Utan att vare sig nämnas eller synas lika ofta som många av sina kollegor tillhör Ola Magnell tveklöst de stora och mest älskade svenska sångarna och låtskrivarna. I det till synes tysta har han dessutom lyckats behålla sin stora publik och med sitt senaste album Vallmoland [Satellite Records / Border] lyckades han i mitten av 90-talet sälja i runda tal femsiffrigt – i en tid då i princip ”ingen sålde skivor”.
Nya Rolös är Ola Magnells första livstecken på skiva på hela sju år – vilket kanske förklarar det faktum att här inte finns något spår som med ens den största illvilja skulle kunna kallas ”utfyllnad”. Magnell lever och glöder med värme i varenda liten fras på hela skivan. Texterna är dessutom genomgående oerhört välformulerade och känslostarka.
De inledande två spåren Aftonpsalm och Innan elden brunnit ut (båda förgyllda av Elin Ruth Sigvardssons sköna stämma) är oerhört stämningsstarka och magin bryts inte förrän albumets tolv spår klingat ut med Rolös vind (där Nina Ramsby skapar en änglalik inramning med sin stämsång) och avslutande Elegi (i ett mycket vackert stråkarrangemang). Där emellan ligger bl.a redan flitigt P4-spelade Sång för de svikna (som trots sitt eftertänksamma tema tillhör albumets mesta uptempo-spår) – ett av de spår där det stora Magnell-fanset Lars Winnerbäck medverkar.
Carl Ekerstam har gjort ett föredömligt lyhört arbete med såväl arrangemang som produktion. Välkommen tillbaka in på scenen, Ola Magnell! CO
Annika Fehling Fireflies [Rootsy / ADA / Warner Music]
Annika Fehling tog flyget till Nashville för att tillsammans med musikern och producenten Will Kimbrough spela in sitt nya album. Resultatet är dock vare sig Nashville-country eller amerikansk mainstream – istället så känns det nu som om alla bitarna i den både ytterst begåvade och hårt arbetande svenska sångerskans musikaliska karriär äntligen har fallit på plats. Fireflies är ett oerhört rikt och inspirerande album. Här finns flera låtar av enastående höga kvaliteter – varav den fantasifullt arrangerade titellåten bara är en.
Finns det någon rättvisa i världen så borde sköna Miracles bli en radiohit i minst hela västvärlden – men kommer svensk radio att lista någon av de nya låtarna (fjolårets singel Stop gick direkt in på P4:s spellista), så är det förmodligen Peter LeMarc-duetten Lonely Love. Sakta men säkert har Annika Fehling i flera år sökt efter ett eget uttryck – och med sitt nya album har hon verkligen funnit det. CO
Gray Brigade Owl Archives [National / BAM]
Det stora stockholmsbandet Gray Brigades frontman Thomas Jackson brukar vanligtvis höras i diverse olika inslag i SVT:s Kulturnyheter. Med en slags oregelbunden regelbundenhet har dock har han dock faktiskt även hörts på skiva ända sedan slutet av 80-talet, med en rad olika solo- och bandprojekt. Tillsammans med Gray Brigade (som tidigare har hörts även med såväl Weeping Willows Magnus Carlsson som damkören The Sweptaways) låter han sin Bowie-influerade sång toppa en musikalisk anrättning som är långt ifrån återhållsam i sin idérikedom. Musiken är fylld av små smarta detaljer, som t.ex den envetet återkommande pianoton som löper genom hela inledningsspåret The Little Engine That Could – en ton som i slutet växer till ett helt ackord. Vackrast på albumet är storslaget suggestiva All Tapes Have Been Erased. Omedelbarast är en låt med den korta titeln X. CO
Merle Haggard I Am What I Am [Vanguard / EMI]
Countrylegenden Merle Haggard har kommit fram till sitt 79:e album i karriären (!), men i spåren på nya I Am What I Am finns ingenting som tyder på att mannen skulle ha tröttnat på att berätta en bra historia – eller framföra en god tanke – till ett bra komp. Man skulle kunna få för sig att Johnny Cash Rick Rubin-producerade album-svit skulle kunna utgöra en slags förebild, men här finns inte mycket av det mörker som tätnade under den forne kollegans sista år, utan även om här finns både djup och eftertanke så levererar Merle Haggard en rikt varierad samling nya, egna låtar – där såväl stillsamt begrundande underfundigheter som Pretty When It’s New och såväl uptempo-nummer som countryballader får plats. Merle Haggard har själv producerat albumet tillsammans med Lou Bradley. Vackert, själfullt, fängslande. CO
