Albumet – som kort och gott heter Sonja Åkesson tolkad av – presenterar namn som Annika Norlin, Lisa Nilsson, Sofia Karlsson, Anna von Hausswolff, Rebecka Törnqvist och Anna Järvinen. Albumet är inspelat av Petersson i samarbete med Playground.
Den gotländska författaren och konstnären Sonja Åkesson (1926-77) har tidigare bl.a. tonsatts på 70-talet av Gunnar Edander för skådespelerskan Ulla Sjöblom, men Åkesson har aldrig på det här sättet tolkats av röster från populärmusikfältet.
Berätta om idén att göra en tribut till just Sonja Åkesson? Hur mycket sneglade ni mot tidigare tonsättningar av henne, som de till Ulla Sjöblom?
– Våren 2009 släppte ett antal av artisterna som är med på Sonja Åkesson tolkad av egna plattor, och i snart sagt varje intervju så nämndes Sonja Åkessons namn som inspirationskälla. Vi pratade om det på Playground. Det var Jonas Sjöström, som också låg bakom Ulla Sjöblom-plattan på MNW en gång i tiden, som kläckte idén att det var dags för nya tonsättningar av Sonjas texter och att här har vi de som ska göra det. Vi har inte sneglat bakåt alls, Gunnar Edander med fleras tonsättningar är verkligen fina, men har inte varit förlagor på något sätt.
Albumet stryker inte alltid medhårs, inklusive 18.30 minuter med Nina Ramsby och en skrikande Frida Hyvönen. Berätta lite om urvalet av låtar och gäster, om "tänket" bakom albumet?
– Vi hade nog egentligen klart för oss precis vilka vi ville ha med redan från början, ett par stycken blev tvungna att tacka nej, men de luckorna fylldes snart. Vi bad dem helt enkelt att välja en Sonja-text de ville tonsätta. Så urvalet av låtar gjordes i princip av artisterna själv, jag hade några texter jag gärna ville ha med, i något fall föreslog jag text. Det är lite märkligt att inget val krockade med något annat… Det enda krav jag hade var att jag ville att alla skulle jobba med husbandet jag valt och att det skulle göras live i studion, helst utan repetition innan. Någon slags jazz-attityd kanske, improvisation… Nina var till att börja med tveksam om hon skulle hinna medverka men när hon väl sagt ja så frågade hon snart om hon fick göra två låtar. De två blev till fem och en hel svit när hon hittade Sonjas Skärvor av en svit. I det läget är det bara att åka med, och våga lita på att det kommer hem. Frida valde med magen har jag sett att hon sagt. Det är ett modigt val, och hon gör det alldeles strålande. Det var sista kvällen i studion, hon fick vänta rätt länge, vi hade gjort Lisas två låtar på eftermiddagen och dragit över, vi gjorde två tagningar och valde den första. Medhårs är inte så kul, det är så mycket som är tillrättalagt och mallat i dagens musik. Och Sonja Åkesson var aldrig medhårs eller till lags…
Vilka kopplingar kan man göra till ditt arbete med Cornelis-tributen, vilka erfarenheter togs med därifrån?
– Bandet är ju i princip detsamma, de är enormt viktiga, och tanken att skapa något i stunden har Sonja-plattan också gemensam med Återbesöket. Och kanske också det lite motvalls, inte-stryka-medhårs-grejen. Första skissen till Cornelis-tributen var mycket mer traditionell d.v.s. jag trodde den skulle innehålla en hel del av Cornelis hits men Nina (Ramsby) och jag bestämde redan första arbetsmötet att det var konstnärligt så mycket intressantare att ge oss på att göra om hela Poem, ballader och lite blues som ju är egentligen en lite knepig platta med sina poesi-uppläsningar och experimentella inslag…Den ingången har Sonja-plattan också.
Dina projekt av det här slaget är så pass unika att jag tror du törs svara på frågan: om/när du gör nästa tribut, vad blir det då? Vad händer i övrigt hos din egen etikett brus & knaster?
Jag har länge velat göra något med all fantastisk Disney-musik, och nu är väl Hal Willner-tributen (albumet Stay Awake från 1988 – MI:s anmärkning) så pass långt borta att jag kanske vågar göra något åt de tankarna… Jag håller på att mixa Dan Berglunds nya, släpps våren 2011, 13 nya sånger, de bästa han någonsin gjort. Daniel Boyaciouglou och Jonas Östholm som duo är också på gång.
Lars Nylin
