Det senaste alstret med Paul McCartney/Youth-projektet Fireman är inte alls så experimentellt som man utifrån duons tidigare två album skulle kunna tro. Inte heller är det kanske lika lättillgängligt som McCartneys alla trogna fans sedan sextiotalsåren skulle önska.
De 13 låtarna på nya Electric Arguments är långt ifrån ”ambient dance”. Men istället är det mångfacetterade albumet en skiva som nästan innehåller lika många sidor som den i år 40 år gamla ”vita dubbeln” med The Beatles. Inledande Nothing Too Much Just Out Of Sight är tung bluesrock med Captain Beefheart-skruv (…och dessvärre kanske inte ett av plattans starkaste spår), därefter följer i tur och ordning typisk McCartney-jazzpop (Two Magpies), urtypiskt ren McCartney-pop (radiosingeln Sing The Changes), psykedelisk folk-pop (Travelling Light), Beatles-rock à la Abbey Road (Highway), gospelfärgad americana (Light From Your Lighthouse), mer klassisk McCartney-pop (Sun Is Shining) o.s.v.
Tyvärr har de svenska recensenterna haft betydligt svårare att uppskatta den här plattan än sina engelska kollegor, som genomgående har varit klart positiva.
Youth – som för övrigt just nu är även aktuellt i ett svenskt samarbete med basisten Ulf ”Rockis” Ivarssons projekt beatundercontrol – tillför massor av energi, inspiration och spelrum för Paul McCartney. Något att hoppas på vore att parets samarbete fick en fortsättning även på nästa soloalbum med den sammanfattningsvis imponerande vitale f.d. The Beatles-medlemmen.
CO
Beyoncé I Am… Sasha Fierce [Music World/Columbia/ Sony BMG]
Första singeln If I Were A Boy (skriven av Toby Gad / BC Jean) har varit en topp 10-hit i USA och topp 3 i de flesta länder i Europa. Här i Sverige har låten blivit Beyoncés första listetta. Efter tre veckors klättrande uppåt på listan placerade sig låten nu iveckan dessutom högst upp på den officiella svenska Realtoneslistan
Med sitt tredje album i eget namn befäster alltså Beyoncé Knowles sin högt uppburna position som världsstjärna även som soloartist efter de femton åren med Destiny’s Child (som upplöstes 2005 – Beyoncé var med och bildade supergruppen redan som nioåring!).
I Am… Sasha Fierce är ett dubbelalbum och de olika låtarna skildrar två olika sidor av sångerskans personlighet. I Am… bygger huvudsakligen på ballader och texter som visar upp en ”osminkad” Beyoncé. Sasha Fierce är ”the fun, more sensual, more aggressive, more outspoken side and more glamorous side that comes out when I’m working and when I’m on stage”, förklarar sångerskan själv.
Bland medproducenterna märks bl.a Babyface, Rodney ?DarkSide” Jerkins och Stargate. Deluxe-versionen av albumet innehåller totalt fem bonuslåtar fördelade på de båda skivorna.
CO
korea For The Present Purpose [ViciSolum Productions/Sound Pollution]
Stockholmsbandet korea bildades 2003. Efter att samarbetet med den amerikanska producenten Blake Althen avbrutits har bandet ägnat de senaste två åren åt att hitta sitt rätta sound. Till debuten För The Present Purpose har korea tagit influenser från dramatiska amerikanska akter som Nine Inch Nails, A Perfect Circle och Tool. Men där dessa introverta och utestängande har korea valt att vända sig utåt. Resultatet är ett radiovänligare upplägg av dessa tre influensers tunga, progressiva rock. korea är ett band för Bandit Rock att följa.
HD
Binario Binario [Far Out Recordings/Colectivo/BAM]
Sjuttiotalsprogg, undergroundrock, krautrock-ideal, Gong-influenser och massor av Zappa-trådar. Gitarr-fuzz, electronica och trippad space funk… Det originella brasilianska bandet Binario från Rio de Janeiros musik beskrivs av skivbolaget som ”ny-psykedelia” och det är en rätt träffande beskriving. Efter sex år tillsammans har bandet dessutom kontroll över all de många färgstarkande virvlande trådarna i sin musik – därför är det här debutalbumet en platta som absolut bör tilltala alla diggare av Binarios landsmän CCS, ett annat kultband man på flera sätt är besläktat med.
CO
The Fine Arts Showcase Friday on My Knees [Adrian Recordings]
Friday on My Knees är en EP för fansen som ges ut på 12”-vinyl med fyra stycken A-sidor. Det intressantaste med det kommande släppet från Gustaf Kjellvanders band är titelspåret, som är taget från deras kommande album. Det handlar om en malande och hookig, men ändå återhållsam, indiehit som osar av amerikanska pophjältar. Ett extremt lovande spår inför kommande album. I övrigt innehåller EP:n akustiska Heaven to Me samt varsitt spår från de två tidigare albumen Radiola och Sings Rough Bunnies.
HD
Kristoffer Hedberg Ett helt vanligt ögonblick [Wilhed Music/ISMA]
Med omkring 450 spelningar om året borde Kristoffer Hedberg vara en av landets hårdast jobbande artister. Han spelar på gatan, caféer, konserthus, ålderdomshem och varthelst i övrigt där det kan passa. På Ett helt vanligt ögonblick, som är uppföljaren till 2006-års debut Stjärnorna, neonljus och sotiga drömmar, fortsätter Kristoffer med sin vardagsromantiska, svenskspråkiga visrock ur underifrånperspektiv. På två av spåren spelar Peter LeMarc munspel och Min sista önskelista (och du lämnade allt i ett ösregn) är en duett med Lasse Lindh. Just den duetten borde kunna få en hel del speltid.
HD
Ten Years After Evolution [Ten Years After/ Kommunikation/BAM]
Inte tio, utan snart 40 år efter bandets succé med klassiska Going Home på Woodstock-festivalen rullar Lee, Lyons och Churchill vidare med sin väloljade bluesrock. Bandets Lee är dock idag endast trummisen Ric Lee – hans gitarrspelande bror Alvin (som var bandets stora musikaliska utropstecken) lämnade Ten Years After redan 1975. Sedan dess har visserligen hela originalsättningen återförenats tre gånger, men sedan 2002 frontas Ten Years After av sångaren och gitarristen Joe Gooch. Bandet har medvetet valt att behålla sin musikaliska inriktning, så bytet Lee-Gooch är inte omtumlande stor. Är man medveten om att detta inte är ”the real thing”, så är det nya albumet Evolution inte alls något större nerköp. Uppriktigt sagt så skulle faktiskt låtar som She Keeps Walking och sköna blues som Why’d They Call It Falling rentav ha kunnat vara med på någon av originalsättningens klassiska plattor från 70-talets gyllene år.
CO
Maggie Bell Best Of [Angel Air/Kommunikation/BAM]
På 70-talet stod den själfulla engelska rocksångerskan Maggie Bell på topp och plockade regelbundet hem segern i NME:s och Melody Makers läsaromröstningar i kategorin Best Female Artist. Trots klassiska soloalbum som Queen Of The Night (producerat i New York av ingen mindre än den legendariske Jerry Wexler) och Suicide Sal (som gavs ut på Led Zeppelins etikett Swan Song) har hon av mycket orättvist dock tyvärr degraderats till på sin höjd en liten asterisk i musikhistorien. Den här samlingen – som dels består av en samlings-cd med dussinet pärlor, dels av en dvd innehållande en liveinspelning från Montreux 1981 – gör mysteriet ännu mer oförklarligt. Maggie Bell, som fortfarande lever och har både rösten och hälsan i behåll, känns nästan som en självklar arvtagare till såväl Janis Joplin som Aretha Franklin. I såväl de stillsammare, souliga och bluesiga numren (som t.ex vackra As The Years Go Passing By) som i de tyngre, rockigare versionerna av rocklåtar somFree-klassikern ”Wishing Well” både glöder och gnistrar det om hennes röst. Det är hög tid för återupptäckt!
CO
Ida Olsson Ida & Simon [8nio/Dead Frog Records]
Ida Olsson tredje skiva drar väldigt mycket åt vishållet och är i princip en duoskiva där Ida varsamt kompas av Simon Ljungman. Inspirationen har Ida fått från franska chansoner. Hon ville göra svenska visversioner, något som hon lyckas väldigt bra med. Texterna står i ständigt fokus och kompet följer tassande och lyhört efter, i stället för att breda ut sig och sätta formen för låtarna. På enstaka ställen är Josef Kallerdahl med och ramar in duon på kontrabas.
HD
Absolute Kidz 25 [EVA/Universal]
Den 25:e samlingen i den storsäljande Absolute Kidz-serien kommer förstås att med största möjliga sannolikhet tillhöra julhandelns bästsäljande titlar. Utöver redan etablerade megahits som Kate Perry I Kissed A Girl, Lady Gaga feat. Colby O’Donis Just Dance och Takida Curly Sue har samlingens producent Niklas Ehring lyckats få med två kommande singlar med Markoolio – The Markoolio Anthem, och Danny – Radio. Som bonuslåt har han dessutom valt att addera Lilla Melodifestivals-vinnaren Linns känsloladdade En sång från hjärtat.
CO
Marit Larsen The Chase [EMI]
Norskan Marit Larsen har ett förflutet i den miljonsäljande popduon M2M. Därför fanns det en del förutfattade meningar då hon skulle släppa sin solodebut 2005. Men med sin mogna pop med country-, blues- och folkinslag hade publiken snart glömt bort hennes förflutna och börjat fokusera mer på nuet. På uppföljaren ”The Chase” fortsätter hon i samma spår. Det är återhållsam och avskalad, men ändå smittsam, pop som osar av amerikansk landsbygd. Bäst blir det i den pianoinramade countrydiscon Is It Love.
HD
DVD
Foo Fighters Live At Wembley Stadium [RCA/Sony BMG]
De dagar Foo Fighters i somras intog nya Wembley Stadium för att spela för mer än totalt 165 000 fans var stora dagar.
– This is the greatest fucking day in my whole entire life, som bandets sångare och gitarrist Dave Grohl (tidigare trummis i Nirvana) flera ganger ropar till den jublande publiken.
– The greatest fucking night in our band’s life!
På repertoaren står bandets alla största hits som Monkey Wrench, Learn To Fly, All My Life, Times Like These och det avslutande allsångsnumret Best of You och The Pretender.
Som extranummer sätter sig Dave Grohl bakom trummorna och tillsammans med Jimmy Page och John Paul Jones river man av två energifyllda versioner av Led Zeppelins klassiska Rock And Roll och Ramble On.
Live At Wembley Stadium släpps både på dvd och blu-ray.
CO
The Manfreds Sold Out – Live At The Fisher Theatre 27.11.07 [Umbrella Music/Kommunikation/BAM]
Manfred Manns originalmedlemmar med Paul Jones, Mike D’Abo och Mike Hugg i spetsen hade en riktig helkväll när man för ett år sedan återförenades för ett tillsammans återuppliva gamla goda minnen och spela alla sina klassiska 60-talshit – och mer. På repertoaren står naturligtvis både Ha! Ha! Said The Clown, Do Wah Diddy Diddy, Pretty Flamingo, Mighty Quinn och 5-4-3-2-1. Dessutom gör man en skön version av odödliga Handbags & Gladrags, en låt som egentligen förknippas mer med andra artister (från Chris Farlowe till Rod Stewart till The Stereophonics). Det enda som saknas är… Manfred Manns personliga närvaro!
Men allting får sin förklaring i de intervjuer som finns med som bonusmaterial på den här dubbel-cd:n, som trots sina pärlor och höjdpunkter nog snarast är ämnad för de absolut närmaste fansen.
CO
