18 mars 2010

LEDARE Hopp om bättring

I förra veckan hölls i regi av SKAP, FST och Svensk Musik ett seminarium kallat the Creators Conference. På grund av sjukdom kunde tyvärr inte Musikindustrin.se närvara, men efteråt fick vi i Dagens Nyheter veta att skivbolagen hade fått sig en serie rejäla uppercuts i några av panelerna på Rival i Stockholm.

Skivbolagen ansågs ha spelat ut sin roll och bl.a. representanter för distributören Bahnhof (inte så förvånande med tanke på det bolagets ställningstaganden i piratfrågan) och Tele2 (mer överraskande…) sa i artikeln att artisterna borde undvika skivbolagen och snarast istället gå direkt till bredbandsdistributörerna.

Att den åsikten torgförs går inte att säga något om. Det feodala samhället är sedan en tid avskaffat och en artist är lyckligtvis fri att jobba hur och med vem som helst. Att artister fortfarande i massiv majoritet väljer att söka professionell assistens av skivbolag/musikbolag är något som vi i näringen mest uppskattande kan konstatera.
Nej, det som förvånade mig var att de som uttalade sig i artikeln fick göra det helt oemotsagda. Inte ett citat från de i artikeln avskaffade skivbolagen hade Dagens Nyheters reporter bemödat sig med att fiska upp.

Artikeln for genom mitt huvud när jag häromdagen gästade en träff mellan några representanter för skivbranschen samt några journalister. Skivbolagens organisation IFPI stod för inbjudan och skivbolagen företräddes av Ludvig Werner (ordförande, IFPI Svenska gruppen), Hans Breitholtz, (vd, Sony Music) respektive Jonas Sjöström (ordförande i de oberoende skivbolagens organisation SOM).
Utgångspunkten för träffen var den färska rapporten ”Investing In Music – How music companies discover, develop & promote talent”.

Det blev en intressant timme när det i vettigt tonläge fritt talades om hur skivbolagens roll ser ut i det nya musikklimatet. Om hur bolagen ser på sin självbild och omvärldens, ofta medias, bild av dem. Det hanns också med några rundor om villkoren för att ge ut ny musik i Sverige.

Sjöström och Breitholtz var bland annat mycket eniga om att det behövs resurser för att hjälpa de minsta småbolagen att bli medelstora platskolor á la de roller som till exempel Diesel, Telegram eller Burning Heart tidigare spelat. Sjöström berättade också indignerat om hur regeringens 73 extra miljoner till kreativa näringar till 100 procent stannat inom de verk och statliga organisationer som är satta att förmedla stödet.

Ludvig Werner kommenterade även uttalanden som de i Dagens Nyheters ovan refererade artikel: ”Skulle man ta bort dem som investerar i ny musik, kort sagt riskerar pengar på att ta fram nya artister, skulle svenskt kulturliv bli fattigare.”

Men i grunden handlade mötet ändå om mediernas kunskap om – i det här fallet – skivbolagens roll. Där tycker jag ändå personligen att det har blivit mycket bättre på senare år. Det kanske var därför som DN-artikeln fick mig att bli så frustrerad. För bara fem år sedan var det fortfarande legio att journalister inte ens visste skillnaden på skivbolag och musikförlag. Åtskilliga kände inte ens till att det i 99,9 procent av fallen var särskilda företag som arbetade med turnésidan.

Undertecknad, rastlös eller hopplös – möjligen bådadera, har i snart 30 år hoppat fram och tillbaka mellan journalistik och skivutgivning. Det har hänt att jag fått bita i min imaginära keps för att av kollegiala skäl inte säga dumma saker när i övrigt vettiga journalistvänner skrivit de mest hårrresande ”fakta” om vad i synnerhet skivbolagen ställt till med i olika situationer.

Men, för att citera en urgammal låt av Pugh Rogefeldt; finns det lite stolthet kvar finns det också hopp om bättring. Och jag tycker själv alltså att det blivit allt bättre med kunskapen. Det finns inget självändamål i fenomenet skivbolag, men att avfärdas ur ren okunskap och ignorans är mer frustrerande än om vi ifrågasätts utifrån begåvad kritik.

Hans Breitholtz höll dock inte med mig. Hasse, under många år verksam i England, sa sig besviken och förvånad över nivån på svensk musikbranschjournalistik. Han pekade på ett exempel från bara häromdagen när en affärstidning skrivit att Breitholtz Sony Music redan tjänat 130 miljoner på sina Spotify-aktier. Breitholtz undrade ironiskt om ekonomijournalisten i fråga inte borde veta att Sony först måste sälja sina Spotify-aktier, till högsta teoretiska pris, för att kunna tjäna dessa pengar.

Kanske kan pressmöten som det i IFPI:s regi spela en roll för att minska antalet blunders av det slaget.

Lars Nylin