sig ur samarbetet Sony BMG. I januari 2009 presenterades BMG Rights, tre år efter att Bertelsmann sålt BMG Publishing till Universal Publishings franska ägare Vivendi.
Under 2010 har bolaget redan gjort fyra stora köp – amerikanska Cherry Lane, Adage IV och Evergreen respektive engelska Stage Three. Bolagets VD Hartwig Masuch, tidigare VD för BMG Publishing, döljer i industripress inte att det kan bli minst ett stort köp till detta år. EMI Publishing har nämnts som ett tänkbart objekt.
Beaktar man sedan att BMG Rights ägare – Bertelsmann respektive investmentfonden KKR – lovat Masuch och hans bolag mellan fyra och tio miljarder för investeringar kan man ana att branschens etablerade förlag försöker hålla koll på vad som händer i huvudkontoret nära Hackescher Markt i Berlin.
Men nu också vad som sker vid det aningen mindre glamorösa Bysistorget i Stockholm.
Det var med ambitionen att lite känna Niclass Björlund på pulsen om de svenska planerna, men även för att få en bild av vem han själv är, som MI avtalade tid för en intervju. Delar av denna lät så här:
Hur kändes det ärligt talat när BMG Rights hörde av sig i början av 2010?
– Jag hade lite blandade känslor. Men jag åkte till Berlin under januari och februari 2010 och efter att vi klämt lite på varandra kände jag att de verkligen menade allvar, att de var ärliga när de sa: ”Vi är här för att satsa!”
I de första pressmeddelandena från BMG Rights under 2009 nämndes inte Sverige. Men det stod alltså klart att ni fanns med i planerna?
– Absolut. Fokus var på Tyskland, USA och England. Men Hartwig Masuch sa redan tidigt: ”Vi kan inte kalla oss för ett seriöst förlag om vi inte har kontor i Stockholm och tittar på Skandinavien som en viktig repertoarkälla.” Det var skönt och lugnande att höra. Jag fick omedelbart träffa hela gänget i Berlin, först och mest de som jobbar med upplägget av administrationen, men även Hartwig.
Administration verkar vara ett nyckelord i BMG Rights, Masuch säger ständigt i intervjuer att han har fler lediga skrivbord för administratörer än för kreatörer…?
– Det stämmer. Administrationen är första fokus för oss. Vi ska vara fläckfria där. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna vara kreativa.
Hur många låtskrivare vill du arbeta med?
– Jag tycker inte vi ska för många låtskrivare, vi vill hellre ha ett färre antal som vi kan jobba med på ett vettigt sätt och satsa på! Vi har kontrakterat Topaz, Fredrik Thomander, Chris Laney och senast danska TG-katalogen, det kan bli några till i år.
Hur ser det ut i övriga Skandinavien?
– Fokus ligger helt ärligt på Sverige. Jag tror inte att det går att göra ett riktigt bra jobb på avstånd. Men vi för diskussioner både i Norge och Finland och TG-samarbetet ger oss en duktig representant i Danmark.
Hur ser relationen till era grannar Scandinavian Songs egentligen ut?
– Vi blir mer och mer åtskilda, sakta glider vi isär. Men Peo (Nylén, VD) är fortfarande kreativ konsult för vissa av våra gemensamma projekt, medan jag är administrativt ansvarig.
Vilka av era svenska namn är störst och berätta lite om hur er svenska katalog ser ut efter BMG Rights startades?
– Roasting House i Malmö är klart störst på den svenska sidan vad gäller administrerade bolag. Men vi har även egna gamla hits som Vill ha dej eller Alla har glömt och kataloger av låtskrivare som Thore Skogman och Peter Himmelstrand. Vi har ju även Hawk katalogen med master rättigheter som till exempel Gråt inga tårar eller Som stormen river öppet hav Med BMG Rights köp av Crosstown-katalogen har vi även blivit ansvariga för Murlyns katalog, vi talar t.ex. direkt med Bloodshy & Avant (nu på Unversal Publishing – MI:s anmärkning) om deras gamla titlar där Toxic nog är störst, vilket är ett vettigt sätt att jobba. Däremot så har vi ingen koppling till Murlyn/Laterals verksamhet i dag.
Vill du redan nu jämföra er med andra förlag, ge MI:s läsare en referens för vilken storlek du personligen tror att BMG Rights i Sverige kan nå?
– Inte än. Vi är i ett groddstadie, vi kommer att blomma ut, men det är svårt att göra det på tre personer. Vi behöver nog vara minst fem innan vi på allvar tar nästa steg. Bara Cherry Lane är en heltidstjänst och gör att vi t.ex. måste bli fler som jobbar med synkar.
Hur stora resurser har ni?
– Vi har STORA resurser, det blir att man lyfter blicken. Men vi måste alltid kunna räkna hem dem, måste alltid få ihop det. Behöver vi göra jättestora signingar eller köp så gör vi det i samarbete med huvudkontoret i Berlin.
Om du har så bra resurser; varför anställer du inte helt enkelt tio personer på ett bräde?
– Jag resonerar att vi får ta ett steg i taget – när tiden tillåter och vi har behovet kommer vi bli fler. Det finns inget egenvärde i att vara många heller.
Din egen väg in i branschen är en av de festligaste branschintroduktioner jag hört. Hur låter den sanna versionen?
– Jag spelade i band och körde taxi på den tiden. Min flickvän tyckte alltid: ”du som är så musikintresserad, varför tar du inte och jobbar med musik?” Då tog jag telefonkatalogens Gula Sidor och bläddrade. ”Musikförlag” kom före ”Skivbolag”. ”Air Chrysalis” låg först bland dessa så jag ringde dit. Jag fick jobb där, började med bl.a. copyright. Utöver Lasse Wiggman så jobbade bl.a. Sture Borgendahl och Martin Ingeström på Air då, det var en fantasisk skola.
Hur hamnade du på Scandinavian Songs?
– Det var medvetet val. Jag ville verkligen vara indieförläggare. Jag har haft fantastiska år här, definitivt bland det roligaste jag gjort.
Du har jobbat i branschen i 20 år, vad toppar ditt curriculum vitae om du måste nämna en sak?
– Det är nog att få finnas på Eldkvarns rider! Jag har sommarhus på Gotland och ser dem alltid på Pensionat Warfsholm i Klintehamn i juli varje år. I somras uppgraderades jag från vanliga gästlistan till deras rider. På denna stod det vanliga: ”En back öl”, ”lammsnäcka”, ”whiskey”, ”handdukar” och så plötsligt ”Familjen Björlund”. Jag blev verkligen hedrad! Men även tiden på Mega Records (Björlund var vice VD – MI:s anmärkning) var mycket speciell med artister som Ace of Base, Leila K, Coolio, Latin Kings, Di Leva. Vi abonnerade på Topplistans första platser några veckor på 90-talet. Det var galet roligt och fantastiska människor att jobba med.
Avslutningsvis, det där med två s i Niclass måste du förklara och försvara:
– Jag var punkare och kallade mig då för No Class. Jag har helt enkelt låtit den där finniga punkiga fjortonåringen hänga med mig. Pinsamt, jag vet…
Lars Nylin
sig ur samarbetet Sony BMG. I januari 2009 presenterades BMG Rights, tre år efter att Bertelsmann sålt BMG Publishing till Universal Publishings franska ägare Vivendi.
Under 2010 har bolaget redan gjort fyra stora köp – amerikanska Cherry Lane, Adage IV och Evergreen respektive engelska Stage Three. Bolagets VD Hartwig Masuch, tidigare VD för BMG Publishing, döljer i industripress inte att det kan bli minst ett stort köp till detta år. EMI Publishing har nämnts som ett tänkbart objekt.
Beaktar man sedan att BMG Rights ägare – Bertelsmann respektive investmentfonden KKR – lovat Masuch och hans bolag mellan fyra och tio miljarder för investeringar kan man ana att branschens etablerade förlag försöker hålla koll på vad som händer i huvudkontoret nära Hackescher Markt i Berlin.
Men nu också vad som sker vid det aningen mindre glamorösa Bysistorget i Stockholm.
Det var med ambitionen att lite känna Niclass Björlund på pulsen om de svenska planerna, men även för att få en bild av vem han själv är, som MI avtalade tid för en intervju. Delar av denna lät så här:
Hur kändes det ärligt talat när BMG Rights hörde av sig i början av 2010?
– Jag hade lite blandade känslor. Men jag åkte till Berlin under januari och februari 2010 och efter att vi klämt lite på varandra kände jag att de verkligen menade allvar, att de var ärliga när de sa: ”Vi är här för att satsa!”
I de första pressmeddelandena från BMG Rights under 2009 nämndes inte Sverige. Men det stod alltså klart att ni fanns med i planerna?
– Absolut. Fokus var på Tyskland, USA och England. Men Hartwig Masuch sa redan tidigt: ”Vi kan inte kalla oss för ett seriöst förlag om vi inte har kontor i Stockholm och tittar på Skandinavien som en viktig repertoarkälla.” Det var skönt och lugnande att höra. Jag fick omedelbart träffa hela gänget i Berlin, först och mest de som jobbar med upplägget av administrationen, men även Hartwig.
Administration verkar vara ett nyckelord i BMG Rights, Masuch säger ständigt i intervjuer att han har fler lediga skrivbord för administratörer än för kreatörer…?
– Det stämmer. Administrationen är första fokus för oss. Vi ska vara fläckfria där. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna vara kreativa.
Hur många låtskrivare vill du arbeta med?
– Jag tycker inte vi ska för många låtskrivare, vi vill hellre ha ett färre antal som vi kan jobba med på ett vettigt sätt och satsa på! Vi har kontrakterat Topaz, Fredrik Thomander, Chris Laney och senast danska TG-katalogen, det kan bli några till i år.
Hur ser det ut i övriga Skandinavien?
– Fokus ligger helt ärligt på Sverige. Jag tror inte att det går att göra ett riktigt bra jobb på avstånd. Men vi för diskussioner både i Norge och Finland och TG-samarbetet ger oss en duktig representant i Danmark.
Hur ser relationen till era grannar Scandinavian Songs egentligen ut?
– Vi blir mer och mer åtskilda, sakta glider vi isär. Men Peo (Nylén, VD) är fortfarande kreativ konsult för vissa av våra gemensamma projekt, medan jag är administrativt ansvarig.
Vilka av era svenska namn är störst och berätta lite om hur er svenska katalog ser ut efter BMG Rights startades?
– Roasting House i Malmö är klart störst på den svenska sidan vad gäller administrerade bolag. Men vi har även egna gamla hits som Vill ha dej eller Alla har glömt och kataloger av låtskrivare som Thore Skogman och Peter Himmelstrand. Vi har ju även Hawk katalogen med master rättigheter som till exempel Gråt inga tårar eller Som stormen river öppet hav Med BMG Rights köp av Crosstown-katalogen har vi även blivit ansvariga för Murlyns katalog, vi talar t.ex. direkt med Bloodshy & Avant (nu på Unversal Publishing – MI:s anmärkning) om deras gamla titlar där Toxic nog är störst, vilket är ett vettigt sätt att jobba. Däremot så har vi ingen koppling till Murlyn/Laterals verksamhet i dag.
Vill du redan nu jämföra er med andra förlag, ge MI:s läsare en referens för vilken storlek du personligen tror att BMG Rights i Sverige kan nå?
– Inte än. Vi är i ett groddstadie, vi kommer att blomma ut, men det är svårt att göra det på tre personer. Vi behöver nog vara minst fem innan vi på allvar tar nästa steg. Bara Cherry Lane är en heltidstjänst och gör att vi t.ex. måste bli fler som jobbar med synkar.
Hur stora resurser har ni?
– Vi har STORA resurser, det blir att man lyfter blicken. Men vi måste alltid kunna räkna hem dem, måste alltid få ihop det. Behöver vi göra jättestora signingar eller köp så gör vi det i samarbete med huvudkontoret i Berlin.
Om du har så bra resurser; varför anställer du inte helt enkelt tio personer på ett bräde?
– Jag resonerar att vi får ta ett steg i taget – när tiden tillåter och vi har behovet kommer vi bli fler. Det finns inget egenvärde i att vara många heller.
Din egen väg in i branschen är en av de festligaste branschintroduktioner jag hört. Hur låter den sanna versionen?
– Jag spelade i band och körde taxi på den tiden. Min flickvän tyckte alltid: ”du som är så musikintresserad, varför tar du inte och jobbar med musik?” Då tog jag telefonkatalogens Gula Sidor och bläddrade. ”Musikförlag” kom före ”Skivbolag”. ”Air Chrysalis” låg först bland dessa så jag ringde dit. Jag fick jobb där, började med bl.a. copyright. Utöver Lasse Wiggman så jobbade bl.a. Sture Borgendahl och Martin Ingeström på Air då, det var en fantasisk skola.
Hur hamnade du på Scandinavian Songs?
– Det var medvetet val. Jag ville verkligen vara indieförläggare. Jag har haft fantastiska år här, definitivt bland det roligaste jag gjort.
Du har jobbat i branschen i 20 år, vad toppar ditt curriculum vitae om du måste nämna en sak?
– Det är nog att få finnas på Eldkvarns rider! Jag har sommarhus på Gotland och ser dem alltid på Pensionat Warfsholm i Klintehamn i juli varje år. I somras uppgraderades jag från vanliga gästlistan till deras rider. På denna stod det vanliga: ”En back öl”, ”lammsnäcka”, ”whiskey”, ”handdukar” och så plötsligt ”Familjen Björlund”. Jag blev verkligen hedrad! Men även tiden på Mega Records (Björlund var vice VD – MI:s anmärkning) var mycket speciell med artister som Ace of Base, Leila K, Coolio, Latin Kings, Di Leva. Vi abonnerade på Topplistans första platser några veckor på 90-talet. Det var galet roligt och fantastiska människor att jobba med.
Avslutningsvis, det där med två s i Niclass måste du förklara och försvara:
– Jag var punkare och kallade mig då för No Class. Jag har helt enkelt låtit den där finniga punkiga fjortonåringen hänga med mig. Pinsamt, jag vet…
Lars Nylin
BMG Rights Management har bara tre anställda men rubriceras av allt fler som den intressantaste uppstickaren i förlagsbranschen. MI har träffat en utmanare med resurser.
sig ur samarbetet Sony BMG. I januari 2009 presenterades BMG Rights, tre år efter att Bertelsmann sålt BMG Publishing till Universal Publishings franska ägare Vivendi.
Under 2010 har bolaget redan gjort fyra stora köp – amerikanska Cherry Lane, Adage IV och Evergreen respektive engelska Stage Three. Bolagets VD Hartwig Masuch, tidigare VD för BMG Publishing, döljer i industripress inte att det kan bli minst ett stort köp till detta år. EMI Publishing har nämnts som ett tänkbart objekt.
Beaktar man sedan att BMG Rights ägare – Bertelsmann respektive investmentfonden KKR – lovat Masuch och hans bolag mellan fyra och tio miljarder för investeringar kan man ana att branschens etablerade förlag försöker hålla koll på vad som händer i huvudkontoret nära Hackescher Markt i Berlin.
Men nu också vad som sker vid det aningen mindre glamorösa Bysistorget i Stockholm.
Det var med ambitionen att lite känna Niclass Björlund på pulsen om de svenska planerna, men även för att få en bild av vem han själv är, som MI avtalade tid för en intervju. Delar av denna lät så här:
Hur kändes det ärligt talat när BMG Rights hörde av sig i början av 2010?
– Jag hade lite blandade känslor. Men jag åkte till Berlin under januari och februari 2010 och efter att vi klämt lite på varandra kände jag att de verkligen menade allvar, att de var ärliga när de sa: ”Vi är här för att satsa!”
I de första pressmeddelandena från BMG Rights under 2009 nämndes inte Sverige. Men det stod alltså klart att ni fanns med i planerna?
– Absolut. Fokus var på Tyskland, USA och England. Men Hartwig Masuch sa redan tidigt: ”Vi kan inte kalla oss för ett seriöst förlag om vi inte har kontor i Stockholm och tittar på Skandinavien som en viktig repertoarkälla.” Det var skönt och lugnande att höra. Jag fick omedelbart träffa hela gänget i Berlin, först och mest de som jobbar med upplägget av administrationen, men även Hartwig.
Administration verkar vara ett nyckelord i BMG Rights, Masuch säger ständigt i intervjuer att han har fler lediga skrivbord för administratörer än för kreatörer…?
– Det stämmer. Administrationen är första fokus för oss. Vi ska vara fläckfria där. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna vara kreativa.
Hur många låtskrivare vill du arbeta med?
– Jag tycker inte vi ska för många låtskrivare, vi vill hellre ha ett färre antal som vi kan jobba med på ett vettigt sätt och satsa på! Vi har kontrakterat Topaz, Fredrik Thomander, Chris Laney och senast danska TG-katalogen, det kan bli några till i år.
Hur ser det ut i övriga Skandinavien?
– Fokus ligger helt ärligt på Sverige. Jag tror inte att det går att göra ett riktigt bra jobb på avstånd. Men vi för diskussioner både i Norge och Finland och TG-samarbetet ger oss en duktig representant i Danmark.
Hur ser relationen till era grannar Scandinavian Songs egentligen ut?
– Vi blir mer och mer åtskilda, sakta glider vi isär. Men Peo (Nylén, VD) är fortfarande kreativ konsult för vissa av våra gemensamma projekt, medan jag är administrativt ansvarig.
Vilka av era svenska namn är störst och berätta lite om hur er svenska katalog ser ut efter BMG Rights startades?
– Roasting House i Malmö är klart störst på den svenska sidan vad gäller administrerade bolag. Men vi har även egna gamla hits som Vill ha dej eller Alla har glömt och kataloger av låtskrivare som Thore Skogman och Peter Himmelstrand. Vi har ju även Hawk katalogen med master rättigheter som till exempel Gråt inga tårar eller Som stormen river öppet hav Med BMG Rights köp av Crosstown-katalogen har vi även blivit ansvariga för Murlyns katalog, vi talar t.ex. direkt med Bloodshy & Avant (nu på Unversal Publishing – MI:s anmärkning) om deras gamla titlar där Toxic nog är störst, vilket är ett vettigt sätt att jobba. Däremot så har vi ingen koppling till Murlyn/Laterals verksamhet i dag.
Vill du redan nu jämföra er med andra förlag, ge MI:s läsare en referens för vilken storlek du personligen tror att BMG Rights i Sverige kan nå?
– Inte än. Vi är i ett groddstadie, vi kommer att blomma ut, men det är svårt att göra det på tre personer. Vi behöver nog vara minst fem innan vi på allvar tar nästa steg. Bara Cherry Lane är en heltidstjänst och gör att vi t.ex. måste bli fler som jobbar med synkar.
Hur stora resurser har ni?
– Vi har STORA resurser, det blir att man lyfter blicken. Men vi måste alltid kunna räkna hem dem, måste alltid få ihop det. Behöver vi göra jättestora signingar eller köp så gör vi det i samarbete med huvudkontoret i Berlin.
Om du har så bra resurser; varför anställer du inte helt enkelt tio personer på ett bräde?
– Jag resonerar att vi får ta ett steg i taget – när tiden tillåter och vi har behovet kommer vi bli fler. Det finns inget egenvärde i att vara många heller.
Din egen väg in i branschen är en av de festligaste branschintroduktioner jag hört. Hur låter den sanna versionen?
– Jag spelade i band och körde taxi på den tiden. Min flickvän tyckte alltid: ”du som är så musikintresserad, varför tar du inte och jobbar med musik?” Då tog jag telefonkatalogens Gula Sidor och bläddrade. ”Musikförlag” kom före ”Skivbolag”. ”Air Chrysalis” låg först bland dessa så jag ringde dit. Jag fick jobb där, började med bl.a. copyright. Utöver Lasse Wiggman så jobbade bl.a. Sture Borgendahl och Martin Ingeström på Air då, det var en fantasisk skola.
Hur hamnade du på Scandinavian Songs?
– Det var medvetet val. Jag ville verkligen vara indieförläggare. Jag har haft fantastiska år här, definitivt bland det roligaste jag gjort.
Du har jobbat i branschen i 20 år, vad toppar ditt curriculum vitae om du måste nämna en sak?
– Det är nog att få finnas på Eldkvarns rider! Jag har sommarhus på Gotland och ser dem alltid på Pensionat Warfsholm i Klintehamn i juli varje år. I somras uppgraderades jag från vanliga gästlistan till deras rider. På denna stod det vanliga: ”En back öl”, ”lammsnäcka”, ”whiskey”, ”handdukar” och så plötsligt ”Familjen Björlund”. Jag blev verkligen hedrad! Men även tiden på Mega Records (Björlund var vice VD – MI:s anmärkning) var mycket speciell med artister som Ace of Base, Leila K, Coolio, Latin Kings, Di Leva. Vi abonnerade på Topplistans första platser några veckor på 90-talet. Det var galet roligt och fantastiska människor att jobba med.
Avslutningsvis, det där med två s i Niclass måste du förklara och försvara:
– Jag var punkare och kallade mig då för No Class. Jag har helt enkelt låtit den där finniga punkiga fjortonåringen hänga med mig. Pinsamt, jag vet…
Lars Nylin
BMG Rights Management har bara tre anställda men rubriceras av allt fler som den intressantaste uppstickaren i förlagsbranschen. MI har träffat en utmanare med resurser.
Vid Bysistorget på Södermalm i Stockholm samlas numera turistgrupper. Det här är mitt i Stieg Larsson-land och det pekas nyfiket mot bostadshus och bankkontor som vore det självklara sevärdheter. Så ännu mera denna morgon när ett internationellt skådisfölje med Daniel Craig i spetsen kommit till kvarteren för att filma Hollywood-upplagan av Millennium.
Jag får smått trängas med italienska och tyska Lisbet Salander-fans för att ta mig fram till en dörr som döljer en helt annan del av framgångsrik samtida svensk export av populärkultur.
I en fastighet som i musikindustrisammanhang tidigare varit mest känd för diverse inspelningsstudior finns sedan många år även Scandinavian Songs, musikförlaget som grundades 1983 av Kaj Lunden- Welden. Och som på senare år under Peo Nyléns ledning kanske främst blivit branschbekanta som en ständig exportör av listsuccéer i Japan.
Tidigt i år förändrades situationen drastiskt i lokalerna. När den tyska Bertelsmann-koncernen gjorde comeback i musikbranschen valde man att köpa in sig i Scandinavian Songs samtidigt som man i förlagets lokaler startade ett Skandinaviskt kontor med Scandinavian Songs förre administrative chef Niclass Björlund som general manager.
Knappt ett år senare börjar BMG Rights att märkas på det lokala planet. Man är nu tre anställda – Susanne Ericsson (copyright och licens) var med från start, Karin Welden (copyright) anslöt i somras. På sistone har man i MI kunnat läsa om kontrakteringar av allt fler låtskrivare och kataloger, senast danska TG Publishing.
Men aktiviteten i Sverige och Skandinavien är ändå ännu så längre försiktig jämfört med de förvärv BMG Rights gjort internationellt.
Det nya förlagskonceptet presenterades i Berlin sent 2008, detta omedelbart efter att Bertelsmann dragit
Tidigt i år förändrades situationen drastiskt i lokalerna. När den tyska Bertelsmann-koncernen gjorde comeback i musikbranschen valde man att köpa in sig i Scandinavian Songs samtidigt som man i förlagets lokaler startade ett Skandinaviskt kontor med Scandinavian Songs förre administrative chef Niclass Björlund som general manager.
Knappt ett år senare börjar BMG Rights att märkas på det lokala planet. Man är nu tre anställda – Susanne Ericsson (copyright och licens) var med från start, Karin Welden (copyright) anslöt i somras. På sistone har man i MI kunnat läsa om kontrakteringar av allt fler låtskrivare och kataloger, senast danska TG Publishing.
Men aktiviteten i Sverige och Skandinavien är ändå ännu så längre försiktig jämfört med de förvärv BMG Rights gjort internationellt.
Det nya förlagskonceptet presenterades i Berlin sent 2008, detta omedelbart efter att Bertelsmann dragit
Niclass Björlund
