Den amerikanske kompositören, arrangören, producenten och musikern David Axelrod är en av musikvärldens kändaste doldisar – eller vice versa. Den musikaliska hjärnan bakom bandet The Electric Prunes klassiska 60-talsplattor, producent av jazzmusikern Cannonball Adderleys lika klassiska 60-talshits, skapare av storbandsarrangemang och beats som samplats i det oändliga på hip-hopscenen och soloartist som tolkare av poeten William Blake var han i många år själva definitionen av begreppet kult. På 2000-talet har han dock lyckligtvis fått ett erkännande i större kretsar.
Den här elegant designade boxen – med dels en dvd, dels en cd med samma inspelning –spelades in när han tillsammans med en 27 personer stark orkester intog Royal Festival Hall för en närmast triumfatorisk konsert 17 mars 2004. Trots sin långa karriär, som inleddes som jazztrummis redan på 50-talet, var detta Axelrods första engelska framträdande någonsin.
Repertoaren består till lika stora delar av pop, rock, jazz, konstmusik, rymdklanger och avantgarde. Med sin mix av provokativt drama och tillbakalutad cocktailmusik arbetar Axelrod med ungefär samma musikaliska beståndsdelar som den sentida Frank Zappa i högform. Sakrala ögonblick som The Electric Prunes Holy Are You – här med The Verves Richard Ashcroft vid mikrofonen – tillför dock en högst egensinnig, högre dimension. Liksom de egna kompositionerna Holy Thursday, Tensity, Urizen och The Human Abstract.
Konserten ramas in av två för det speciella tillfället särskilt arrangerade bearbetningar av The Rolling Stones Paint It Black och The Beatles Norwegian Wood (här med undertiteln Spanish Wood).
CO
Azteca La Piedra Del Sol [Inakustik / Kommunikation / BAM]
Azteca bildades i början av 70-talet när bröderna Coke och Pete Escovedo lämnade Santana, som, som då stod i zenit, och med sin nya grupp (som kunde rymma upp till 27 medlemmar på scenen) tog latinrock ytterligare ett steg. Azteca varade bara i ett par korta år som resulterade i två album på Columbia, men under den intensiva perioden hann bl.a Neal Schon (Santana, Journey) vara med ett tag och Sheila E (Pete Escovedos dotter) gjorde som tonåring slagverkardebut med bandet.
När Azteca återförenades av Pete Escovedo för en magisk kväll på The Key Club i Hollywood förra hösten gjorde man det med ingen mindre är Lenny White (Miles Davis, Chick Corea/Return To Forever) bakom trummorna. Uttrycket ”det svänger så det svartnar” beskriver utmärkt hur konserten låter.
Återföreningen ramas in av intervjuer med medlemmarna, som berättar historien på ett färgstarkt sätt.
CO
Mike Stern New Morning – The Paris Concert [Inakustik / Kommunikation / BAM]
Mike Stern inledde på 70-talet sin karriär som gitarrist i Blood Sweat & Tears, innan han via en sejour i Billy Cobhams band i början av 80-talet fick sitt stora genombrott med Miles Davis. När Miles till följd av Sterns tunga drogmissbruk kickade honom ur bandet följde ett par år med ytterligare eskalerande drogmissbruk tillsammans med Jaco Pastorius, i vars hårdsvängande storband Word Of Mouth han var en av stjärnorna. Ett antal överdoser förde situationen till sin spets, men Stern kom ut på rätt sida himlaporten och byggde under 90-talet sakta men säkert upp sin karriär igen.
Den här konserten spelades in på Paris-klubben New Morning så sent som i maj i år. I bandet ingår saxofonisten Bob Franceschini, basisten Tom Kennedy och trummisen Dave Weckl. Den jazzrock/fusion man spelar är glödande elektrisk och tar upp tråden någonstans där Mahavishnu Orkestra lämnade av med Birds Of Fire.
CO
