NJA-gruppen Hör upp allt folk, som spelades in i maj 1970, är det tidigast inspelade albumet i jubileumsserien är. NJA-gruppen var en stor grupp bestående av både musiker, skådespelare och bildkonstnärer. Sångerna på skivan är huvudsakligen hämtade från NJA-gruppens egna pjäser, ett par är signerade Brecht/Eisler, tre är specialskrivna till skivan och en är hämtad från FNL-rörelsen. Befria södern är en klassisk kampsång – men den råa slagdängan Balladen om Olsson kan nog faktisk göra lika mycket anspråk på att kallas odödlig!
Med den legendariske Kim Fowley som producent spelade bandet Contact – med bl.a Ted Ström, Lorne de Wolfe och Ted Steerling – i juli 1970 in albumet Nobody Wants To Be Sixteen. Bandet sjöng på engelska och musiken var huvudsakligen influerad av 60-talsgiganterna The Beatles och The Rolling Stones, amerikansk folkrock à la The Band och västkust psykedelika (Jefferson Airplane etc). Särskilt mycket inslag av blågul folkmusik eller ”progg” hördes inte, möjligtvis då med undantag av den tvärflöjt som hörs i några spår. När samma band bara åtta månader senare spelade in sin andra LP Hon kom över mon lät det annorlunda – och med sitt möte mellan svenskspråkig pop/rock och ursvensk folkmusik blev albumet en klassisk milstolpe. Båda cd-skivorna finns med i det nu aktuella dubbelalbumet – och som ytterligare bonus ligger dessutom b-sidan på singeln Hon kom över mon med som bonusspår.
”Var glad! Gråt inte! Gör motstånd! Gå till anfall! Stöd Grupp 8!” avslutade Suzanne Osten och Louise Waldén sitt förord till LP:n Sånger om kvinnor. Gittan Jönssons fantastiska omslag markerade på ett lekfullt sätt det feministiska anslaget. På skivan, som spelades in i Waxholm i november 1971, medverkade bl.a Marie Selander, Ulla Sjöblom och Sonja Åkesson med såväl sång som texter. Musikergruppen bestod av bl.a Bengt Berger, Roland Keijser, Kjell Westling och Leif Nylén. Öppningsnumret Vi är många är den idag mest kända melodin, men Nyléns svarta förortsskildring Törnrosa (med sång av Marie Selander) är bara en av flera andra pärlor i spåren – som på den nu aktuella jubileumsåterutgivningen nu utökats med sju låtar från ”uppföljaren” Jösses flickor – befrielsen är nära.
Efter att tidigare ha hetat Gunder Hägg gav samma grupp med bl.a Tore Berger, Torkel Rasmusson, Kjell Westling, Leif Nylén och Carl Johan De Geer – nu under namnet Blå Tåget – ut dubbelalbumet Brustna Hjärtans Hotell 1972. Det blev ytterligare en milstolpe i MNW-katalogen. Den rikt varierade anrättningen av yvig rock’n’roll, vacker visa och burlesk kabaréstämning är nu kryddad med två bonusspår (med sångerskan Marie Selander som gäst) från radiopjäsen Fru Ramonas testamente. Albumets höjdpunkt är dock förstås Den ena handen vet vad den andra gör – sedan Ebba Gröns glansdagar mer känd under titeln Staten & Kapitalet.
Hoola Bandoola Band-LP:n Vem kan man lita på? från 1972 (som förutom titellåten även innehåller Hoola-klassiker som Keops pyramid och Rocksamba) återutges nu med en cd-booklet som dels innehåller alla låttexter, dels en text om den konsert på Folkets Hus i Nässjö, 17 januari 1974 som ligger på albumets bonus-cd. Texten är skriven av Örjan Svedberg och hämtad ur hans aktuella bok Hoola Bandoola – om ett band, en tid, en stad [Ordfront]. Live-cd:n innehåller flera bra versioner av många av bandets bästa låtar, t.ex Keops Pyramid (som de senaste årens spelats av Thåström). Dessutom sjunger Björn Afzelius sin tidlöst starka Bläckfisken, en låt som aldrig gavs ut med Hoola utan istället blev med Afzelius första soloalbum på MNW ett par år senare.
Nationalteaterns andra LP Livet är en fest från 1974 tillhör MNW:s största försäljningsframgångar genom åren och mer än hälften av låtarna är än idag så populära och välkända att de kan få närmare 20 000 personer att sjunga allsång rakt igenom hela texten – vilket var vad som hände på Peace & Love-festivalen förra sommaren. Jack The Ripper, Speedy Gonzales, Hanna från arlöv, Bängen trålar, titellåten… Det här är tveklöst en av de absolut största och viktigaste skivorna i den svenska musikhistorien. Som bonusspår innehåller den nu aktuella återutgivningen både ett texthäfte (med ackordsanalyser!) och de bästa låtarna från det två år tidigare inspelade debutalbumet.
Mellan Nationalteaterns första två album släppte MNW göteborgskollegornas Nynningens storslagna album För full hals – där Totta Näslund, Tomas Forsell, Nikke Ström, Bengan Blomgren, Bernt Andersson, Bertil Goldberg & Co tolkade den ryske poeten Majakovskij, med sångtexter baserade på tolkningar av bl.a Ulf Bergström och Gunnar Harding. Den hårdsvängande titellåten är den mest kända låten idag, men här finns flera spår som förtjänar att upptäckas på nytt. Nynningen innehöll flera av musikrörelsens absolut bästa musiker och bandets musik har något av hela det svenska sjuttiotalets skönaste sound.
Till en stor bild- och ljudutställning som visades på Kulturhuset i Stockholm hösten 1976 spelade Arbete & Fritid in två och en halv timme musik. Resultatet på skiva blev ett generöst dubbelalbum med samma namn som utställningen: Se upp för livet. Utställningen skildrade ”en människas uppväxt och formande till en nu 30-40-årig man”. Torbjörn Abelli, Thomas Mera Gartz & Co lyckas redan i det 16 minuter långa och oerhört suggestiva instrumentalspåret Födelsemusik som inleder skivan fånga lyssnaren till en musikaliskt mycket spännande resa. Tidlöst musik med inslag av både konstmusik, world music, free form, jazz, rock och avantgarde.
Gruppen Samla Mammas Mamma – med bl.a multimusikern Lasse Hollmer och gitarristen Coste Apetrea – skapade även den tidlös musik, när de på sjuttiotalet ohämmat rev och sprängde gränser i alla riktningar. Såväl den musikaliska inriktningen som den höga nivån placerade gruppen i samma kategori som andra då stilbildande europeiska konstellationer som t.ex Magma, Gong och Univers Zero. Med Janne Hansson som tekniker spelade man sommaren 1976 in Greg Fitzpatricks fyrdelade instrumentalsvit Snorungarnas Symfoni i Metronome Studio i Stockholm (idag Atlantis Studio). Kompositören själv minns inspelningen i den längre text som återfinns i omslagshäftet.
Hösten 1976 spelade Curt-Åke Stefan in det tionde och sista albumet i MNW:s jubileumsserie: Röda bönor. Gruppen tog på sitt eget sätt över stafettpinnen från de tidigare MNW-utgåvorna Sånger och kvinnor och Jösses flickor – befrielsen är nära och adderade i sin svenska översättning av Oh Carol och egna Diskoteksjakt humorn som ingrediens och vapen. Två år senare följde Röda Bönor upp med albumet Sköna skrönor – men då var det en annan tid, ett annat klimat och en annan musikalisk epok. MNW:s jubileumsseries tionde album sätter tills vidare punkt för katalogutgivningen år 1976.
Den nyinspelade samlingen Retur Waxholm rymmer inspelningar gjorde i år. Inspelningarna är gjorda av Christian Edgren, Jan Johansson har hjälpt till som producent i några spår och övergripande exekutiv producent är Ann-Marie Beckman-Forsberg – som sedan några år tillbaka är den person som förvaltar MNW:s katalog.
På repertoaren står låtar tidigare inspelade för MNW av bl.a Gunder Hägg, Eldkvarn, Blå Tåget, Peter LeMarc, Nationalteatern och Dom Smutsiga Hundarna. För nytolkningarna svarar bl.a Kajsa Grytt, Asha Ali, Plura och nyligen återförenade Dom Lyckliga Kompisarna. Bäst lyckas Pernilla Andersson (som tolkar Eldkvarn), Toni Holgersson (LeMarc), Jonas Kullhammar (Archimedes Badkar) och Annika Norlin, som sjunger Jag vill inte suddas ut (från Jösses flickor – befrielsen är nära).
Den breda repertoaren visar att MNW:s 40 år långa historia rymmer betydligt mycket mer än ”bara” det färgstarka sjuttiotalsår som av andra skäl dock förtjänar att stå i fokus när det jubilerande bolaget hyllas på sin stora födelsedagsfest nästa vecka.
Claes Olson
