I tio år har Love Olzon låtit manlig svensk rockpoesi kollidera med husgudar som Dylan och Velvet Underground. Men aldrig så konsekvent "edgigt" som på Fri från dig. I något fall handlar det om i princip oavslutade skisser som fått passera för låtar, och just därför låter friare än något som Olzon tidigare släppt ifrån sig. LN
Chickenfoot Chickenfoot [Edel / Playground]
Många känner sig kallade att dubbas "supergrupper". Få uppfyller etiketten så bra som Chickenfoot. Med Sammy Hagar som sångare, Michael Anthony som bassist, Chad Smith på trummor och – i huvudrollen – Joe Satriani som gitarrist är detta något som uppfyller sortens alla kriterier. Med medlemmar från Van Halen och Red Hot Chili Peppers som backning till Satrianis gitarräventyr skulle det kunna bli en svårt splittrad historia. Men faktum är att resultatet är ovanligt lyckat, ibland leder pusselbitarna till en begåvad hårdrockande helhet, det starkaste här skulle utan tvekan platsat hos Van Halen eller Aerosmith. LN
Todd Snider The Excitement Plan [Todd Snider / Aimless / rootsy.se]
Den amerikanske singer/songwritern Todd Sniders främsta vapen är den övertygande rösten, det precisa gitarrspelet och de blåfärgade munspelstonerna. Producenten Don Was har naturligtvis tagit till vara på alla de bästa egenskaperna och The Excitement Plan är ett starkt album, där Sniders sånger effektivt ramas in och bärs upp av effektivt sparsmakade komp. I flera låtar hörs han ensam med akustisk gitarr, i andra backas han upp av bl.a Was bas och Jim Keltners trumkomp. Sniders utsökta låtskrivande till trots är ett av albumets absolut starkaste spår Robert Earl Keens gripande Corpus Christi Bay. En annan höjdare är duetten med Loretta Lynn i Don’t Tempt Me. CO
Andrea McEwan Rental Property [Dramatico / BAM]
Andrea McEwan från Australien har – utöver en rad roller som skådespelare – tidigare skrivit låtar till Katie Melua, som hon även har turnerat som förband till. Nu solodebuterar hon på skiva med ett album som både innehåller glatt studsande poplåtar och eftertänksamma ballader. Hon behärskar båda sidorna, men tyngdpunkten ligger i de medryckande upptempolåtarna vars refränger har en förmåga att snabbt bita sig fast. Avslutande Fast Train är dock ett av de stillsammare ögonblicken som berör redan vid första lyssningen – och det här är förmodligen bara början på en både lång och framgångsrik karriär. CO
