Först och främst reggaemusikens resa till Sverige i början av 70-talet, genrens etablering här, följt av att reggae i modern tid ofta går omvända vägen när svenska producenter spelar in jamaikanska reggaeartister och skapar internationella megahits.
Men även Lönners egen resa, från tonåren som reggaefan i Småland till bokens besök hos svenska och internationella stjärnor.
Det starkaste intrycket ger möjligen själva inledningen av boken. Historien om hur Bob Marley 1971 kommer till Sverige och i en studio i Stockholmsförorten Nockeby spelar in reggae – med Janne Schaffer på gitarr – är obetalbar.
Sociologiskt är det intressantaste inslaget det om bruksmetropolen Skärblacka. I den östgötska orten har reggaen varit osannolikt stark i årtionden och blivit en den blågula reggaens motsvarighet till rockabillyns Enviken eller garagerockens Fagersta. Det var också i Skärblacka som boken smygsläpptes i förra veckan.
Ställd inför bokverk av viss lexika-karaktär finner jag mig ofta snabbt bläddra efter mina privata reggaevänner. Och de finns här samtliga: som Stockholms vitaste rastaman, discjockeyn Mikael Golous eller 1980-talets skrivande reggaeprofet Dotun Adebayo. Möjligen kan jag sakna något namn, som förlagsmannen Jon Gray, musikerna Ulf Ivarsson och Christer Björklund, eller a&r-personligheten Mattias Wachtmeister. Men de flesta finns där, så intrycket blir att researchen varit begåvad.
Lönners texter är rakt summerande. Trots att arbetstiteln länge var Dubsjuk är detta ingen bok med sprängkraften hos Fredrik Strages Mikrofonkåt. Men det är en okomplicerad berättelse om svensk reggaes födelse och blomstrande som definitivt gör mig sugen på fler böcker i samma stil om andra genrer.
Lars Nylin
