Minns du hur och när du kom i kontakt med Totta första gången och hur du fick idén att sammanställa den stora boken/boxen?
– Jag träffade Totta första gången i Köpenhamn i maj 1985. Jag var där för att producera Ulf Lundells LP Den vassa eggen, Tottas Bluesband var i stan för att spela på jazzklubben Montmartre. Båda banden bodde på Plaza, ett musikerhotell vid Köpenhamns huvudbangård. Vi såg deras spelning, jag minns att jag blev oerhört imponerad av bandets samspel och, i synnerhet, Tottas fantastiska röst.
– Det gick några år, Bodil Malmsten och jag arbetade med en musikal baserad på Tom Waits låtar – Waitsland var arbetsnamnet. Vi planerade både en scenföreställning och ett album. I huvudrollen – som Waits alter ego – tänkte vi oss naturligtvis Totta. Vi hade ett möte med honom och trummislegenden Bosse Skoglund på Café Opera, de var båda intresserade av att medverka. En tid efteråt rann idén ut i sanden då Waits själv inte ville ha något att göra med sina äldre låtar, de innan Swordfishtrombone och Kathleen Brennan. Han kände sig lurad och bestulen på den första delen av sin repertoar. Jag tog den artistönskelista vi hade för Waits-musikalen och formade om den till att passa Cornelis Vreeswijks låtar. Cornelis dog året innan, det kändes som en bra idé att en yngre generation tolkade hans låtar. De som hade växt upp med dem. Totta var den första artister jag vände mig till när inspelningen av hyllningsplattan Den flygande holländaren inleddes.
– Idén med att sammanställa en Totta-bok/box har jag haft sedan Totta blev sjuk 2004. Jag tycker att hans musikaliska resa var unik och värd att berättas i sin helhet – från Nynningen, Tältprojektet och Nationalteatern, vidare till Bluesbandet, Varmare än kôrv, Totta & Hot ?n’ Tots, serien med 8 soloalbum, till den avslutande Dylan-skivan med Mikael Wiehe.
Det här är ju ett research- och tidsmässigt väldigt omfattande projekt. Kan du berätta lite grann om hur du har arbetat för att få ihop allting?
– Vi inledde arbetet med en middag i Göteborg – Tottas son John och dotter My, hans medmusiker under åren, Nikke Ström och Bengan Blomgren och jag. Då planerade vi utgivningen till Tottas 65-års dag, 1 april 2010. Arbetet tog längre tid än beräknat, vi var klara med bok/boxen i september, den skulle kommit ut i november förra året, men då blev den fördröjd av trycktekniska skäl. Vi beslöt att flytta utgivningen till den 1 april 2011 – det som skulle ha blivit Tottas 66-års dag.
– Vi valde att textmässigt följa idén från punkboken Please Kill Me, det vill säga låta de som var med på resan berätta historien med sina egna ord.
Boken rymmer ju massor av färgstarka historier och de tio cd-skivorna flera såväl kända som tidigare outgivna pärlor. Vilka är dina egna favoriter?
– En minnesvärd inspelning var när vi samlade ihop rytmsektionen från e.s.t. – basisten Dan Berglund och trummisen Magnus Öström tillsammans med saxofonisten Wojtek Goral, Johan Lindström på piano och trumpetaren Karl Olandersson i en källarstudio i Hammarby hamnen. Wojtek hade, långt tidigare, spelat in en version av Thelonious Monks Round Midnight med Totta. Då endast med midipiano och sång. Wojtek arrangerade låten för en jazzkvintett, tog delar av Miles Davis arrangemang, och sedan spelade musikerna till Tottas inspelade röst. En sådan inspelning löper ju risken att bli misslyckad, stel och livlös, men det fungerade faktiskt. Det blev en närvaro i studion.
– Min favorittext i boken är Pluras underbara förord: "Jag kunde inte närvara vid Torstens begravning vilket gjorde mer ont än om jag varit där, jag hade velat vara där för att säga farväl. Farväl jävla Näslund! Det blev inte så. Jag hörde att det åts leverpastejsmörgås med ättiksgurka på mottagningen efteråt. Jag tyckte det var vackert och åt det följande året leverpastejmacka till frukost nästan varje morgon. Jag bredde smörgåsar i gryningstimman på Stadshotellet i Karlstad, Falun, Malmköping och la på skivor av leverpastej och ättiksgurka. Sedan satt jag där med kaffekoppen och tänkte på dig Torsten, varje dag skulle jag tänka på dig. Det var märkligt, lite underligt att tankarna gick till dig så ofta, men jag tyckte väl att du gick för tidigt, att du hade så mycket kvar att göra och att vi var många som behövde dig. En del är liksom klara, andra är det inte.”
– Den roligaste historien är nog Mats Ronanders turnéminne från South Carolina: "Glömmer aldrig när vi lirade på något hak i Charleston, South Carolina, då Torsten kliver på scen, efter något för många Dry Martinis … Det var kolsvart i lokalen även fast ljuset var på. Gick ett sorl i publiken när vi, dessa bleka män från Sverige skulle börja spela. Varav Torsten öppnar med: — We are Totta’s Bluesband from London, France and we gonna teach you motherfuckers (eller var det till och med »niggers« … jag minns inte) how to play the blues! Jag tänkte: »var är utgången … better make a run for it!« Men, dessa sympatiska afroamerikaner i publiken började garva o jubla o succén var ett faktum.”
– Jag gillar även den före detta Byrds-basisten John Yorks syn på outtakes: "It would be like being some master chef but people want to taste the stuff that you burned. »I want you to eat this meal, I made this meal and it’s really wonderful« and people replying: »Oh, no, no. We want to see what’s in the garbage can. We want the asparagus that fell off the plate when you were preparing it.« It’s a bit obsessive. It’s the cult of personality.”
Du har ju genom åren genomfört en rad exceptionella projekt. Vad väntar härnäst?
– Just nu håller vi, frilansdesigner Pär Wickholm och jag, på med en omfattande Eldkvarn-bok/box till bandets 40-års jubileum i år. Det blir tio cd med många tidigare outgivna konserter med mera. Samtidigt ska vi göra en Håkan Hellström-box/bok med allt han givit ut under de första tio åren som artist och en hel del annat – outgivna inspelningar, b-sidor, dvd:er som inte publicerats tidigare med mera.
– Jag tror mycket på den hybrid av traditionell bok och CD-box som EarBook-formatet ger. Skivbolagen lever ju i en styvmoderligt värld vad det gäller momsbeskattning, skivbutikerna åläggs att betala 25 procent och bokhandeln endast sex procent. Varför? Förmodligen för att bokförlagen av tradition har hållit den kulturella flagga högt, det har imponerat på våra politiker. Skivbolagen däremot har alltid framställts som kommersiella och oseriösa. Idag är skillnaden mellan bokförlag och skivbolag liten. Naturligtvis borde momsen för litteratur och musik vara den samma – sex procent. I synnerhet i dessa hårda tider.
Claes Olson
