”Arks smarta skattetrick” lyder rubriken i Expressen när tidningen skriver om det uppmärksammade nya albumet från The Ark. När ett band tar konsekvensen av det nya utgivningsklimatet och släpper i ett nytt format – då anser kvällstidningen det som mest intressant att bandet och dess partners sparar några kronor genom att släppa plattan till tidningsmoms – sex procent – i stället för CD-moms, d.v.s. 25%.
Förhoppningsvis skymmer inte den sortens redaktionellt”tänk” sikten för alltför många i media. Tidningsplattan In Full Regalia förtjänar en positiv attityd av många skäl.
När andra pratar om att göra den fysiska utgivningen på ett nytt sätt gör The Ark slag i saken. Visserligen har andra släppt ”förstärkta” album redan innan The Ark nu gör det. Även magasinsformatet har använts.
Men MI veterligen har inga gjort det så konsekvent och stilfullt som The Ark och deras utgivningspartner Artistmagasinet. Det som ursprungligen var en idé av The Arks manager Jon Gray har med hjälp av Johannes Sjöberg på Artistmagasinet fullföljts till något som håller klass, såväl som platta som tidning.
Men i synnerhet är själva utgivningslogistiken mäktig – tidningen/plattan släpps för 99 kronor styck via totalt 1100 försäljningsställen inklusive Pressbyrån och snabbköpskedjor. Alltså rejält fler ställen än de som numera vanligen kränger plattor.
Tidningen är en snygg 100-sidig produkt i design av Sandberg & Timonen. Redaktionellt handlar det främst om bilder – av t.ex. Peter Gehrke – men även texter av bl.a. Andres Lokko och Jan Gradvall. MI:s favoritläsning är dock ett Arks eget A-Ö. Liksom fan-intervjuer med Hank från Helvete, Amanda Jensen och Nina Persson.
Tidningen innehåller även credits och texter till plattan och skapar känslan av att man håller i boken till en mini-box. Fast en sådan med annonser.
Just det, annonser. Dessa har i vissa fall ifrågasatts, men MI kan inte särskilt mycket uppröras av annonsörer som Porsche och Body Shop – för det torde väl närmast vara de som ifrågasätts av er som är tveksamma?
Själva plattan är däremot välbekant The Ark. I produktion av Fabian Thorson har Ola Salo & co konsekvent vänt sig mot sina glamrötter. Här haglar referenser till Queen, Sweet och andra rougeglittriga 70-talsikoner. De låtar som sticker ut är episka Stay With Me och musical-tralliga Have You Ever Heard A Song. Första singel är den glitter-ösiga Superstar.
Här finns ingen låt som matchar bandets toppar It Takes A Fool eller Calleth You, Cometh I, men det finns desto fler spår som är starkare än det i perspektiv ganska så magra schlagerbidraget The Worrying Kind.
Något mer att tillägga? Det skulle i så fall vara en kommentar till det där om tidningsmomsen. Det känns snarast som mycket hög tid att någon aktivt tar tag i den debatten. Detta efter alla år av stiltje i lobbyarbetet gällande en i grunden ganska så självklar sak. Detta gör nu The Ark utan att de kanske ens var medvetna om det.
Lars Nylin
