Mitt första möte med Alex Schulman tolkade jag som en ironi. Det var den ironiska generationens era. När en evig effektsökare som Schulman sms:ade beröm för en text jag skrivit anade jag spöken. Textmeddelandet raderades utan att jag ens besvarat det.
En tid senare hamnade jag tvärs över bordet från honom på en krog. Av att tjuvlyssna på hans konversation anade jag att jag varit orättvis. Han hade långt mer att komma med än höhöhö-humor och elakheter på andras bekostnad. Något han senare allt oftare visat i krönikor och böcker. Schulman har exempelvis skrivit några av de mest klarsynta och orädda inläggen i upphovsrättsdebatten.
Men på onsdagen betvivlade jag återigen lite hans av- och insikter.
Numera har Schulman som uppgift på Aftonbladet att betygsätta allt som rör på sig. I går var fokus föga överraskande riktat mot den nya Idol-juryn. I en allmänt sval betygsättning åkte nykomlingen Pelle Lidell, skicklig förlagsperson på Universal Music Publishing, på den hårdaste käftsmällen.
Den tuffa betygsättningen, ett plus, var inte personlig. Schulman har föga överraskande aldrig hört talats om Lidell. Den senare fick sin sågning enkomt baserat i att Schulman inte gillar skivbolag (sic). Därtill ser Schulman konspiratoriskt i valet av Lidell ”något slags samarbetsperspektiv” mellan skivbolag (en bransch som Lidell alltså inte representerar) och TV4.
Schulman presenterar även i sin text ”sanningen”: ”Idag vet alla att om man ska lyckas som artist så måste man hålla sig så långt borta från skivbolagen som det bara är möjligt.”
Alex Schulman är fri att såga skivbolag (de som arbetar i eller omkring skivbolag är dessutom så vana vid sådana reflexmässiga åsikter att de knappast lägger sig i fosterställning.)
Men här var okunskapen för stor och flagrant för att det inte skulle börja skälva i mina numera sällan använda recensentfingrar.
För om det finns ett artistsammanhang där skivbolagets betydelse inte ens går att ifrågasätta så är det just Idol.
Utan Sony Musics väloljade Idol-maskineri hade exempelvis inte en grådaskig vinnare som Jay Smith varit i närheten av den platinastatus för skivförsäljning som skåningen nu ändå nått. Detsamma är mönstret nu och bakåt i tiden i alla länder där Idol – och liknande tävlingar – dominerar skivförsäljningen.
Dessutom, Alex Schulman: nämn en (1) artist i det bredare popfältet som under senare år nått hög status utan att ett skivbolag pumpat in pengar och kunskap!
Lyckas du med den hemuppgiften – jag betvivlar det starkt – kan du få ett plus ytterligare i min nystartade serie där MI recenserar Alex Schulman. Just nu kan du vara glad över det betyg som du gav Pelle Lidell.
PS. Dessutom är jag övertygad om att Pelle Lidell kommer att göra succé i sin nya roll. Han kan rentav locka mig att se programmet utan att mina barn behöver tjata mig till tv-soffan. DS.
Lars Nylin
