I mina ögon hamnade han i statusskugga av svenskar några meter bort i baren; som Cardigans, Robyn, Ola Håkansson och, ja faktiskt, även Leif Pagrotsky. Snart hade jag fokus på annat håll.
I dag känns det obegripligt hur pass ignorant jag betraktade Martin ”Max Martin” Sandberg när vi tidigt 1999 stötte ihop i baren på Hotel Martinez i Cannes. En massa branschtunga svenskar fanns på plats eftersom Midem just det året hade svensk vinjett under temat ”The swede sound of success.”
Jag var själv där som en representant för skivbolaget Warner Music och i min skivfixerade skalle var skivartister fortfarande något som gick före låtskrivare. Det hjälpte inte om dessa, som Max Martin, redan hade tagit skalper som Ace of Base, Robyns Show Me Love och Britney Spears Baby One More Time. T o m ”Paggans” åsikter om Blå Tåget kändes mer attraktivt än lite möjligt skvaller från hitstudion Cheirons korridorer.
Elva år senare känns detta oerhört märkligt. I dag ser jag med enorm respekt på de fantastiska svenska låtskrivarna med Max Martin i spetsen. Idag är det snarast dem jag bygger mina små branschsägner kring. När min vän häromåret lade sten på Sandbergs gård på Ekerö var jag lika nyfiken på vad denne sagt och gjort som om det hade varit Zlatan som importerat den svindyra italienska marmorn. Och då vet ändå vissa av er att undertecknad är hyfsat intresserad även av sport.
I helgen körde Expressen stort uppslaget en summering av de sanslösa svenska låtskrivarframgångarna. De som sker just NU – med i synnerhet Max Martin i USA (med tre artister!) och Eshraque ”Ishi” Mughai i England (med Tinie Tempah). De som hänt under året (med t ex RedOnes succéer med Lady Gaga). Liksom de svenska låtar som klättrat på de tyngsta listorna under de senaste åren (Kleerup, Bloodshy & Avant, Kristian Lundin, etc). Rubriken var ”Sverige är bäst i världen.”
När jag bläddrade fram Anders Nunstedts featureartikel kände jag samma sorts besynnerliga svenska stolthet som när jag läser sportbilagornas summeringar av en stark blågul NHL-säsong. Uppmärksamheten är också ytterst välförtjänt. De remarkabla låtskrivarna, och i bakgrunden starka förlagspersoner, förtjänar alla rubriker trots att den svenska musikscenen troligen sett hetare årgångar än den nuvarande.
Med detta är vi framme vid tanken bakom den här texten. För den var primärt inte avsedd att vara ytterligare en applåd till alla skickliga svenska låtsmeder. Nej, avsikten är tvärtom att lägga spotlight på de som ofta är dagens motsvarigheter till hur jag behandlade 1999 års Martin Sandberg. Det vill säga artisterna.
I en tid när skivbranschen anses stendöd och skivartister i bästa fall ses som något som gör bloggar möjliga och Facebook roligare är det på sin plats att påminna om att även svenska artister går på export. Med bravur. Med framgång.
Det finns i dag inget färskt Europe eller Ace of Base som säljer miljoner. Det finns knappast ens något The Hives som hypas för miljoner. År när In Flames, HammerFall och Mando Diao ligger lågt blir listframgångarna relativt blygsamma även på kontinenten.
Men det går ändå att peka på exempel efter exempel på artister som når enorm respekt världen över. Och i många fall även säljer plattor och downloads likväl som konsertbiljetter. Men de som gör det och får rubriker är ungefär lika många (eller få) som Robyns skivutgivningar i år.
Hur många utanför en invigd krets vet att Agnes sålt 400 000 downloads i England i år? Att Opeth sålde ut Royal Albert Hall i London? Att Roxette (apropå miljonsäljare) lockade fler till St Petersburgs största konserthall än Ozzy Osbourne? Vem Alex Says är? September? Att det finns något som heter Swedish House Mafia? På tal om Swedish House Mafia, även lysande producenter, finns nu även låtskrivarnas eget superband i form av Miike Snow.
Hur många ens i den svenska branschen vet att Sabaton i år gör 100 internationella spelningar eller att Radio Dept i perioder rankats som det mest bloggade bandet i världen? För att bara ta en radda exempel bland många.
Och visst, du har rätt, jag har ännu inte nämnt ABBA.
Så dagens MI-budskap blir: hylla gärna Martin och andra låtskrivare, men gör det inte till Max. Det finns även i dag svenska artister som finns i det internationella rampljuset och förtjänar även inhemska ryggdunkningar.
Lars Nylin
