Thyrén, den i dag ende levande medlemmen i den ursprungliga sättningen av 1980-talsbandet Noice, berättar i ett sorts appendix på förra årets Noice-biografi här sin egen historia om de galna åren med Noice; och vad som hände honom senare i livet. Med skrivassistens av journalisten Stefan Johansson blir det en spännande historia om popmani, sammanbrott och uppvaknande.
Ibland går det lite fort när de mustiga historierna staplas, det hade exempelvis varit intressant att höra betydligt mer om hur det egentligen gick till när rockkillen Thyrén blev KDS-politiker. Men den som fascinerades av Noice-boken bör definitivt inte missa detta komplement. LN
Andreas Carlsson Låtarna som blev mitt liv [Norstedts]
En lite udda svensk biografi för att komma från ett av de tyngre svenska förlagen. Men icke desto mindre en ofta intressant historia om låtskrivargiganten och Idol-domaren Andreas Carlsson och hans resa från hans familjs "flykt" till Småland – sedan fadern förskingrat kommunala pengar i Stockholmsförorten – till dagens status som en av popvärldens mest respekterade kompositörer.
Det är föga överraskande ingen stor litterär upplevelse, men den är en effektivt skriven summering av Carlsson privata och offentliga karriär så här långt.
Det enda påtagliga minuset, enligt MI, är de hyllningscitat från olika Carlssonkollegor som avslutar boken. Det ger en känsla av produkt som den här boken faktiskt inte förtjänar. LN
Stephen Davies Welcome To The Jungle – Legenden om Guns n’ Roses [Tivoli]
I Linnea Olssons utmärkta översättning, som lyckas träffa mer rätt i tonen än vad som brukar vara fallet i samband med översättningar av det här slaget, släpps nu Stephen Davies spektakulära Guns n’Roses-biografi på den svenska marknaden. Det är en bok som är imponerande väl researchad och med sin ocensurerade frispråkighet och rättframt uppkäftiga språkbruk – förträffligt hanterat av Linnea Olsson – är det här en berättelse som känns oerhört ”äkta”. Givetvis balanserar mycket på mytologins rand, men ärligt talat är kanske vissa av även de mest häpnadsväckande partierna snararenedtonade än överdrivna.
Medlemmarna i bandet levde och uppförde sig som svin. De avgudade Led Zeppelin och Keith Richards, dyrkade Aerosmith och ville vara både värre och större än Mötley Crüe – vilket de lyckades med. Som ”det mest otämjda bandet sedan Sex Pistols” slog Guns n´Roses de i slutet av 80-talet igenom och på rekordtid uppnådde man en status som ”the greatest rock n’roll band in the world”.
Sedan började utförsbacken…
Berättelsen en rad välinitierade insiderhistorier om musikbranschen och dess försök att hantera det fullkomligt okontrollerbara monster gruppen var och förblev. Även om man som undertecknad aldrig har tillhört bandets fans är detta tveklöst en bok att rekommendera. CO
