Samtidigt med att Göran Samuelsson presenterar sitt program för årets Packmopedsturné i Värmland – i år med bl.a Plura, Dregen, Ola Magnell, Sara Löfgren och Rolf Carlsson som gäster – så släpper han sitt elfte album i eget namn. Skivan är producerad tillsammans med den mästerlige gitarristen Bengan Blomgren (Nationalteatern, Tottas Bluesband m.m.) och innehåller elva huvudsakligen lätt tillbakalutade låtar i gränslandet mellan visa, blues och rock. Dragspel, munspel (skönt spelat av Samuelsson själv) och klaviaturer färgar de välformulerat tänkvärda texterna, som sjungs med en övertygande avspänd självklarhet.
Göran Samuelsson är tveklöst en ytterst begåvad låtskrivare och med ett par undantag ligger han själv bakom alla titlar. Det hela är ytterst stämningsfullt och smått magiska Vilsna själar är bara ett exempel på spår där Bengan Blomgren med diskret gnistrande små gitarrlicks. Övriga musiker i spåren är desamma som på sommaren turnéäventyr i Värmland, d.v.s. Bengt Bygren (keyboard, dragspel), Robert Henriksson (bas) och Fredrik Svensson (trummor).
Såväl Göran Samuelsson som det här albumet förtjänar att upptäckas av fler än enbart de som i sommar kommer att få höra låtarna på Packmopedsturnén. CO
Packmopedsturnén 2010
27 juli Hagfors – Uddeholmsladan, 28 juli Filipstad – Hennickehammars Herrgård, 29 juli Rudskoga – Hembygdsgården, 30 juli Kristinehamn – Södra Torget, 31 juli Kil – Fryksta station, 1 aug Karlstad – Café August, 3 aug Borgvik (Grums) – Hyttruinen, 4 aug Åmål – Café XO, 5 aug Sillerud – Hembygdsgården, 6 aug Arvika – Hillringsbergs Herrgård, 7 aug Sunne – Rottneros Park
Totta Näslund Totta’s Basement Tapes: Down In The Flood / Songs By Bob Dylan [Capitol / EMI]
Att Totta älskade Dylan är ett känt faktum. Att de här inspelningarna gjordes tillsammans med Johan Lindström, Bengan Blomgren, Nikke Ström, Petter Bergqvist, Mats Ronander och Jenny Silver under några kvällar Hammarbyhamnen i december 2003 var däremot så gott som helt obekant fram tills nu.
Såväl solo som i Nationalteatern och tillsammans med Mikael Wiehe har Totta sjungit Dylan på skiva förut, men den här postuma utgåvan är första gången som han har fått fylla ett helt album med Dylan-texter på engelska. Han gör det med bravur, flera av tolkningarna är både ytterst personliga och dramatiskt laddade. Dessutom bidrar bl.a Ronanders munspel till att musiken i flera spår verkligen bränner till. Att albumet som helhet ligger flera nivåer över sedvanliga Dylan-coverplattor beror dock inte bara på sången eller musikernas mästerliga insatser, utan även på själva låtvalet. Inte ens alla av de mest hängivna Dylan-fans kan med självklarhet nynna textrader från rariteter som Alberta eller vissla Wigwam.
Avslutande Farewell (ytterligare ett mindre känt Dylan-nummer) är en vackert avskalad pärla där endast ytterst sparsmakad instrumentering ramar in Tottas sång – som naturligtvis ändå är det största skälet att upptäcka de här ytterst hörvärda källarinspelningarna. CO
Lisa o Piu Behind The Bend [Subliminal Sounds]
Den här veckan befinner sig Lisa Isaksson tillsammans med sin grupp Piu åter igen ute på turné nere på kontinenten (Frankrike, Holland, Belgien). Det är långt ifrån enbart gruppens uppenbara släktskap och själaband till gelikar som uppmärksammade Midlake, Fleet Foxes och Joanna Newson som gör Lisa o Piu till ett intressant namn utanför landets gränser. Här finns massor av tilltaland musikaliska kvaliteter, i form av trollbindande sångstämmor, trolska stämningar och klanger som har rötter i såväl folkmusik som konstmusik som fantasifull pop.
Det nya albumet är med sin korta speltid snarast något av ett ”minialbum”, men spåren rymmer så många rika dimensioner att lyssnandet med fördel gärna kan ställas in på ”repeat”. En omisskännligt ursvensk touch lyfter det hela till en extra hög nivå. Att musiken just nu råkar ligga oerhört ”rätt i tiden” är förmodligen enbart en ren slump – sån här musik frodas endast helt organisk och kan inte skapas på konstgjort väg. CO
Yosei The Wind-Up Waltz [brus & knaster/Playground]
Under senare år har sångerskan och saxofonisten Lisa Langendorf synts med artister som skiftat från world till pop som i Marit Bergman. Langendorf är också producent för P2-programmet Kalejdoskop. Inte helt överraskande har det dröjt ett tag för Langendorf och hennes band Yosei att få ihop en uppföljare till 2006 års debut. När den nu väl anländer är det en skönt associativ mix av pop, folkton och även en gnutta jazz – inspelad i Svenska Grammofonstudion i Göteborg och mixad av August Wanngren, känd bl.a. för sina inspelningar med gruppen Wildbirds & Peacedrums. En annan artist som dragit nytta av Langendorfs lyhörda glidande mellan genrer är Jenny Wilson. Den senare dyker här upp som gäst i den första radiolåten från albumet, The Raven. LN
Mikael Wiehe Ta det tillbaka! [Warner Music ]
Mikael Wiehe följer upp fjolårets ”personliga” skilsmässosånger med ett album som fullkomligt osar av vrede över tillstånden i vårt svenska samhälle. Texterna är osminkat rättframma och Wiehe drar sig inte för att inte enbart slå hårt mot banker, näringsliv och borgarnas företrädare i allmänna ordlag, utan ringar särskilt in vissa väl valda fiender i motståndarledet – bland annat Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson (”för idogt illustrerande av hur en blågul helyllerasism ser ut”) och Maud Olofsson:
”Maud Olofsson är ju så rasande käck, en svensk Margaret Thatcher med kul dialekt…”
Ovan citerade Hej då, trevligt att träffas är bara en av flera vasst vässade sånger i spåren och det här är tveklöst den politiskt tydligaste skiva som någon svensk artist har spelat in de senaste trettio åren. Den bonus-cd med liveinspelningar från förra sommarens turnerande som medföljer rymmer inte enbart klassiska Wiehe-kompositioner som Titanic, Victor Jara och Flickan och kråkan, utan även exempelvis en vresigt blåfärgad (!) version av Peps Perssons Falsk matematik. CO
David Byrne & Fatboy Slim Here Lies Love [Nonesuch /Warner Music]
Here Lies Love, baserad på den filippinske presidenthustrun Imelda Marcos (gift med Ferdinand Marcos, president i Filippinien 1965-86) och hennes barnmorska som liten; Estrella Cumpas, tillhör tveklöst de märkligaste musikverken på den här sidan millennieskiftet. Tillsammans med den engelske producenten Fatboy Slim (Norman Cook) har David Byrne skapat en sångcykel med 22 latinskt färgade pusselbitar, där texterna skildrar Imeldas liv – färgstarkt nog att besjungas utan att ens nämna ”den lilla pikanta detalj i livet” som hon är mest känd för: de 5 000 par skor hon hade i garderoben.
En lång rad olika kända sångare delar på uppgiften. Listan över de medverkande rymmer såväl svenska Theresa Andersson och Steve Earl som Cyndi Lauper, Tori Amos, Kate Pierson (B52’s) och Florence Webb (Florence + The Machine). Musikaliskt känner man igen Byrne från de latinamerikanska skivproduktioner han dedikerat har ägnat sig åt sedan han lämnade sitt första band Talking Heads på 90-talet. Norman Cooks bidrag är diskreta, men bryter då och då av med små omisskännliga utropstecken. CO
Mose Allison The Way Of The World [Anti / BAM]
Efter en tolv år lång frånvaro från studiosammanhang (”jag lovar att aldrig mer spela in en skiva…”) återvänder Mose Allison tillsammans med producenten Joe Henry (Solomon Burke, Bettye Lavette, Allen Toussaint m. fl) och en välrenommerad samling musikerkollegor till musikscenen för en ny inspelning. 82 år gammal spelar och låter han i princip lika vital, alert och spelglad som när han för snart 50 år sedan skapade klassiker som Parchman Farm. På det nya albumet sitter han mest bakom pianot – inte orgeln – men de souligt boogie woogie-gungande jazz- och bluesnumren svänger med sedvanligt vigör. Texterna är fyllda av smarta ”one liners” och hela albumet – tolv låtar – är ett sant nöje att lyssna till, oavsett sammanhang. A true entertainer! CO
