Robyn regerar även i Reykjavik

Iceland Airwaves i Reykjavik är en av de hetaste festivalerna för helt nya akter. Men den som toppade helgens program var den unga svenska räven Robyn.

När Islands ekonomi kollapsade för ganska exakt två år sedan befarade många att inte heller Iceland Airwaves skulle överleva. Men det som under tio år utvecklat sig till en av popvärldens hetaste rapsodier över samtida musik har lyckligtvis klarat sig.

När festivalen arrangerades i helgen var den större än någonsin, med totalt 290 artister som framträdde onsdag till söndag i totalt ett dussin lokaler.

Totalt lockade detta 10 000 isländska och internationella gäster. Det innebar att evenemanget var utsålt långt innan det på onsdag eftermiddag drog igång med en visning av filmen Backyard, en dokumentär om den isländska rockscenen.

Det mest major-orienterade namnet på programmet var engelska duon Hurts [Sony Music], som sedan raskt drog till Stockholm för att framträda på Debaser. Men de flesta utländska gäster fanns nog ändå på plats för att hitta ”en ny Björk eller sigur ros”, vinnare i det racet blev troligen electropopparna i det västisländska bandet Bloodgroup.

Den svenska delegationen var överraskande liten. På artistsidan: Robyn [Konichiwa/EMI] – som var dragplåstret nummer ett alla kategorier under festivalen – j.j [Sinserely yours/Border], Slagsmålsmålsklubben [Djur and Mir/EMI], The Junip [City Slang/Cosmos] respektive The Amplifetes [Playground].

Från media noterades utöver ett hårdjobbande team från Sveriges Television (Per Sinding-Larsen och Henrik Burman) endast Webbradiokanalen Gimme Indie och en trio från tidningen Gaffa. I övrigt träffade MI bara ett fåtal svenskar. Allt som allt överraskande lite blågul närvaro med tanke på festivalens program och dignitet.

Redan på flygbussen från flygplatsen Keflavik till Reykjavik träffade MI merparten av de nämnda svenskarna. Vi delade en minibuss med The Amplifetes och duon j.j och fick höra om planer på allt från att rida islandshäst (Elin Kastlander i j.j) till nattliga dj-sessions (flera medlemmar i The Amplifetes). MI har efter hyllningarna av jj:s senaste platta varit nyfikna på den småhemliga Göteborgsduon. Ett band som man inte ens vet namnen på och som turnerar i USA med superhypade engelska XX, sådant skapar vissa förhandsförväntningar.

Elin Kastlander och Joakim Benon uppfyllde en hel del av dessa under sin spelning på klubben Nasa (till vardags en av de största klubbarna i Reykjaviks famösa nattliv). Duon låter The Cure och Saint Etienne mötas i något slags balearisk seans. Kan man bara bortse från att formatet sång/gitarr/programmerade syntar lätt snabbt blir odynamiskt är det en suggestiv upplevelse. Inte minst avrundningen med Broder Daniels Shoreline var stark.

JJ var en ljuv försmak till Robyns explosion på Listasafn (d v s Nationalgalleriet, festivalens största lokal) sent lördag natt. Det kändes som om samtliga 10 000 fans på plats för att få uppleva den ständigt levererande fröken Carlsson. Vilka förväntningar man än hade överträffades dessa. Robyn blir ännu effektivare i detta klubb/indie-sammanhang. Då blir inte referenserna superproduktioner med Madonna eller Kylie och Robyn framstår som den största show underhållningsbranschen skådat. Känslan var också att alla på plats, inklusive de hippaste av isländska rockpersonligheter, uppfattade Robyn som en schysst fixstjärna på blixtvisit från den stora popvärlden.

Iceland Airwaves är en stark festival i sig med spännande namn som amerikanska Hercules and the Love Affair och DominiqueYoung Unique. Det är också en behändig festival där de flesta scenerna finns helt nära varandra i centrala Reykjavik.

Men det går inte att komma runt att inramningen är en stor del av upplevelsen. Island är Island även när märkliga polar-oligarker lekt slut på landets statskassa. Naturen är utomjordisk redan strax utanför Reykjavik. En tur med den klassiska sightseeingrundan The Golden Circle tar en till Thingvellir, Geysir och vattenfallet Gullfoss (där MI mötte Robyn på utflykt i duggregnet) på ynka sex timmar. Man behöver inte ens hoppa över något i festivalprogrammet för att hinna detta.

Men det går också utmärkt att stanna kvar i själva stan. Reykjavik har ett spektakulärt utbud av barer/restauranger/kaféer/gallerier och efter den isländska kronans drastiska fall är det faktiskt prisvärt att äta på lysande krogar som Fish Company eller Geysir. Ute på Videy, en kort båttur utanför stan, finns numera också ett ljusspel till fredens och John Lennons minne. Veckan innan MI var på plats fanns Yoko Ono där för det årliga öppnandet av den ljusshowen.

Lars Nylin

Foto: Petronella Nylin Blomberg (Robyn: Rúnar Sigurjónsson)