Med en begränsad upplaga om 500 exemplar är Goran Kajfes dubbla album/bok X/Y en delikat utgivning för de som hinner först till kvarnen. Och det är läge att skynda sig – detta är ett stort verk från genrekameleonten Kajfes, anser MI:s Lars Nylin.
På åtskilliga album och scener har trumpetaren Goran Kajfes visat att han utan att kompromissa kan röra sig från jazz till rock tillbaka via omvägar som world och funk. Senaste har han gjort det på det färska albumet med Magnus Carlsson och Moon Ray Quintet liksom som kapellmästare när tidningen Sonic fyllde 10 år. Vid den sistnämnda galan backade Kajfes ensemble upp alla från Ebbot Lundberg och Titiyo till Orup och Oskar Linnros.
Men trots två starka egna album – och ett flertal med gruppen Oddjob – blir jag ändå överraskad av mångsidigheten i X /Y [Headspin/Cosmos]. Det går att kasta etiketter och musikerreferenser efter Kajfes – Miles Davis, etno, krautrock, triphop – men vid musikresans slut är det ändå omisskännligt Goran Kajfes. Allt är originalverk förutom ett stycke av pionjären Don Cherry. X är en orkestrerad, "snyggare", platta. Y är mer experimentell.
X /Y är delvis inspelad i mytomspunna Atlantis med Janne Hansson som tekniker. Men minst lika stora avtryck har det gjort när Kajfes spelat in hos Johan Lindström i dennes Hammarby studios och hos parhästen David Österberg i Headspin. Bland musikerna finns en armada av nutida svenska jazzess men givetvis inte minst Kajfes själv på trumpet, bas och klaviatur.
Finessen i X /Y förhöjs av paketeringen. Fotografen Carl Kleiner har tolkat låtarna på Y-halvan och ett antal konstnärer illustrerar X-halvan i en bok som Anna-Pi Lennstrand formgivit. Låten Solidarity är tilläggnad den nyligen bortgångne Moki Cherry.
Lars Nylin
