Jill Johnson Baby Blue Paper [Lionheart/Universal]
Sedan genombrottet med låten Kärleken är i Melodifestivalen 1998 har Jill Johnson inte bara etablerat sig som en av våra bästa svenska sångerskor, utan även som en av de bredaste och mest folkkära artisterna. Hennes nya album är inspelat tillsammans med namnkunniga musiker och producenter i Nashville, men även om dagens oerhört vida genredefinition gör att man mycket väl skulle kunna kalla det för ”modern country” – d.v.s. med inslag av såväl ruffig rock’n’roll, hårdrocksgitarrer och soulfunk, så är den här plattans 13 låtar (alla med Jill Johnson som medkompositör) betydligt bredare än så.
Med såväl ylande elgitarrer, ett mäktigt trumkomp, stråkar och stora pianoackord är till exempel låten Love Lessons snarast en klassisk power ballad. Här finns även såväl skön stämsång till akustisk gitarr och stökig honky tonk. Den sammanhållande länken är Jill Johnsons egen röst. Förra albumet Music Row sålde platina och medförde de första riktiga stegen ut mot den internationella marknaden. Baby Blue Paper känns som rätt uppföljare.
CO
Hanna Hedlund Det är jag som är mamman! [Lovande projekt/CDA]
Att det lilla texthäftet som sitter i omslaget kallats ”Dagbok” och att låtarna på skivan ligger till grund för sångerskans egna uppmärksammade show på Mosebacke är inte särskilt överraskande. Hanna Hedlunds sånger bygger på personliga texter om vardagslivet – och är som gjorda för trivsam publikunderhållning med hög igenkänningsfaktor. Framför allt för yngre stockholmsmammor med ”invandrarbakgrund” från mindre orter på landsorten, något som här skildras utifrån perspektivet ”resan hem till Kilafors”.
Mest pricksäker är dock inledande Han kommer inte hem, som både rymmer varm kärlek till lyckan i kärnfamiljens hem och en smart travesti på Martin Stenmarcks 7milakliv – ”Men han kommer inte hem i kväll, om jag känner honom rätt…”.
Skivan är inspelad tillsammans med framför allt gitarristen Oscar Danielsson (som medverkar i alla de tio spåren och har skrivit alla låtar utifrån just Hanna Hedlunds dagboksanteckningar), men även bland andra blåsaren Per ”Texas” Johansson och rytmsektionen med basisten Daniel Bingert och trummisen Ricard Nettermalm sätter prägel på materialet.
CO
Little Jackie The Stoop [Curve/EMI]
Little Jackie är inte en person, utan ett project frontat av sångerskan Imani Coppola med multiinstrumentalisten Adam Pallin bakom sig. Tillsammans gör de genreöverskridande mixar av R&B, hip-hop och pop. Coppola har en själfull röst som avslöjar hennes förkärlek för klassisk soul, men hennes avspänt fräna attityd är snarast rock’n’roll: ?I know that Jesus was a rock star and it was Elvis that turned water into wine”. I Black Barbie driver hon med Britney Spears, Paris Hilton och Lindsay Lohan – ”this song is a sarcastic commentary… the media is so committed to exploiting these young female celebrities”. Den musikaliskt lekfulla inramning och de melodiöst catchy poprefrängerna har tveklöst hitpotential.
CO
Nitin Sawhney London Undersound [Cooking Vinyl/BAM]
Nitin Sawhney är britt med indiska rötter. Tidigare har han mest uppmärksammats för sina stilbildande hypermoderna och ultrahippa ljudproduktioner som ofta känts oerhört mycket ”nu”. När han på nya albumet London Undersound nu åtar sig uppgiften att skildra London efter 9/11 är dock det musikaliska spektrat betydligt mer eklektiskt än förut. De både kyliga och varma, ogästvänliga och inbjudande ljudlandskapen rymmer såväl hip-hop och moderna dansbeat som latin och afro, rock och avantgarde. Gästlistan innehåller namn som täcker ett brett spektrum, från Anoushka Shankar via Ojos de Brujo och Imogen Heap till Paul McCartney och Natty, som rappar inledningsspåret Days Of Fire – som tillsammans med The Streets Everything Is Borrowed tillhör både det bästa och ”mest brittiska” som släppts på skiva i år.
Alla världsdelar. Alla folk. Alla stilar – nästan. Och som helhet ett mycket starkt album. Precis som en recensent i The Guardian skrev: ”Det är förmodligen lättare att säga vad Nitin Sawhney inte kan göra, än räkna upp allt han behärskar”.
CO
Fredrik och Lisa Swahn Höga Visan / Song Of Songs [Swahn Records/Talking Music/BAM]
Tidigare har makarna Fredrik och Lisa Swahn spelat in den för bröllop ämnade skivan Älskad. Nu fortsätter man tillsammans med en egen tonsättning av Höga Visan (ur Bibeln) och placerat den uråldriga texten i en musikalisk inramning med persiska influenser. Texten reciteras på både svenska och engelska (Songs of Songs – ”one of the greatest pieces of erotic literature ever written”, som det konstateras i omslagstexten).
Som mellanspel sjunger paret duett i det kortare stycket The Island. Skivan har hämtat inspiration i Lisa Swahns ”tempel för njutning och avslappning” i Stjärnsund: Vilan. New age, med inslag av både folkmusik och viss ambient.
CO
