänliga aspekter.
Lars Nylin
