22 februari 2011

4 SNABBA Magnus Öström – tillbaka på musikscenen

Närmare tre år efter de sista spelningarna med e.s.t., Esbjörn Svenssons tragiska dödsolycka och det postumt utgivna albumet Leucocyte släpper trumslagaren Magnus Öström den här veckan sitt första album i eget namn – Thread Of Life [ACT / Cosmos] – och gör den första konserten med sin nya grupp på Hornstulls Strand i Stockholm. MI:s redaktör Claes Olson bad honom besvara 4 SNABBA och berätta mer…

Det är två år sedan jag senast såg dig på en scen – då tog du emot en grammis för e.s.t:s postuma album Leucocyte på Hovet. Berätta lite vad du har gjort sedan dess!
– Först funderade jag i ett halvår om jag skulle fortsätta med musik överhuvudtaget. Precis när jag kommit fram till att jag inte var riktigt färdig med musiken i mitt liv ringde Lars Danielsson, fantastisk basist/kompositör från Göteborg, och undrade om jag ville spela med hans Tarantella-projekt tillsammans med Leszek Mozdzer piano, John Paricelli gitarr och Mattias Eick trumpet. Jag tackade lyckligtvis ja och konserterna med dem har betytt väldigt mycket för min väg tillbaka..
– Jag har förstås också skrivit musiken till Thread Of Life, vilket har tagit en hel del tid i anspråk. Och så har jag suttit mycket på caféer, som vanligt… Spelade också nyligen en konsert med Eliane Elias och Marc Johnson på trio och vi får se vad det leder till…

I fjol var du delaktig i ytterligare en grammisvinnande produktion – som medproducent till Jeanette Lindströms hyllade Attitude & Orbit Control. Vad betydde den inspelningen för dig och din återkomst tillbaka in i musiken?
– Den betydde förstås också oerhört mycket. Jag är väldigt glad för att Jeanette frågade om jag ville vara med och både spela och medproducera. Jag fick bekräftat att mina idéer som producent höll också utanför trion, att musik faktiskt kan vara väldigt roligt och det betydde också att jag träffade nya fantastiska musiker som jag inte hade en aning om att de fanns. Jag "snodde" ju t o m Andreas (git) och Tobbe (bas) från Jeanettes band. Jag var som tvungen… Jonas Östholm som också var med på den plattan hoppas jag få chans att spela mer med i framtiden.. han är en underbar pianist, kompositör och musikant.

På ditt nya album är du inte bara krediterad som trummis, slagverkare, keyboardist, kompositör och producent, utan dessutom för ”electronics” och sång. Mig veterligen har du väl aldrig sjungit på någon inspelning förut och det känns överhuvudtaget som att du utforskar en hel del ny musikalisk mark den här gången. Stämmer det?
– Sjungit och sjungit… Jag ylade lite "arabic style" på e.s.t:s allra första skiva When Everyone Has Gone, på en låt som heter Muhammed Goes To New York. Jag har alltid gillat rösten som instrument. Många av sounden på Leucocyte är min röst genom den elektronik jag använder på trummorna.
– När jag lyssnar på Thread Of Life i efterhand hör jag både referenser från min bakgrund i jazzrocken (läs Billy Cobham…) över konstmusik à la Steve Reich till senare upptäckter som Sigur Ros men målat på en fond av jazz. Har alltid gillat att mixa olika färger till en egen nyans men det beror kanske på att pappa var målare och mamma jobbade i färghandel…

Hur ser dina närmaste planer ut?
– Närmaste planerna efter releasekonserten på Strand onsdag 23 feb är en konsert i London 12 mars sedan blir det en mindre turné i april/maj med spelningar både i Sverige och utomlands. Sedan blir det lite festivaler i sommar. Ser verkligen fram emot att ta musiken ut ur studion och spela live med mitt nya band. Det känns som att det finns mycket att utforska ihop på scen… Att ha Andreas Hourdakis på gitarr, Thobias Gabrielson på bas och Gustaf Karlöf på Keyboard gör att det är öppet i alla riktningar och det är det som är viktigast för mig, att titta mot horisonten och sedan cykla å cykla och se var man kommer…

Claes Olson

Länk:
www.magnusostrom.com