Björn Skifs har fått i princip enbart odelat positiva omdömen om den retrospektiva show som nyligen helt hade premiär på Cirkus i Stockholm. Publikrusningen är enorm och efter att redan ha sålt 100 000 biljetter förlängs nu spelperioden fram tills i slutet av maj. Därmed är Björn Skifs Show Cirkus största succé sedan Mamma Mia!.
I mitten av februari kommer en dvd-box med klipp ur från Björn Skifs 45 år långa karriär både i tv och på scenen. Nu släpps ett album med låtarna från showen. Utöver showens nyskrivna I’m Here To Stay öppningslåt finns här alltså nya versioner av en rad kända gamla låtar, samt ett för Skifs-älskare förmodligen oslagbart medley med Krama dej/Hooked On A Feeling/Michelangelo. Som den mångsysslare och tusenkonstnär i underhållningsgenren Skifs är, så är det kanske lätt att glömma bort att han faktiskt besitter en av landets finaste sångröster, vilket det nya albumet är en odiskutabel påminnelse om CO
Edda Magnason Edda Magnason [Caprice/ Naxos]
I nästan alla de enbart positiva recensioner som har ackompanjerat utgivningen av pianisten, sångerskan och låtskrivaren Edda Magnasons debutalbum – ett av årets hittills mest hyllade album – har Björk och Kate Bush lyfts fram som referenser. Visst är de artistreferenserna korrekta, men vore Edda Magnason en manlig artist, så skulle listan bli betydligt längre än bara så. Allra viktigast att betona är dock att det här handlar om en ytterst personlig och unik artist.
Edda Magnason skapar böljande musik där gränserna mellan pop, jazz, visa och klassiska influenser helt suddas ut. Som sångerska har hon ett imponerande register, som pianist är hon snudd på gränslös. Det svåretiketterade kommer förhoppningsvis att vändas från (eventuella) problem till en styrka i lanseringen. Och musiken växer för varje lyssning… CO
Eels End Times [E Works / Vagrant / BAM]
Det här är måste tveklöst rankas som ett av de mest avskalade, nakna och mest hjärtskärande skilsmässoalbum som någonsin har gjorts – trots att skivhistorien är full av sådana. Det står visserligen Eels på omslaget, men det här är ett ytterst personligt soloalbum signerat Mark Oliver Everett (smeknamn: E).
I albumets första nummer är kärlekslyckan fullständig, men redan i spår två heter det att ”she used to loved me, but it’s over now”. I spår tre sjunger E att ”in my younger days this wouldn’t have been so hard, I would’ve just shrugged it off, but now it’s tough…” – och sedan blir det bara värre. Och värre. Avslutningslåten bär visserligen den smått hoppfulla titeln On My Feet – men slutraden är ”I just gotta get back on my feet”. Starkt. Gripande starkt. CO
