Dock bara på ett privat plan, det är det vinjetten syftar på. Det vi i musikindustrin pysslar med på våra jobb intresserar däremot inte politikerna ett skvatt. Inte att döma av valkampanjerna. I förra valet fanns fildelningsfrågan med. Oftast i form av att de etablerade partierna ryggade för frågan, om de inte rent av fegade inför den. Men ändå.
Vid årets val har inget som konkret har med musikindustri att göra över huvud taget förekommit.
Dessa hyfsat skarpa ögon har inte ens med läsglasögonen på kunnat uppfatta några löften – eller för den delen hot – som mer konkret berör vår verksamhet. Det bästa jag hittat är enkäter om just upphovsrätten som Stims tidning genomfört, respektive Samis tidning som i våras gjorde en mer generell enkät. Dessa länkas nedan för er som missat dem.
Det är givetvis en partsinlaga, men visst är det spektakulärt att musiken, och generellt populärkulturen, så totalt saknas i alla svenska partiers verklighetsbild? Stora undersökningar visar att musik väljs före kärlek och ekonomi när människor ombeds att rangordna vad de tycker är viktigast i livet. I länder som England, Frankrike och även Finland finns aspekter på musikindustri långt in i politikens maktcentra. Ändå är det ett vardagsinslag som helt tappas bort när svenska valmanifest ska spikas, när dörrknackningar ska påbörjas.
Det närmaste vi kommit en allians mellan val och musikindustri är att några artister valt att göra låtar till sina favoritpartier, mest uppmärksammad blev moderaternas vallåt. Och att några artister ställde upp exempelvis vid Almedalsveckan i somras. Det fick också rubriker när en tidning i början av sommaren bad partiledarna sätta ihop sin egen Spotifylista. I dagarna kom en annan sorts pop-politiskt inslag när några artister i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet ifrågasatte var Sverige är på väg.
Men där börjar och slutar det, om jag inte varit helt sömnig under valrörelsen.
Det hela har möjligen ett positivt inslag: vi kan välja efter vår personliga ideologi och behöver inte ”störas” av vad våra egna företrädare anser i ämnen som berör oss varje arbetsdag. Men detta känns som en klen kompensation. För naturligtvis borde musikindustrin ha förekommit i någon aspekt i någon del av valrörelsen. Det är trots allt vi i musikindustrin som stått för den bästa imageförstärkningen av Sverige i modern tid. Ingvar Kamprad och Zlatan Ibrahimovic får faktiskt ursäkta.
Lycka till vid valurnan – använd din röst!
Lars Nylin
Redaktör
MI
