Balansakten mellan "häftig" underhållnings-TV och värdig prisgala har sällan fungerat perfekt. Alltför ofta har vi som varit på plats under galan dagen efter – och gudarna vet att det kan kännas dagen efter! – fått höra hur det vi upplevde som mäktigt i Globen eller Berns i det förkrympta TV-formatet bara känts som mesiga folkhemsvarianter på internationella praktshower.
Och då har jag inte ens berört de självmål som vi i branschen själva gjort: som magra oförberedda tacktal och alltför många rutinmässiga scenframträdanden.
Av dessa, och även andra skäl, tycker jag att de nu fattade besluten om Grammis är helt korrekta. Man kan resonera: "Någon TV borde det väl kunna gå att få dit." Men jag ser hellre ingen TV alls än den dåliga TV som erbjuds när marknadens B- och C-aktörer får utrymme. Något som vi sannerligen inte behöver i tider när vissa tar alla möjliga och omöjliga chanser att avrätta branschen.
Med ett mer avskalat Grammis, i de ombyggda och numera förnämliga lokalerna i Münchenbryggeriet på Södermalm i Stockholm, kan landets bästa firmafest så att säga börja om. Nu kan fokus istället ligga på att hitta Grammis egen version av värdighet i en inramning av fest och glam. Gärna lite pompösare, ståtligare.
Själv tillhör jag apropå det sistnämnda inte de som önskar en smokinggala, något som vissa ansvariga regelbundet sneglar mot. Detta dels för att jag inte kommer in i en sådan där historia med ankstjärt, men framförallt för att det inte rimmar med det vi pysslar med här hemma. Lars Winnerbäck i ankstjärt? Nej, jag tänkte väl det.
Skämt åsido ska det heller inte glömmas bort att Grammis allt som oftast varit en intim historia. Oavsett om skivbranschen levt sötebrödsdagar eller haft det kärvare, som nu, är det historiskt sett fler galor som gått utan TV-närvaro än med. De galor som gästats av allmänheten är totalt sett bara ett fåtal.
När Grammis hittat sin nya form, jag tror optimistiskt att det inträffar redan 2010, kommer säkert vettigt TV-folk (de kan mycket väl finnas på TV4) att vara mer intresserade att sända på ett sätt som bättre passar oss.
Nej, det här var ett bra och nödvändigt beslut. Trots att det på kort sikt av vissa kommer att ses som ännu ett tecken på att skivbranschen har problem med sin relansering av sig själv.
Lars Nylin
Chefredaktör, MI
