När Cornelis Vreeswijks liv nästa vinter blir film kunde Dan Viktor i teorin ha varit ett namn för huvudrollen. Den Göteborgsbaserade västmanlänningen har under sina sju tidigare album varit en uppenbar Kees-epigon. Han skulle dessutom kunna sminkas till en hyfsad Vreeswijk anno 1965. Men så blev det inte, och möjligen är det talande att Dan på album åtta oftare än tidigare lämnar den mest formstöpta svenska vistpoesitraditionen. Nutidsmoralisten Viktor, han har träffande kallats så, har visserligen även här sin utgångspunkt i berättande visor. Men med hjälp av bollplank som Love Thelin (som producerar soundtracket till den kommande Cornelis-filmen) och Hjalmar Leissner har Dan även fått in allt från rockriff till technoflirtar. Allt utan att det blir stökigt och splittrat. Ännu en intressant platta från en kille som förtjänar att kliva ur skuggan bakom Stefan Sundström. LN
The Fall Your Future Our Clutter [Domino / Playground]
The Falls evige frontpersonlighet Mark E Smith har sagt att bandets 28:e (!) studioalbum är deras mest rättframma hittills. Även om MI måste medge bristande koll på Manchestergruppens kompletta katalog vågar vi nog påstå att det är deras starkaste utgivning efter millennieskiftet. Smith spottar som vanligt ur sig bitska reflektioner över högt och lågt, allmänt och privat. Kring det byggs de vasst rockfunkiga ljudlandskap som så påtagligt inspirerat lärjungar som Nirvana och Franz Ferdinand. Men gruppens första utgivning för Domino har till skillnad från många tidigare album en sammanhållen känsla, möjligen beroende på att Smith för första gången på evigheter (någonsin?) har använt samma uppställning av The Fall två album i följd. Spåret Burt Parts 1 + 3 låter rent av som en potentiell hit, ingen vanlig upplevelse i samband med The Fall. LN
Camilla Ringquist La Brodeuse [Tiny Tiger / Border]
Efter att på sina första två album For Venus (2003) och Love And Poetry (2005) framför allt ha sökt sig ett eget uttryck med rötter i popen och jazzen lät den multibegåvade sångerskan Camilla Ringquist på sitt förra album Embrace Of Green (2008) ana att hennes intresse för fransk chanson vuxit till en knallröd tråd som förde henne mot nya marker. På sitt nu aktuella fjärde soloalbum briserar det franskt influerade fullkomligt i trikolorens färger. Den här gången har det egenhändigt komponerade (med endast tre små undantag) helt fått stå åt sidan för ett lyckligt botaniserande i välkända klassiker tidigare hörda med ikoner som Edith Piaf, Jaques Brel och Barbara.
Albumet är tillsammans med ljudmästaren Janne Hansson och ett antal handplockade musiker (bl.a den lika musikaliska sonen Elias och The Kamelia String Quartet) inspelat ”live” under ett par dagar i Atlantis studio på Karlavägen i Stockholm. Lyssningen är nästan en ren och obefläckat levande konsertupplevelse, samtidigt som de varsamt framförda tolkningarna av odödliga mästerverk som La vie en rose, Non je ne regrette rien och Amsterdam skapar drömska bilder från helt andra platser än exempelvis Boulevardteatern i Stockholm, där Camilla Ringquist uppträder på lördag.
Som ett återfunnet gammalt vackert vykort från en kär gammal vän. CO
