mer markant än någonsin under bolagets fyraåriga existens. Blixten & co är som delägare i skivbolaget Family Tree/Razzia involverade i utgivningen av poprikets just nu mest hyllade poet, Annika Norlin i skepnaden av Säkert!. Runt hörnet finns nya scenföreställningar med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström – Ljust & Fräscht har premiär i januari – och Eva Dahlgren – den här gången en rakt genom talande Dahlgren.
Ständigt levererande är publikmagneterna Björn Skifs och Jerry Williams. Medan Oskar Linnros och Salem Al Fakir håller på att cementera positioner som några av landets hetaste nya artister. Lägg till det att Blixten & co har en huvudroll i underhållningscirkusen Melodifestivalen 2011 och man kan knappast undgå att stöta på namnet Blixten & co de närmaste månaderna.
När MI åter gästar Torsgatan 19 är det en påtagligt tillfreds Henriksson som möter. Medan han guidar mig in till ett mötesrum med utsikt över centrala Stockholm berättar han nöjt om ett antal nyanställningar (se separat nyhetstext). Liksom om tänket bakom att ha ett helt öppet kontorslandskap (”Vi vill inte ha stängda dörrar, alla ska ha del av allt”).
”Blixten” säger flera gånger under vårt samtal att det är otroligt roligt att jobba just nu. Det är mycket lätt att tro på hans smittande entusiasm. Hans humör har nog knappast blivit sämre av att läsa bolagets årsbokslut. När man startade 2006 var man 10 personer. Målet första året var en omsättning på 70-80 miljoner, det blev 200. I dag har bolaget 27 anställda och omsätter 300 miljoner. Blixten & co genomför under 2010 cirka 1200 arrangemang. En siffra som ”Blixten” i en viss underdrift summerar: ”Det får väl anses hyfsat?”
Om vi först reder ut fördelningen mellan er verksamhet som bokare och som showentreprenör?
– Klubb och festival står nog för uppåt 70 procent av antalet arrangemang, show för det övriga. Men omsättningen har troligen mer motsatt fördelning. Björn Skifs kommer exempelvis att ha setts av 250 000 när vinterns turné är över. ”The Last Bounce” med The Bounce fyllde Globen fem kvällar, totalt 55 000 åskådare . Det har gått mot mycket mer av show, musikal, humor och teater; och det är min kompanjon My Ströbaeks förtjänst, hennes bakgrund finns ju där.
Hur vill du beskriva er kärnverksamhet, är den numera konserter eller show? Smalt eller brett?
– Management och egenproducerade upplägg för våra artister är vår kärna. Vi fördjupar ständigt samarbetet med artisterna och går mer och mer in som management med dem. Vi vill jobba med det smala OCH det breda. Scenen är en vår plats, men alla scener och alla sorters artister. Vi utvecklar ständigt nya format. Ta Eva Dahlgren, det är ett bra exempel. Eva gör nu en monologföreställning. Hon har alltid varit rolig och bra på mellansnack, nu skapar vi tillsammans ett sätt att vidareutveckla den sidan hos henne.
Nya artister var en del av filosofin bakom Blixten & co redan från dag ett?
– Ja, vi ansåg det som viktigt att hitta nya artister och vara en länk i deras utveckling. Det har gått utmärkt. Veronica Maggio. Markus Krunegård, Oskar Linnros, Annika Norlin, Salem Al Fakir, Björn Gustafsson. Alla är nya namn som kommit fram efter starten 2006. Apropå Salem så är han ett bra exempel på utveckling av en artist.
Av dina ”gamla” samarbeten måste väl ändå Björn Skifs och hans succéer på senare år sticka ut som en särskild historia för dig?
– Absolut. Björn fanns ju på EMA redan när jag började där på 70-talet. Sedan var han på andra håll fram till för sju-åtta år sedan då vi återsågs och ställde oss frågan: ”Borde inte vi kunna jobba ihop igen?” Det har gått ganska bra, kan man säga.
Ni har valt att inte äga, eller vara intressenter i teater och konsertlokaler?
– Vi bestämde från start att vi inte ska äga scener eller teatrar. För oss är det viktigt att hela tiden hitta rätt scener för en viss artist och produktion. Det går alltid att hitta en scen. Det är bättre att vi lägger fokus på att utveckla artister och format.
Är det något du saknar av scener i Stockholm och ute i landet?
– I landet kan det ofta saknas bra klubbscener. Det övriga är ganska bra. I Stockholm saknar jag en bra konsertlokal för ungefär 3000 personer. Jag skulle också önska mig en ny showlokal som är storleken större än vad Berns, Hamburger Börs och Tyrol kan erbjuda.
Festivalsommaren var händelserik med några konkurser och en viss kriskänsla. Hur ser du på den saken?
– Det är för många festivaler och framförallt är de för likriktade. Något som blivit ett problem på senare tid. Man får hoppas att det dras lärdom, att fler hittar en egen profil. Minns hur vi i branschen fnös över Sweden Rock när den startade, idag har Sweden Rock etablerat sig som en av de största och blivit en stilbildare. Även festivaler som Hultsfred, Arvika och i dag Way Out West har hittat sin egen stil, något som fler borde göra.
Ni fokuserar på svenskt, men då och då dyker det upp utländska namn med er som arrangör, hur resonerar ni där?
– Visst, vi har vår kärnverksamhet i att jobba med svenska artister. Men finns det relationer kan det göras undantag. Så var det i fallen Anthony and the Johnsons och Regina Spektor, men det tillhör inte vår core business att ta hit internationella artister.
Vad säger du om biljettstrulet som ständigt skapar rubriker, framförallt kring de stora utländska artisternas besök?
– Andrahandsmarknaden för biljetter är ett växande problem. Det måste nog troligen till lagstiftning för att stoppa den. Det är helt enkelt förjävligt när konsumenter tvingas köpa två-tre gånger dyrare än ursprungspriset. Man kan också undra hur det kommer sig att jag kan parkera med hjälp av mobilen, åka tunnelbana, checka in på flyget, men inte köpa biljetter med mobilen. Det känns då plötsligt som om vi är tillbaka i 1900-talet…
Blixten & co har en huvudroll i samband med Melodifestivalen. Blir det några förändringar för er del i den kommande festivalvintern?
– Nej, vi arbetar vidare med vår del, turnégenomförandet. SVT och Live Nation sköter sina bitar som vanligt. Jag har själv ingen operativ roll, snarare är jag exekutiv i vår bit av det hela. Det är en så otroligt bra organisation att jag aldrig känner mig orolig. Däremot så försöker jag närvara där ute så ofta jag kan under turnén.
Hur har de första två åren som delägare i skivbolaget Family Tree/Razzia varit?
– Helt underbara. Jag är förstås jävig men jag kan inte se annat än att de är landets mest intressanta independentbolag. Jag lär mig massor av dem, de har hela tiden mängder av spännande idéer. Jag hoppas att de även tycker att de lär sig något av oss.
Har ni några andra motsvarande projekt på gång, något lite utanför er kärnverksamhet?
– Vi tittar på några tv-format med några av våra artister inblandade, tre-fyra projekt. Men det kommer tidigast att hända under 2011.
Till sist, summera hur det känns att jobba i musikbranschen år 2010!
– Jag kan inte nog understryka hur roligt det har varit att starta upp på nytt. Jag jobbar mycket mer än tidigare, men har mycket roligare. Vi är ett så skönt gäng. Det är dessutom en så spännande fas i branschen, nu när hela kartan håller på att ritas om, skivbolagens förändringar, etc. Så det blir aldrig tråkigt.
Lars Nylin
mer markant än någonsin under bolagets fyraåriga existens. Blixten & co är som delägare i skivbolaget Family Tree/Razzia involverade i utgivningen av poprikets just nu mest hyllade poet, Annika Norlin i skepnaden av Säkert!. Runt hörnet finns nya scenföreställningar med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström – Ljust & Fräscht har premiär i januari – och Eva Dahlgren – den här gången en rakt genom talande Dahlgren.
Ständigt levererande är publikmagneterna Björn Skifs och Jerry Williams. Medan Oskar Linnros och Salem Al Fakir håller på att cementera positioner som några av landets hetaste nya artister. Lägg till det att Blixten & co har en huvudroll i underhållningscirkusen Melodifestivalen 2011 och man kan knappast undgå att stöta på namnet Blixten & co de närmaste månaderna.
När MI åter gästar Torsgatan 19 är det en påtagligt tillfreds Henriksson som möter. Medan han guidar mig in till ett mötesrum med utsikt över centrala Stockholm berättar han nöjt om ett antal nyanställningar (se separat nyhetstext). Liksom om tänket bakom att ha ett helt öppet kontorslandskap (”Vi vill inte ha stängda dörrar, alla ska ha del av allt”).
”Blixten” säger flera gånger under vårt samtal att det är otroligt roligt att jobba just nu. Det är mycket lätt att tro på hans smittande entusiasm. Hans humör har nog knappast blivit sämre av att läsa bolagets årsbokslut. När man startade 2006 var man 10 personer. Målet första året var en omsättning på 70-80 miljoner, det blev 200. I dag har bolaget 27 anställda och omsätter 300 miljoner. Blixten & co genomför under 2010 cirka 1200 arrangemang. En siffra som ”Blixten” i en viss underdrift summerar: ”Det får väl anses hyfsat?”
Om vi först reder ut fördelningen mellan er verksamhet som bokare och som showentreprenör?
– Klubb och festival står nog för uppåt 70 procent av antalet arrangemang, show för det övriga. Men omsättningen har troligen mer motsatt fördelning. Björn Skifs kommer exempelvis att ha setts av 250 000 när vinterns turné är över. ”The Last Bounce” med The Bounce fyllde Globen fem kvällar, totalt 55 000 åskådare . Det har gått mot mycket mer av show, musikal, humor och teater; och det är min kompanjon My Ströbaeks förtjänst, hennes bakgrund finns ju där.
Hur vill du beskriva er kärnverksamhet, är den numera konserter eller show? Smalt eller brett?
– Management och egenproducerade upplägg för våra artister är vår kärna. Vi fördjupar ständigt samarbetet med artisterna och går mer och mer in som management med dem. Vi vill jobba med det smala OCH det breda. Scenen är en vår plats, men alla scener och alla sorters artister. Vi utvecklar ständigt nya format. Ta Eva Dahlgren, det är ett bra exempel. Eva gör nu en monologföreställning. Hon har alltid varit rolig och bra på mellansnack, nu skapar vi tillsammans ett sätt att vidareutveckla den sidan hos henne.
Nya artister var en del av filosofin bakom Blixten & co redan från dag ett?
– Ja, vi ansåg det som viktigt att hitta nya artister och vara en länk i deras utveckling. Det har gått utmärkt. Veronica Maggio. Markus Krunegård, Oskar Linnros, Annika Norlin, Salem Al Fakir, Björn Gustafsson. Alla är nya namn som kommit fram efter starten 2006. Apropå Salem så är han ett bra exempel på utveckling av en artist.
Av dina ”gamla” samarbeten måste väl ändå Björn Skifs och hans succéer på senare år sticka ut som en särskild historia för dig?
– Absolut. Björn fanns ju på EMA redan när jag började där på 70-talet. Sedan var han på andra håll fram till för sju-åtta år sedan då vi återsågs och ställde oss frågan: ”Borde inte vi kunna jobba ihop igen?” Det har gått ganska bra, kan man säga.
Ni har valt att inte äga, eller vara intressenter i teater och konsertlokaler?
– Vi bestämde från start att vi inte ska äga scener eller teatrar. För oss är det viktigt att hela tiden hitta rätt scener för en viss artist och produktion. Det går alltid att hitta en scen. Det är bättre att vi lägger fokus på att utveckla artister och format.
Är det något du saknar av scener i Stockholm och ute i landet?
– I landet kan det ofta saknas bra klubbscener. Det övriga är ganska bra. I Stockholm saknar jag en bra konsertlokal för ungefär 3000 personer. Jag skulle också önska mig en ny showlokal som är storleken större än vad Berns, Hamburger Börs och Tyrol kan erbjuda.
Festivalsommaren var händelserik med några konkurser och en viss kriskänsla. Hur ser du på den saken?
– Det är för många festivaler och framförallt är de för likriktade. Något som blivit ett problem på senare tid. Man får hoppas att det dras lärdom, att fler hittar en egen profil. Minns hur vi i branschen fnös över Sweden Rock när den startade, idag har Sweden Rock etablerat sig som en av de största och blivit en stilbildare. Även festivaler som Hultsfred, Arvika och i dag Way Out West har hittat sin egen stil, något som fler borde göra.
Ni fokuserar på svenskt, men då och då dyker det upp utländska namn med er som arrangör, hur resonerar ni där?
– Visst, vi har vår kärnverksamhet i att jobba med svenska artister. Men finns det relationer kan det göras undantag. Så var det i fallen Anthony and the Johnsons och Regina Spektor, men det tillhör inte vår core business att ta hit internationella artister.
Vad säger du om biljettstrulet som ständigt skapar rubriker, framförallt kring de stora utländska artisternas besök?
– Andrahandsmarknaden för biljetter är ett växande problem. Det måste nog troligen till lagstiftning för att stoppa den. Det är helt enkelt förjävligt när konsumenter tvingas köpa två-tre gånger dyrare än ursprungspriset. Man kan också undra hur det kommer sig att jag kan parkera med hjälp av mobilen, åka tunnelbana, checka in på flyget, men inte köpa biljetter med mobilen. Det känns då plötsligt som om vi är tillbaka i 1900-talet…
Blixten & co har en huvudroll i samband med Melodifestivalen. Blir det några förändringar för er del i den kommande festivalvintern?
– Nej, vi arbetar vidare med vår del, turnégenomförandet. SVT och Live Nation sköter sina bitar som vanligt. Jag har själv ingen operativ roll, snarare är jag exekutiv i vår bit av det hela. Det är en så otroligt bra organisation att jag aldrig känner mig orolig. Däremot så försöker jag närvara där ute så ofta jag kan under turnén.
Hur har de första två åren som delägare i skivbolaget Family Tree/Razzia varit?
– Helt underbara. Jag är förstås jävig men jag kan inte se annat än att de är landets mest intressanta independentbolag. Jag lär mig massor av dem, de har hela tiden mängder av spännande idéer. Jag hoppas att de även tycker att de lär sig något av oss.
Har ni några andra motsvarande projekt på gång, något lite utanför er kärnverksamhet?
– Vi tittar på några tv-format med några av våra artister inblandade, tre-fyra projekt. Men det kommer tidigast att hända under 2011.
Till sist, summera hur det känns att jobba i musikbranschen år 2010!
– Jag kan inte nog understryka hur roligt det har varit att starta upp på nytt. Jag jobbar mycket mer än tidigare, men har mycket roligare. Vi är ett så skönt gäng. Det är dessutom en så spännande fas i branschen, nu när hela kartan håller på att ritas om, skivbolagens förändringar, etc. Så det blir aldrig tråkigt.
Lars Nylin
Stora scensuccér med Björn Skifs och Jerry Williams. Hyllade album med Säkert! och Oskar Linnros. Intressanta nyheter på scenen med Eva Dahlgren och duon Fredrik Lindström/Henrik Schyffert. MI har träffat Leif ”Blixten” Henriksson för att prata om Blixten & co, ett företagsnamn som dyker upp lite överallt i höst.
När jag hösten 2006 gästade inflyttningsfesten för Blixten & co var det allra första som slog mig inte bolagets start i sig. Att gedigna branschpersoner som Leif Henriksson, My Ströbaek och Thomas Sebelius skulle få ihop en bra verksamhet kändes knappast tveksamt.
Nej. Det var kontorets läge jag hajade till inför. Placeringen ovanpå Bonniers Konsthall på Torsgatan i Stockholm, i ett strykjärnsformat hus ritat av Johan Celsing, var på något sätt förpliktigande. Med en sådan hyresvärd kunde man inte ”bara” bli ett starkt management/live-företag, eller hur? Så formulerades åtminstone frågan efter lagom många välkomstdrinkar.
Fyra år senare är det nog ingen tvekan om att Blixten & co rätat ut eventuella frågetecken. Inte för att företaget blivit någon konstinstitution. Utan för att Blixten & co kanske mer än något annat produktionsbolag förenar brett och smalt, tungt och lätt, nytt och etablerat. I höst och vinter blir det djupet
