Redan 2008 var Markus Krunegård nominerad som årets textförfattare vid Musikförläggarnas pris. Han har knappast sedan dess minskat sina chanser att ta hem det eller andra priser. Östgöten Krunegård, tidigare i gruppen Laakso, är en av popscenens flitigaste. Efter de första soloprojekten, som gästspelet 2007 med gruppen Säkert! Och sologenombrottet år 2008 med singeln Jag är en vampyr, har han fortsatt ösa ut kritikerhyllat material.
Krunegård hann under förra året två soloalbum – Prinsen av Peking respektive Lev som en hund, dö som en gris – men också en EP, Lead Singer Syndrome, tillsammans med Andreas Kleerup.
MI fångade honom för en 4 snabba-intervju strax innan han drog på en välförtjänts semester.
Känns det som att du sedan du sist var nominerad tagit ett avgörande steg in bland "de stora låtskrivarna" och går det i så fall att beskriva utvecklingen?
– Det är ju väldigt smickrande om andra tycker man gör nåt bra. Jag har nog alltid i min hemliga hybris sett mig som en stor låtskrivare, för mig var den största utvecklingen att inse hur man lurar sig själv att inte vara självmedveten och ängslig i sitt skrivande. I mitt fall handlar det om att formulera en tydlig anledning till att skriva nånting, oftast handlar det för mig om att ha ett ämne man vill tömma ut.
2008-2009 var grymt produktiva år för dig. Hur ser du på dem så här lite i efterhand? Blev det FÖR mycket rent av?
– Skillnaden mot tidigare år, som också renderat i mycket material, är att jag haft förmånen att kunna ge ut det jag velat när jag velat. Det är klart att saker blir mindre unika om man ger ut mycket material, men jag tycker alla låtar senaste åren haft sin egen plats i mitt universum och siktar man på att bli färdig med det här livet så är det bra att skynda på…
Du har en serie spännande samarbeten bakom dig, såväl med Laakso som på egen hand. Är det något du har bestämt dig för att pyssla med eller är det något som mest råkat hända?
– Intressant sällskap finns det inte i överflöd. Därför måste man ge sig hän när det händer att man råkar på någon vars hjärta/hjärna det gnistrar med. Det är också roligare att ha någon att dunka i ryggen och dela segerkänslan det kan innebära att ha klar en låt med.
Vad hoppas du på av Smff-galan?
– Jag hoppas bli trivsamt berusad och träffa en och annan otippad genialisk filur med låtskrivarmage som annars gömmer sig i sin studio…
Lars Nylin
