Röstekvilibristen Mike Patton är mest känd från sina år i Faith No More men har även i andra sammanhang visat att han gärna ger sig på allt från metal till jazz. Ändå kommer detta album som en överraskning för den här tyckaren. Under namnet Mondo Cane gjorde Patton häromåret en italiensk turné där han enligt konstens alla regler hyllade stövellandets schlagertradition. Här har det bästa samlats till ett album som är ganska sanslöst även efter att man funnit sig i tanken att Patton sjunger schlagers på italienska. Men det är bra på riktigt, stundtals mycket bra, och ur svenskt perspektiv passar det extra bra eftersom Ennio Morricone denna vecka utsågs till vinnare av Polar-priset. LN
April Divine Redemption [Supernova/Cosmos Music Group]
Det andra albumet från örnsköldsviksgruppen April Divine är helt klart ett steg framåt från debuten från häromåret. Assisterade av producenten Rick Beato i Atlanta har bandet från hockeymetropolen i Ångermanland slipat det splittrade intrycket från då till något som nu känns mycket homogent. Men där ligger också faran, April Divine rör sig i samma fält som band som Takida och Staind och denna lättuggade form av samtida hårdrock står och faller med ”anthems” och allra helst radiohits. Möjligen har April Divine denna i titellåten men den omedelbara känslan efter att ha lyssnat på albumet är att jag ändå främst minns den habila versionen av Seals Kiss From A Rose. LN
Sabaton Coat of Arms [Black Lodge/Sound Pollution]
Häromåret sprang jag helt okunnig om deras existens in i Sabaton vid Peace & Love-festivalen i Borlänge. Jag insåg strax att de var från närbelägna Falun och alltså kunde håva in en ganska enkel hemmaseger. Men innan det kändes Sabaton för ett ögonblick som ett band med kapacitet att erövra världen. Med lite perspektiv är de fortfarande ett band som förför festivaler, men frågan är om inte albumen – detta är deras sjätte – med tiden blivit en lite för lättuggad variant på riffsmattrande power metal. Vi grunnar på saken över årets festivalsommar. LN
Disco Ensemble The Island of Disco Ensemble [Fullsteam/Despotz/Playground]
Helsingforsgruppen med det lite mysko namnet kommer ursprungligen från en by i närheten av Björneborg. Men i dag, fyra album in i karriären, finns det definitivt inget provinsiellt över bandet. Snarare äger man ett av de mest ”internationella” uttrycken på den nordiska hårdrockscenen och det är ingen skräll att deras högenergiska punk-techno-metal redan tagit dem till exempelvis engelska Glastonburyfestivalen och den tyska Rock Am Ring. Tidigare var det Universal som representerade Disco Ensemble i Sverige. Numera finns de på Despotz, ännu en fjäder i hatten för ett av landets mest vakna mindre bolag. LN
